#33 - Jens Lindman från Fishbrain om att bygga världens mest populära fiskeapp och bli jagad av Säpo

I det 33:e avsnittet av Techskaparna får vi ta del av Jens Lindmans resa som har varit med och grundat Fishbrain 🐟 Fishbrain är världens mest populära fiske-app med sina 15 miljoner nedladdningar. Fishbrain omsätter idag 135 miljoner kronor och har 75 anställda. Först startade det som ett hobbyprojekt, men sedan jobbade Jens heltid med Fishbrain under 7 år som Head of Design. Han jobbar inte längre kvar, men är fortfarande delägare. Fishbrain handlar om allt från att tipsa om fiskeställen, väderprognoser, socialt nätverk, loggning av sina fångster, utrustning, artigenkänning och mycket mer. Appen säljs främst till privatpersoner som en subscription service. Förutom Fishbrain har Jens också byggt många andra företag och produkter och som bland annat fått honom att bli jagad av Säpo och kontaktad av Anja Perssons advokat. In och lyssna på ett superspännande avsnitt! Glöm inte bort att prenumerera på podden och ge betyg

Bra länkar:

• Fishbrains hemsida
• Lanetalks hemsida
• Cairy apps hemsida
• Det här avsnittet sponsras av Ellevio och GodEl. Med deras innovationstävling Startup4Climate vill de lyfta fram innovationer som accelererar energiomställningen och som är bra för planeten som helhet. Tävlingen riktar sig till svenska startups, techbolag och entreprenörer. De som har de bästa affärsidéerna med störst mätbar klimatnytta vinner tävlingen. 2 miljoner kronor ligger i potten. Ansök NU på startup4climate.com (for med siffran fyra)! Sista ansökningsdag är 20:e augusti. Tack Ellevio och GodEl!

Sammanfattning av avsnittet:

Jens Lindman har varit på Fishbrain i 6-8 år. Han var operativt aktiv som head of design. Jens jobbar dock inte kvar idag. Fishbrain omsätter 135 MSEK och har 75 anställda. Det är världens mest populära fiskeapp med sina 15 miljoner nedladdningar. Man kan logga fångster, få tips på utrustning, använda deras artigenkänning och mycket mer. De har en del samarbeten inne i appen och det finns en premiumversion för användning av privatpersoner.

Allting baseras på fångstdata. Det är mycket spännande machine learning som tillämpas för att hitta mönster i datan, säger Jens.Vad fisken högg då, var kommer den hugga nästa gång, för att optimera sina chanser att få hugg nästa gång.

Jens är uppvuxen i Småland. Att jobba på reklambyrå som art director var ambitionen. Han ar dock en storebror som jobbar som utvecklare. De har alltid suttit med datorer sedan tidig ålder med exempelvis - Commodore 64. Han kodade och jag designade, säger Jens, om när de utvecklade spel. Tekniska delen är också spännande. Om man kompletterar designen med teknik så kan man göra coola grejer.

Sen började han på mediagymnasium, som det hette då. Jens läste lite programmering och byggde sin första hemsida 1993-1994. Hemsidan beskrev honom. Den snurrade e-postadresser, men hade ingen riktig funktionalitet. Han gick en grundkurs i datorkunskap oc byggde någon fia med knuff.

Sen började Jens jobba som rullstolsmontör tillfälligt. Han skulle sedan börja på HDK i Göteborg. Tjänsten som rullstolsmontör blev till att de sökte någon för att bygga hemsidor överhuvudtaget. Då fick Jens projektanställning på 3 månader. Han var den enda i byggden som hade gjort en hemsida. Därför frilansade han lite istället för att montera rullstolar. Han satte ihop den första hemsidan. Den var fruktansvärd, men fyllde sitt syfte. Chefen sa "det kommer bli mer av den här it-grejen". Jens blev kvar där i 8 år på första företaget. Han jobbade med allt från trycksaker, webben, implementera produktkatalog på webben (som det hette innan e-handeln) och så vidare. Handikapphjälpmedel sålde de. Det var inte ett jättehightechbolag, om man säger så. Parallellt som Spray, Medialab och de som blomstrade på den tiden. När Jens byggde en hemsida så skissade han först upp den i Photoshop, klippte ut delarna och klistrade in dem i HTML. Det fanns inte så mycket innehåll, utan var mer ett försök i att skapa någonting på internet. Han gillade att snickra ihop någonting som funkar.

Jens startade sedan en egen webb- och reklambyrå i Småland i Gnosjöregionen. Där fanns det många små bolag som behövde hjälp med digitalisering och hemsidor osv. Han körde det i ett par år. Det fanns inte så många utbildningar inom det (Högskolan för design och konsthantverk - efter det kunde man vinna guldägg som Art Director), men det var inte alls en teknisk utbildning. Det handlade mer om att rita, måla och illustrera. Det var fokus på designinnehållet. De jätteavancerade teknikfrågorna kunde de inte svara på. Uppdragen som de ade på byrån var hemsidesproduktion på den tiden. Alla företag behöver en hemsida. Jens flyttade sedan till Göteborg 2007. Han fortsatte på den banan, men hade kvar lite småländska bolag som han jobbade med, men fortsatte i Göteborg. Stora passion i livet var att fiska, vid den här tiden! Jens hade lite kunskaper i att bygga hemsidor och designinriktningen och så började Fishbrain med en semester på Gotland. Han stod nere vid klipporna och försökte få fisk i vanlig ordning. Det som är svårt när man kommer till ett nytt ställe är var ska man hitta fisken. Därför gick Jens tillbaka till datorn och googlade efter ställen att fiska på Gotland. Han fick träffar på olika fiskeforum. Det var olika spekulationer. Många små pusselbitar. Då väcktes idéen - ett fångstrapporteringssystem. Han ville samla all datan som alla dessa tusentals fiskare har haft och sedan stått och kastat och varit lika vilsna som han var.

Sportfiske är en hel vetenskap, säger Jens. Det finns extremt många olika teorier - allt från månfaser som påverkar det biologiska, vissa tider på dygnet, vissa vindriktningar (som driver med sig tången som driver med sig småfiskar som driver med sig större fiskar), färger, former, lukt osv. Det är hjälpsamt att veta att någon har fått fångst där förut av en viss sort. Ju mer man vet, desto större chans har man troligtvis att få fisk. Att samla fångstrapportering från många olika individer - det var av rent egoistiskt syfte först. Jens ville få fisk. Han tänkte att man måste kunna samla tillsammans. Det stora mellanskiktet - man har för lite tid och man vill köpa sig genvägar om det går. Det är kul att köpa fiskegrejer, men Jens fiskar inte så mycket som han borde, säger han. Han ville samla alla amatörer som loggar allting och sedan låta tekniken hitta mönster i datan och se om vi kan bekräfta eller motbevisa alla teorier som cirkulerar bland alla som är duktiga på det här på riktigt. Han byggde det för sig själv och sin polare till att börja med.

Första funktionerliga produkten av Fishbrain var ett fångstrapporteringssystem. Han kunde hacka ihop lite php, mysql och fick hjälp av brorsan. Jens hittade ett system som var ett datingsystem som man kunde kopiera. Det fanns inte så många open source-plattformar som man kunde bygga vidare på. Det var "Bomex" en ryss/australiensisk person som hade byggt det. Jens byggde helt enkelt vidare på den. Jens byggde bort all matchningsfunktionalitet. Han byggde istället in fotouppladdning, vikt, längd, tid, plats, koordinater osv. Dejtingprofilen blev en fångstprofil. Man loggade sitt personbästa inom gädda, abborre och gös osv. Successivt blev det ett mer och mer komplext bygge. Han behövde samla ganska mycket information. Många användare och mycket info - många datapunkter - och Jens visste inte riktigt vad han letade efter. Så han samlade så mycket som möjligt och hoppades på att han skulle hitta mönster senare.

Jens släppte först på webben - första produkten hette myfishmap.com. Det var 2010 kanske. Han släppte möjligheten att ladda upp fångster på webben och så synkade det automatiskt in lite info som luft, månen osv - det fanns väderdata-API:er som man kunde hämta den datan från. Sportfiskeforum hängde man på och diskuterade hur man skulle få fisk och inte. Man delade foton på fångster och sådant. Målgruppen fanns där. Jens gjorde helt enkelt smygreklam på forumen. Han pratade om att det fanns ett helt nytt sätt att logga fångster på och sådär. Det var dock väldigt statistiskt. Alla loggar inte fångster - de flesta tar bara en bild. Så Jens fångade först hardcore-loggningsfiskaren och bara i Sverige - det var bara byggt på svenska. Ursprungssystemet, dejtingsystemet, hade engelska givetvis också, men det tog lång tid innan han släppte den versionen.

Det tickade på några stycken nya användare om dagen - det var inga jättemängder. Det var ett mysigt community, säger Jens. Många kom in i en miljö som var inkomplett, men det löste problemet som de hade. De satt tidigare i Excel och loggade sina fångster. Många vill samla, samla, samla, men vet inte vad man ska göra med datan sen. Användarna gav jättemycket feedback tillbaka och hur man kunde göra det bättre. Vilket bete man använder, exempelvis! Det vill man logga. Det fanns inga enkla sätt att få tag på detta. Jens byggde först ett sätt så att man kunde ta bild på sitt bete samtidigt som man loggade fångsten. Det var via desktop och med digitalkamera. En analog systemkamera.Iphone hade släppts, men det var inte så många som använde den där i början. Det rullade ett halvår med myfishmap och Jens träffade en medgrundare som precis startat en konsultbyrå - slagkryssarna - som gjorde apputveckling. De var första eller andra kunden. De byggde appen via deras byrå. Jens konsultade på dagarna och drev detta på kvällarna och helger osv. Han drevs mest av "undra om det inte går att bygga". Affären kom sekundär. Om någon säger att det inte går så vill man motbevisa det. Fransson kom sedan in i bolaget - då blev det lite mer seriöst. De tog inte ut någon lön, utan lade alla pengar på att bygga första appen. De lanserade första appen på appstore. De blev kontaktade av dagens VD. Han hade skissat på något liknande i USA. De kände inte honom, men tog en träff med honom. Sedan tyckte alla tre att det var en fantastisk idé att bygga vidare på appen. Han beslutade sig för att flytta hem till Sverige och så sade vi upp oss både Jens och Marcus. De reste lite pengar för att kunna börja jobba heltid med Fishbrain och bytte också namn då. Från företag till hobbyprojekt. De visste att man skulle kunna kapitalisera på datan på ett eller ett annat sätt. Om det är användaren eller företag inom fiskerinäringen eller så, visste de inte. Det var anonymised data. De hade 2-3 olika alternativa vägar till att tjäna pengar. Fokus var då på att växa antal användare. Det fanns ingenting att sälja där i början. De släppte bara i Sverige först apparna också.De hade 5 000 - 6 000 användare i Sverige då. I stort sett alla började använda mobilen istället för webben. Då stängde de ned webben efter ett tag. De satsade bara på apparna. Jens var aldrig nöjd med myfishmap-namnet. Det var dock internationellt gångbart och lätt att komma ihåg. Han kontaktade fishbook som piggybackade på Facebook då. Det slutade med att Jens gav 1 000 dollar för fishbrain.com. Det var inte så hett med domäner på den tiden!

Jens ställde också ut på sportfiskemässan. Han kände att han behövde bevisa sig i Sverige och på en marknad först för att kunna resa kapital och få ut features i den takt man vill. Han marknadsförde sig också via forum. Gjorde också reklam via annonsering såsom Facebook, Google och sådär. De hade fokus på tillväxt. De öppnade upp i flera länder. De hade hittat product market fit. De insåg att de måste nå globalt för att få en affär i det. De la allt fokus på USA. Det är svårt med communityn generellt sett när nätverkseffekten i stort sett är noll. Den första som signade upp sig i USA hade ju ingen som helst nytta av kartdelen som används flitigt i Fishbrain. De första kunderna blev dyrköpta. Kanske kom de tillbaka senare. Om man går in idag i USA ser det ut som ett bubblande hav av fångster överallt. Var man än zoomar in i världen finns det alltid någon som fått fångst. Det löste sig sakta, men säkert, av sig själv. Många appar inom vertikala sociala appar med en utility-del såsom exempelvis fångstdata, blir bättre när nätet av fångster och fiskare blir tätare och tätare. Grannen två kvarter bort fiskar också i samma område. Produkten blir bättre och bättre ju fler som använder den.

Jens slutade på Fishbrain 2017. De har säkert utvecklat mycket sedan dess, men från första början var det en mysql-databas med PHP i grunden. Apparna byggdes i native, objective c eller swift. Android var klassisk java. De hade inga ramverk eller crossplattform som inte fanns på den tiden. De hade inget val då. Det byggdes apparna i. Första teknikskiftet var när databasen inte orkade längre. Den pallade inte komplexiteten. Man följde sina polare som ett klassisk socialt nätverk och med kronologisk ordning alla deras fångster. Man kunde följa fiskevatten, fiskarter, fiskmetoder ihop med att följa vänner. Det är dock inte alltid man vet vilka som fiskar i samma område - man visste inte vilka man skulle följa. Då lade de till att man kunde automatiskt följa fiskevatten. Det blev så många parametrar och php-skripten blev så långsamma så den gav upp. Då bytte de till Go. Det som Google precis hade utvecklat då. Ett annat sätt att bygga feeder på. Det var ett lite experimentellt språk då för tiden och cutting edge - det senaste. Lagom mycket fångster skulle man få. å ena sidan - men de ville att man skulle rapportera så många fångster som möjligt för att få in så mycket data som möjligt. Man vill kanske inte se 48 stycken små abborrar i flödet. Det blir enformigt och det kan bli aggressivt i sina kommentarer. Då kanske man slutar posta abborre. Då började de rikta feeden. De tog bort några små abborrar och försökte hitta en algoritm som passade både den nya användaren och de som var inne ofta. Att skapa ett schysst flöde när du inte var inne ofta var enkelt - då var det bara att plocka godbitarna med många likes.

Sedan byggde de också en fiskartsidentifierare - man laddade upp fotot så använde de ett system som hette Tenselflow som var en machine learning-mjukvara som de satt och tränade upp med bildigenkänning. De tränade upp den och hade tusentals karpar. Det här är en karp, det här är en karp och sedan träna algoritmen på datan. Med viss procentuell sannolikhet säger den rätt. Det kanske man inte vet heller själv. Tenselflow hette programmet. De var en av de tidiga att testa deras algoritm. Det kostade pengar - en licenskostnad, som de köpte in. Det gjorde att de blev featured på google io när de började använda tenselflow. Fishbrain-loggan var uppe på keynoten på Google.

Huggtabeller kallas det inom sportfiske. Baserat på alla fångster försöker den hitta perioder när en viss fiskeart hugger mest - när på dagen eller i vilket område. Det kallar de för bite time. De hade miljontals fångster i sin databas. De försöker förutse den här artens intervall. De kan se vilka typer av fiskearter som är tagna i den sjön du är vid. Bite time spår framtiden - ikväll kl 7 har du större chans att få exempelvis gädda i den här sjön.

Jens hoppade sedan av. Han jobbade i sju år heltid på Fishbrain. I början fanns de i Göteborg. Alla satt i Göteborg. De första två anställda var personer i Göteborg. Dåvarande CTO:n ville till USA eller Stockholm. Då kände de att investerarna satt i Sthlm. Aptive var också sugen på att flytta till Stockholm. De körde på båda ställena till att börja med. Jens & Fransson stannade i GBG. De satt på Sup46 när det öppnade. De var ett av de första bolagen där inne. De började sedan anställa i Sthlm. Jens veckopendlade till Sthlm. Sedan fick Jens sin första son när han startade Fishbrain. Det krävs ganska mycket när man ska driva igång någonting. Fishbrain växte och växte. Det var svårt för Jens att hänga med i tempot och när han bara jobbade två dagar i veckan. Det blev en odramatisk avgång. Jens äger dock andelarna fortfarande. Han följer det med spänning. De gör ett fantastiskt jobb med att driva bolaget. Jens gillar den tidiga fasen - då det är fler möjligheter än problem. Då behövs en bred kompetens - teknisk, design, marknad och lite allt möjligt. Det är riktigt kul där första tiden. Sedan blev det ganska naturligt att Fishbrain fick gå sin egen väg och det har gått fantastiskt. Jens äger idag lika många andelar som när han slutade. Han följer utvecklingen med spänning.

Efter Fishbrain var det två killar som var inne på bowling. De hade byggt en tjänst för livescoring. De ville visa matcher nere i bowlinghallen fast på skärmen. Mjukvaran som sköter poängen som kom upp på en skärm - därmed kunde du sitta hemma och följa ligaspelet på bowling. Det är jättestort i USA och Asien. De fick nys om att Jens hade slutat på fishbrain. De ville bygga en Fishbrain för bowling. De hade byggt fundamentet - grunden till att få in data. De hade lyckats integrera sin mjukvara Lanetalk i 9 av 10 av de största scoringbolagen, vilka är de som säljer mjukvaran till bowlinghallarna. Bowling var ganska digitalt eftersatt. De hade gammal mjukvara och så vidare. Det är en trög vertikal rent digitaliseringsmässigt, säger Jens. Jens uppgift var egentligen att ta datan. Realtidsdata från hallarna. De hade lyckats övertyga 200-300 hallar att ansluta sig till Lanetalks system. De byggde en tränings/statistikapp för bowlare. Det var en jätterolig utmaning, tyckte Jens. Han gillar statistik. Gillar vad för analyser man kan göra med så mycket data. Bowling, det är en väldigt monoton sport. Små förändringar kan göra stor skillnad. Jens presenterade all den här datan som de samlade in för att bland annat se exakt vilka kägelkombinationer man behöver träna på. Spares, och så vidare, få detaljerad statistik och vad man kan göra bättre. Alla bowlinghallarna blev uppkopplade mot en och samma databas. De kunde då skapa virtuella VM-matcher. Man kunde spela mot vem som helst i realtid på andra sidan jordklotet. Det går kanonbra för Lanetalk. De sitter i Stockholm nu. Där stannade Jens i två år. Sedan fick han sitt andra barn. Han hoppade då av Cari, men det finns fortfarande kvar. De har stora samarbeten med stora mästerskap i USA osv. Jens har en liten ägarandel kvar där.

Jens hoppade av Lanetalk på grund av att han träffade en kille som precis hade dragit igång ett startup inom missbruk - alkoholmissbruk. Där har han jobbat de senaste 2,5 åren. Folk som känner att de har svårt att sluta dricka eller ta droger och så träffar de likasinnade och så känner de att de inte är ensamma. Annars kan det vara ensamt i missbruket. Det är ett program - modernt 12-stepprogram och AA-program och så vidare. Alternativt om det går för långt inom missbruket sätts man på ett rehabiliteringshem - vilket är dyrt och inte supereffektivt. Man kastas sedan tillbaka ut i samhället igen. De har gjort ett system där man kan vara anonym så länge man vill och kan läsa andras resor och missöden. Man kan hitta nya vänner. Där är Jens också delägare. Det är skoj att äga lite, tycker Jens. Det är roligare att räkna på än att få en lönecheck varje månad.

Sedan vill Jens dela med sig av en liten bonushistoria: när han jobbade på rullstolsföretaget. Det första projektet han och brorsan byggde var en tjänst för att få en kort hemsideadress. Det här var alltså länge sedan. På den tiden kunde inte privatpersoner köpa domännamn, men alla ville ha hemsidor. Man fick en liten hemsida/webbhotellsutrymme på Telia när man skaffade ett konto där, men det var en rörig och lång URL. Då fanns det några tjänster som var snäppet före oss - kickme2/jens. Då redirectedade den till ens långa swift-hemsideadress. Italien skulle öppna upp för att man skulle kunna köpa som europeisk företag. De har ju .it. Ofta behövde man ha kontor i landet och ha bolag och så vidare, men när de skulle öppna upp i Italien så blev de sugna. De kollade på Register.it. Det var en riktigt dålig site på italienska. De kopierade all text till någonting som hette baddlefish - vilken var en översättningstjänst så att han kunde tyda vad det stod på tjänsten. Den kunde tyda att de skulle släppa .it-adresser till europeiska företag på nyårsafton 00:00 år 2000. Det var inte jättehett i Italien i slutet på 90-talet. Jens såg att det fanns många lediga korta domännamn som var bra. URL-redirectiontjänst, som det hette. Jens köpte has.it, owns.it, rules.it, kicks.it och så vidare. Han kunde inte köpa på webben, utan det som stod var att man skulle faxa in till ett nummer. Han fick skriva ut ett formulär på italienska och satt på rullstolsföretaget och faxade till det italienska register-företaget. Jens lyckades få alla 9 domäner. Han lade då upp subdomänerna. Istället för www så kunde man skriva vad man ville ha. Exempelvis Jensrocks.it. Och redirectade till en lång hemsidadress. Det var kul att bygga och för att se om någon nappar. Vem som helst kunde signa upp. Man tog e-mail och URL och ingenting mer än så. Det tog jättespinn.

Det var helt gratis och det fanns inga domäner att tillgå. Deras var bättre domäner än konkurrenten kickem2. När Jens och hans brorsa sålde bolaget hade de över 600 000 konton. Men det var inte bara positivt. Det som hände var att i och med att det var gratis hade de ingen kontroll på innehållet. Det blev mycket mystiska siter som använde adresserna. has.it, does.it, osv tyckte Google var fantastiska så de fick supermånga inlänkar. Google fattade inte att det var olika siter, utan rankade dem jättehögt på den tiden. Jens pappas organisationsnummer använde de. De hade frågat om han fick använda det och det sa han ok till och även hans mobilnummer. Sedan började det ta fart. Det var bland annat saker som inte var så passande att visa på webben - bland annat malware, en stämning på 500 000 kr från Tyskland - de hade förlorat licenskostnader som var uteblivna osv. Anja Perssons advokat ringde också Jens pappa och han skickade alla vidare till Jens - och var lagom imponerad när det ringde hela tiden. Det var Jens domän. Anjaperssonhas.it. En fan-sida med stulet innehåll. De tyckte inte det var korrekt. Advokaten menade att Jens var ansvarig för domänen och innehållet. Han hotade med allt möjligt. Jens hade lite kontakt med han som drev kickem2, deras konkurrent. Han blev stämd av Adobe, Makromedia och två andra stora mjukvarubolag i USA. Han var inte jättekaxig - Maximilian Andersson, hette han. Han hade dock vunnit. Han skickade till Jens att han hade vunnit i rätten mot dem. De kan inte stå till svars för vad som visas på deras sidor. De mellanlandade ju bara och skickades någon annanstans. Man var inte så kunnig på den här tiden med vem som var domänägare. Den värsta grejen som hände och som gjorde att de sålde sen var att Säpo ringde pappa också. På årsdagen efter 9/11 så var det en site som hade jihad.net hade registrerat jihadhas.it. Sökte man på jihad så kom de etta på google. De hade mycket trafik. Säpo undrade "varför hjälper du talibanerna ute på nätet?" Man är lite småskakig när Säpo ringer. Det finns ett roligt klipp "Al Jihad-prylar vill vi inte ha. Vänta lite, nu är det borta". Jens stod upp mot Anja Perssons advokat, men inte mot Säpo. När Jens åkte till USA sedan var han orolig. Kickme2 fick köra vidare - han köpte det. De tjänade inte speciellt mycket pengar. De hade något halvt öre för varje redirect. Det var ett annonsnätverk - och de kastade upp en pop-over. Ett litet browserfönster med reklam. De fick ett halvt öre per styck för det där. När de stängde ned jihadhas.it. Stängde de ned deras, men domänen fanns kvar, men popupen visades ändå. Hade man gjort om det idag så finns det möjlighet till mikrobetalningar och swish och så vidare. Då hade de ingen plan på att kunna ta betalt.

Hasit-historien, hade man gjort om den, kunde fråga vad man ska ha siten till plus räkna ut ett enklare sätt att tjäna pengar på den. Att försöka få in data på kunden, exempelvis. Det är vettigt att tänka på det tidigt - hur man ska tjäna pengar. Det blir inte alltid som man tror, säger Jens.

Det är fördelen med en brorsa som utvecklare och Jens som designer. Det är bra att hitta personer som man vill umgås med. Speciellt när det blir jobbigt - som man trivs ihop med. Kompletteras med. Användarvändlighet, design, tech osv. Man vill bygga en produkt som man tycker är rolig. Man får inte alltid betalt för sina timmar, säger Jens.

Cairy har nu precis släppt en premiumtjänst. Vi får se hur många procent som signar upp sig på premium, säger Jens. Det är individuellt om man jämför Fishbrain med Cairy. Lantealk har inte börjat ta betalt för sin tjänst än. Nu har de subscriptionmodell på både Fishbrain och på Cairy.

Det och mycket mer i avsnittet. In och lyssna och glöm inte att prenumerera :)