#32 - Jens Nylander, serieentreprenör och grundare av Jens of Sweden, Jays och Automile mfl, med sällsynt känsla för timing

I det här avsnittet av Techskaparna intervjuar Anna Leijon Jens Nylander som är en serieentreprenör ut i fingerspetsarna med sällsynt känsla för timing och product market fit. Han ligger bakom företag som Jens of Sweden (som sålde MP3-spelare när det begav sig) och gjorde en vinst på 4,2 miljoner kronor första räkenskapsåret. Han har även startat företaget JAYS som säljer designhörlurar - ett företag som idag finns börsnoterat på Nasdaq. Slutligen pratar vi också om hans företag Automile som producerar digitala körjournaler med en mobile first-approach som också gått som tåget och omsätter hundratals miljoner kronor. I det här avsnittet av Techskaparna tvingar Anna Jens att låtsas ringa inköpschefen på en teknikåterförsäljare och pitcha sin produkt som han vill att de ska ta in i sitt sortiment och sälja. Det och mycket mer i avsnittet! In och lyssna och glöm inte bort att betygsätta och prenumerera på podden! Finns där poddar finns.

Bra länkar:

• Jens egna hemsida
• Jays hemsida
• Automiles hemsida
• Det här avsnittet sponsras av Ellevio och GodEl. Med deras innovationstävling Startup4Climate vill de lyfta fram innovationer som accelererar energiomställningen och som är bra för planeten som helhet. Tävlingen riktar sig till svenska startups, techbolag och entreprenörer. De som har de bästa affärsidéerna med störst mätbar klimatnytta vinner tävlingen. 2 miljoner kronor ligger i potten. Ansök NU på startup4climate.com (for med siffran fyra)! Sista ansökningsdag är 20:e augusti. Tack Ellevio och GodEl!

Transkribering av avsnittet:

Anna: Hej och välkomna till Techskaparna, en podd för de som bygger techföretag och produkter. Jag heter Anna Leijon och med mig har jag Jens Nylander, eller ska jag säga Jens of Sweden, men hur mår du Jens?

Jens: Den här morgonen var riktigt jobbig. Jag har tre barn som är på väg att bli tonåringar.

Och då är det ju så att man måste hålla reda på allt åt dem. Det är kläder, det är väskor, det är fika, det är aktiviteter. Det här problemet hade man inte när man gjorde MP3-spelare för snart 20 år sedan. Men det är roligt det här också.

Anna: Men du är ju van att ha många bollar i luften, tänker jag.

Jens: Det kan man ju inte säga annat om att jag är van med.

Anna: Det kommer nog gå toppen med det där också. Men så kul att ha med dig Jens. Fantastiskt roligt att du ville ställa upp. Du har ju en gedigen entreprenörskapsresa bakom dig. Och den är såklart inte slut, utan den pågår ju i allra högsta grad av vad jag kan förstå.

Men jag ska försöka mig på en liten sammanfattning så att lyssnaren som kanske inte vet någonting om dig blir direkt med på banan. Så du ligger ju bakom ett företag som heter Jens of Sweden som sålde MP3-spelare för kanske ett bra tag sedan, tio år sedan ungefär. Och sen ligger du också bakom Jays som säljer hörlurar med lite designfokus. Och då ligger du också bakom ett tredje företag som heter Automile och som producerar digitala körjournaler av vad jag kan förstå. Och sen på din LinkedIn-profil kan man ju se att du även har många fler företag som du har fingrarna med i spelet på. Men vi ska försöka fokusera på de här tre i det här avsnittet tänkte jag. Och då om vi bara snabbt dyker in i var och ett av dem. Så med Jens of Sweden så red du ju verkligen på MP3-vågen. Som var superhypat där när det begav sig. Och det gjorde en vinst på 4,2 miljoner kronor första räkenskapsåret. Men sen lades företaget ner. Men du startade också Jays som tillverkar designhörlurar kan man säga. Någonting som också var väldigt trendigt och rätt i tiden, liksom där 2006 när det begav sig. Och det företaget har till och med börsintroducerats på Nasdaq av vad jag kan förstå. Och till slut så har vi Automile som jag sa som producerar digitala körjournaler och har en mobile first approach. Och som också verkar ha gått som tåget. Automile AB omsatte 81 miljoner kronor 2021 och gjorde en vinst på 2,4 miljoner kronor. Och omsättningen har ökat stadigt varje år sedan starten. Och sen har ni också ett amerikanskt bolag såklart. Men nu fokuserade jag bara på det svenska. Så det var en liten kort sammanfattning av vad du har producerat hittills. Och om jag ska sammanfatta då så är du liksom en tech-entreprenör. Du har många lyckade företag bakom dig. Några saker har de ändå gemensamt av vad jag tycker då. Och det är ju framförallt ett teknik, design och kvalitets-fokus.

Och sen så känns det också som att du framförallt alltid är så himla rätt i tiden. Du har liksom rätt time to market med alla dina de här tre företagen. Om jag får säga det själv. Så det kanske är ditt framgångsrecept. Vad vet jag. Det är i alla fall min analys. Så håller du med om den här sammanfattningen? Det var mycket nu.

Jens: Jag håller med om allting. Det är svårt att komma ihåg alla år. Men MP3-eran det var 2003-2005. Så det är faktiskt 20 år sedan. Men jag kommer ihåg den som att det var igår. Och här på mitt skrivbord har jag faktiskt och håller i de första MP3-spelarna. Den så kallade MP100 eller 110. Och jag har även faktiskt en guldfärgad MP400. Som var klädd i faktiskt 24 karats guld. Så jag har alla MP3-spelare framför mig från 2003-2005.

Anna: Wow, okej. Bra att du rättade mig där. Ja, det är lätt att glömma åren så här när man blir lite till åldern.

Jens: Ja, dessutom så har jag hållit på så länge nu. Så nu börjar jag bli gammal också.

Anna: Nej, men exakt.

Jens: Nej, men din summering är helt rätt. Jag är ju per definition en serieentreprenör. Tre bolag. Jens of Sweden 2003-2005. Jays, hörlurarna noterat idag under varumärket North Base på Nasdaq 2005. Till ungefär 2007 vill jag påstå. Och sen är det några sabbatsår.

Så ska man komma ihåg en sak att jag har nog lika många motgångar som framgångar.

Anna: Det ska vi absolut gå in på.

Jens: Eller misslyckanden kan man kalla det. Jag är stolt att säga att det är misslyckanden också såklart. Då är det lika lätt att prata om det lyckade och det misslyckade.

Anna: Okej, super. Det ska vi absolut prata mer om. Men om vi bara startar lite från början. Jag har snokat lite och det ser ut som att du har gått på informationsteknik på Uppsala universitet vid 00-talet. Men hur kom ditt teknikintresse till uttryck från första början?

Jens: När jag var 8-9 år fick jag min första dator från pappas jobb. Eller jag fick låna från pappas jobb. Då började jag syssla med programvarutveckling. Både min morfar och min pappa har varit mycket inom elektronik och el. Om jag tänker på det mer elfokuset. Då har det varit mycket att skruva. Skruva batterier, skruva el. Skruva sånt som har någonting med en kabel att göra. Det väckte mitt intresse tidigt för kombinationen av både mjukvaruutveckling men även hårdvara på ett eller annat sätt. Jag var en datafanatiker. En riktig kille som gick och kodade. Tyckte alla de nyaste spelen var coola och testade alla de nya teknikerna. På den här tiden började jag använda en app som hette Winamp. Där man spelade MP3-låtarna. Jag vet inte om alla kommer ihåg det. Men vissa kommer nog säkert ihåg den här appen där man kunde ha olika plugins. Det kunde se lite coolt ut när man spelade låtarna. Det var på den tiden jag förstod att den här musiken som alla laddade ner på den tiden tyvärr illegalt till sina datorer och delade med varandra. Det var framtiden. Man kunde inte tro att man skulle hålla på att skicka runt kassettband. Eller på den här tiden var det kanske också mycket CD-skivor som sedan med minidisk. Jag ville se till att vi kunde konsumera musiken på ett mer modernt sätt. Det var då den här idéen uppstod om bolaget Jens of Sweden. Sen kan man ju ha en helt avsnitt kring hur namnet uppkom. Men det uppkom i en bilresa tillsammans med min frus pappa som idag är avlidit och inte finns kvar. Vi satt och diskuterade hur man skulle kunna ifrågasätta elektronikindustrin på ett modernt sätt. Det var ganska tråkigt och trist och ganska tech. Då ville vi ha ett modernt, lite style, lite glädjesnamn, lite galet till och med. Det var ungefär som att man ringde runt och skulle sälja det här stycket till alla. är han komplett galen den här Jens som väljer sitt eget personnamn på grejerna. Men det visade sig att det fungerade mycket, mycket bra och jag var exakt i rätt tid.

Anna: Ja, exakt. Det där ska vi komma tillbaka till. Men jag känner också att du har så himla bra tajming hela tiden. Jag plockade upp att du nämnde Winamp. Jag är väl lite yngre då, så jag har aldrig använt det här. Du sa att det var en app. Hur funkade den? Fanns det appar på den tiden?

Jens; På den tiden delade man MP3-låtar mellan varandra. Antingen kopierade man dem på hårddiskar och åkte runt till varandra. Eller så hade man olika fildelningsnätverk som såklart inte var lagliga på den tiden. Och den här mediaspelaren Winamp var de facto där man spelade låtarna. Man satte på sig sitt headset hemma eller kopplade på högtalaren och datorn

och så spelade man musiken med Winamp. På alla fester man åkte runt på hade man appen öppen. Då kunde man ha lite coola equalizer-settings. Man kunde ha något som rörde sig på skärmen när musiken spelades. För man hade inga smartphones då. Man hade inga mobiler som var kapabla till att spela musik. Och Winamp var de facto det populära. Jag vill säga någonstans strax innan 2000 och på 2000-talet.

Anna: Jag har ett svagt minne av det. Men det är ju en installerad...

Jens: Ja, det är en app du installerade på din PC eller Mac. Jag tror att det fanns på Mac också. Och du valde låtarna. Inte ens i närheten av Spotify är jag idag. Men det var ju en succé på den tiden. Man kunde ha olika skins, hur det skulle se ut. Det kanske var en steel skin. Det kanske var någon form av dark skin. Så här höll alla på helt galet.

Anna: Jag kommer ihåg, var det någon blixtaktigtt mönster som gjordes till musiken?

Jens: Ja, exakt.

Anna: Just det, men gud vad roligt. Nu fick jag världens flashback. Det här hade man inte tänkt på på 100 år.

Jens: Det var 26 år sedan.

Anna: Exakt, och jag är inte så gammal. Men jag har ett svagt minne av det här. Men shit vad coolt, det här är så ballt. Men okej, jag förstår att det kliade i fingrarna på dig. Du ville göra något inom teknik. Men hur kom du fram till att jag skulle köpa in en jäkla massa MP3-spelare. Och bara skeppa ut dem till marknaden? Vad gjorde du först?

Jens: Det jag gjorde först var att jag satt där uppe i Uppsala som du nämnde. Och försökte studera till civilingenjör. Ett stolt och fint yrke, så kan man komma ihåg. Men jag kunde ju inte sitta still riktigt. Jag tyckte det var tråkigt på lektioner. Jag tyckte att lärarna var långsamma. Jag ville att saker och ting skulle kunna hända nu. Jag började lära mig saker själv väldigt, väldigt fort. Och på den tiden så fanns... I början på 2003 när jag började bygga Jens of Sweden.

Då fanns något som hette Global Sources. Som idag finns kvar såklart. Och det började även komma ett nytt varumärke som ingen använde. Alibaba. Och på den tiden så fanns det faktiskt tillverkare som började marknadsföra. Tidiga produkter på Global Sources, Alibaba, 2002 nån gång, 2003. Jag hade ganska lite pengar eftersom jag var student. Men jag hade den där visionen om att det ska vara något som var portabelt. Man ska kunna ladda med MP3-låtar. Och efter mycket om och men och kontakter och mailande och ringande. Och prata trasslig engelska med kineser och koreaner. Så hittade jag faktiskt ett sydkoreanskt företag som var väldigt nystartat. Hade just börjat och där den kontaktpersonen jag haft genom hela min karriär. Där han liksom var intresserad av att ändå göra någonting tillsammans. Och det var startskottet till Jens of Sweden. Så egentligen började det helt enkelt med att en liten batch med MP3-spelare. Prova på blocket. Var det succé, var det inte succé. Ja det var det ju direkt. Ja men då förstod jag att jag hade någonting som skulle fungera i större skala.

Anna: Mm, alltså jag älskar det där när man kan testa det sådär litet som du säger. Och bara se om det flyger och sen skala upp liksom.

Jens: Det vanligaste är nästan felet bland alla att de inte testar lite från början. Innan man vet att man har product market fit. Alltså att produkten faktiskt passar marknaden. Det kan ju vara en tjänst också. Men ofta så är man, kanske man har en övertro på sin egen produkt. Och det är det farliga att man har det och inte vågar inse själv. Att det kanske är någonting man har tänkt fel på vägen.

Anna: Mm, ja men exakt. Och det är ju genialiskt att testa på blocket först. Och se att de liksom säljer som smör. Okej, så då liksom du trasslade dig fram med någon sydkoreansk producent då. Och sen ska man, liksom white label:ade du dem som Jens of Sweden. Eller var det något underliggande märke eller hur funkar det där?

Jens: Det kan på den tiden så, det finns lite olika typer av upplägg tillsammans med tillverkare. Man har det man kallar OEM, original equipment manufacturing. Det är alltså att man, som du säger, man rebrandar. Eller man trycker ett varumärke på någons existerande produkt. Sen har du någonting som kallas ODM, original development manufacturing. Som betyder att du har gett en instruktion till en tillverkare att tillverka en produkt enligt din specifikation. Men de kan även utveckla den på din specifikation. Och från början då handlar det om det som du beskriver som, alltså rebranding. Man trycker sin logga, men det förändrades ju ganska snabbt. För vi blev en av de största kunderna till de här fåtal leverantörerna vi hade i Sydkorea. Och då kunde vi styra deras utveckling så då blev det mer vad man kallar en ODM-lösning, alltså att vi specificerade vad produkterna skulle innehålla, ungefärligt format, hur displayen skulle se ut, alltså hur menyn skulle se ut och navigeringen skulle se ut. Så från början var det totalt enkel rebranding. Det var ett billigt sätt att starta, men i slutändan så handlar det mer mycket om kontraktstillverkning. Men man ska komma ihåg att på den här tiden så delade jag fortfarande mycket av underliggande produkter med andra kunder till de här tillverkarna i Sydkorea. Och vi använde bara Sydkorea, ska man komma ihåg. Vi använde inte Kina som många tror.

Anna: Men det där är verkligen drömmen att få ta över. I början så är producenter mycket större än en själv, men till slut så växer man om producenter på något sätt och integrerar dem

in i sin egen verksamhet.

Jens: Ja, man måste ju se det som ett förhållande mellan varandra där man hjälper varandra från början. Det är väldigt viktigt också att desto större man blir och desto större makt man får på producenterna, att man inte missbrukar makten. Det är så att det här förhållandet startas ju såklart av att man bägge två har ett gemensamt intresse och att man ska inte på något sätt försöka lura varandra åt varje håll. På den tiden så uppstod ju slitningar mellan tillverkare eftersom att vi blev väldigt stora, speciellt på den nordiska marknaden.

Anna: Jag kan tänka mig. Global Sources är alltså ett tidigt Alibaba. Eller var det så att Alibaba också fanns på den här tiden?

Jens: Global Sources kom först. Jag tror det tog ett eller två år innan Alibaba kom. Men från början använde alla Global Sources. Det finns ju kvar idag såklart. Det är jättestort. Men sen kom ju Alibaba. Alla känner ju till Alibaba idag. Sen har ju Wish kommit nu. Det fanns inte på den tiden. Men Alibaba fanns.

Anna: Ja, för nu kan ju vem som helst liksom smälla upp en e-handel eller varannan person i Stockholm känns som att de har en. Men på den här tiden var det ju skitsvårt. De första MP3-spelarna gick som smör på blocket. Vad gjorde du sen? Smällde du upp en e-handel?

Jens: Sen ringde jag varenda. Det fanns inte e-handel riktigt då heller ska jag säga. Jag ringde varenda återförsäljare som kunde tänkbart sälja min produkt. Och då var det ju Siba, Onoff, Elgiganten. Det fanns ju Expert på den tiden som inte finns kvar än idag. Audio-video, småbutiker, Inetdata, webbhallen som finns kvar idag. Jag träffade på den tiden idag chefer eller ägare av de här olika bolagen. Det är en tid som fortfarande finns kvar än idag i relationer. Jag vill påstå att jag hade stor succé i att lyckas få det ganska brett distributionsnätet. E-handeln kom först faktiskt i slutet på 2004 då jag utvecklade ett eget e-handelssystem för Jens of Sweden. Det var ju ganska revolutionerande på den tiden att det skulle vara enkelt att beställa och det skulle vara enkelt att beställa och betala. Klarna fanns ju inte. Så det var inte ett alternativ.

Anna: Men okej, ringer du så här växelnummer på Siba och bara hej jag vill pitcha att jag vill sälja en techprodukt via er? Alltså ringer man så?

Jens: Ja men lite grann nästan. Man ringer och så säger man så här, ja men hej jag söker inköpschefen eller någon inköpare för specifik avdelning. Och som alltid då liksom så blir man ju liksom bortstissad i, ja men jag har inte tid, jag har inte reda. Men det handlar ju om allting om att vara kortfattad. Jag har ju många som ringer till mig och ska presentera sina idéer men man måste komma ihåg det att det finns begränsat med tid. Man måste kunna göra

en presentation på under 30 sekunder för att fatta ett intresse. Annars är du liksom förlorad i samtalet på något sätt.

Anna: Du verkar ju vara extremt duktig på det. För det är ju skitsvårt att komma in på de här. Alltså misstänker jag. är man inne där då har man ju en home run.

Jens: Ja man kan ju säga så här att 2004 eller 2005 då presenterade jag en produkt för Siba som heter Sonos. Och den fanns inte i Europa. Det fanns knappt i USA. Det var en nyprodukt.

Sonos är den här musiklösningen som kan ta in musik. Ja det är många känner till den idag. Det finns högtalare och allt möjligt som man kan köpa. Och jag visade lösningen på ett hotell nere hos dem för att jag hade liksom utrustat en hotellsuite ungefär som man skulle uppleva ett hus med Sonos. Men de förstod inte poängen liksom. Jaha man kan spela ett rum så kan man slå ihop rummen. Jag försökte beskriva för dem att här är framtiden för det som kallas, det fanns ju inte streaming men här är framtiden för att spela musik i hemmamiljö. Och ingen fattar någonting. Det där är ett exempel. Det har inte lyckades att övertala inköparna om vad framtiden var. Sen har ju liksom Sonos blivit en total succé. Och Spotify när det kom har ju gjort att man kan spela musik och strömma till Sonos-system och andra konkurrerande system.

Men man ska komma ihåg det, även fast man är rätt tid, rätt ögonblick så är det inte alltid så himla lätt att få med sig någon. För de kanske själv inte insett behovet liksom.

Anna: Nej men exakt. Okej men då hade du mer örat mot marken och förstod att liksom Sonos skulle bli nästa stora grej. Och så ville du introducera det till den svenska marknaden kan man säga.

Jens: Iphone fanns ju inte då så Sonos gjorde sin egen fjärr. Den såg ut som en liten stora Iphone i format. Jag hade den hemma. Jag älskade produkten. Tom Cullen som var en av grundarna till Sonos reste till Västerås Stockholm och vi träffades för att prata om hur vi skulle få till det här på den här marknaden och så vidare. Det var en extremt spännande tid men det var liksom på något sätt så fick jag inte att klicka ute i marknaden utan jag kanske var lite för tidig helt enkelt. Så jag lade över det och kände att ja men då måste allting handla om tillbehören då.

För där var det liksom, hörlurar gick åt som smör. Varje dag ringde Jens os Sweden-kunder och ska ha nya hörlurar. Jag tänkte men herregud liksom. Det är ju en förbrukningsvara i princip.

Så då började vi ju att starta bolaget Jays som började tillverka och utveckla helt själv med egna designers. Väldigt små små hörlurar och jag kommer ihåg när Anders ösund jobbade på Investor. Jag åkte upp till Investor och då fanns inte de här stora VC-bolagen som vi idag hör om i Stockholm som finansierar startups. De fanns inte på det sättet. Så skulle jag presentera de här hörlurarna och iPhone fanns fortfarande inte vid det tillfället 2005. Du vet när jag kommer ut och presenterar hörlurar, folk bara, vad ska de till? Jag får ju med några när jag köper en MP3-spelare eller någon annan typ av spelare. Ja men sa jag att nu kommer ju telefonerna. Det kommer ju ske en stor revolution. Vad då för telefoner? Vad menar du liksom? Ni måste förstå att smartphones kommer ju liksom runt hörnet. Ingen fattar någonting. De tänkte på de här gamla Nokia som du vikte upp och hade tangentbord på, som var stenålder.

Anna: Ja precis, Blackberry på den tiden.

Jens: Så 2006 när jag satt med alla mig och investerade, jag fattade ingenting. året efter, 29 juni, smäller det. iPhone 1.0. Och det förändrar ju allt för Jays. För att när de lanserar den första smartphonen som du kan ladda ner musik till, som du kan bära med dig, den har kamera, den har mängder med appar du kan installera, så behövdes hörlurarna. Så det var ju, man kan säga det här, det var ju också lite för tidigt egentligen. Sen köpte ju då, vi hade en konkurrent på den tiden, Skullcandy. Jag tyckte det var så här liksom i helskottet, hur kan man döpa ett hörlursmärke till Skullcandy liksom eller någonting annat. Och ett av de här hörlursbolagen köpte ju faktiskt Apple upp, om du kommer ihåg det. Så på den tiden så var det ju liksom, det var väldigt mycket kring tillbehör. Och idag har ju tillbehörsmarknaden exploderat. Går man in på en mobilbutik eller på nätet så handlar allting om liksom skyddet, väskan, skalet. Det har blivit jättestort. Och det var då, förlåt?

Anna: Ja, det är superbra. Det går snabbt framåt. Jag älskar det. Jag måste bara ställa en snabb fråga. Du verkar liksom ha så himla bra kontroll på alla nya trender som kommer och så liksom. Så i vilka forum, i vilka sammanhang, jag vet inte, tidningar, hur fick du nys om

det här på den här tiden och liksom du hörde att allt det här skulle komma liksom långt före alla andra och hade förstått det. Hur liksom höll du dig ajour?

Jens: Jag brukar vara den personen som testar allt det nya techmässigt liksom. Antingen som det är en hårdvara så kan jag köpa den och testa den. är det en mjukvara så laddar jag ner den och testar den. Nu idag har det blivit så att mina barn kommer med saker till mig liksom. Som till exempel TikTok kom för ett antal år sedan så var det de som utbildade mig i TikTok. Jag ville anamma TikTok liksom. Jag ville förstå vad skiljer det mot allting annat i det sociala? Och jag brukar säga det att när jag identifierar problem så identifierar jag problem där jag tycker att det finns en kritisk massa av användare eller kunder. Det är så här att visst jag kan bli irriterad på småsaker i hemmet så här. Ja men det här skulle jag vilja att någon fixar. Men det är så en liten grej så jag säger så här, det här orkar inte jag tänka på. Utan då försöker jag hitta de här stora grejerna och det är väl det som kanske är utmaningen ibland att hitta någonting som är tillräckligt stort, tillräckligt stort problem för tillräckligt många och du är ute i, jag kallar det god tid då, inte för tidigt och inte för sent. Det är mitt sätt att se det på liksom. Jag sitter hela tiden och läser också och studerar liksom vad olika som vad folk ser. Jag brukar säga så här, om tidningarna skriver om en viss sak väldigt frekvent då betyder det att du är för sent ute. Men om du blir omskriven för att du är tidigt ute, då är du ute i rätt tid. Så det är lite grann det där som är utmaningen, att man måste hamna i rätt tillfälle.

Anna: Men på vilka forum hängde du i det här? Det finns ju en massa internet på den här tiden. Så var hängde du någonstans?

Jens: Det fanns ju de här så kallade BBS-systemen på den tiden, bulletin board systems som folk skulle skratta om idag liksom. Det kunde se ut som dos-fönster. Nu är det ju Discord, Reddit och liksom coola grejer. Quora och allt vad det må vara. På den tiden så var det väldigt mycket tidningar, fortfarande elektroniska utgivningar av tidningar, men då var ju allting gratis. Då var det inte paywalls överallt och så vidare. Så då spreds ju allting. Om man kommer ihåg det i artiklarna så var det ofta så att man kunde chatta om artikeln under artikeln. Lite sådär, på den tiden var mer vanligt än idag då när det är paywalls. Man måste såklart tjäna pengar på artiklar och man har istället då Reddit och andra forum där de är frekvent användarna spenderar tid för att chatta om sådana saker.

Anna: Men du, kan vi inte köra ett samtal om jag får vara skitjobbig? Jag är SIBA-chefen och du ringer mig och pitchar din mp3-spelare. Kan vi inte göra det?

Jens: Ja, absolut.

Jens: Hej Anna, jag heter Jens och jag har gjort en mp3-spelare som är superliten som kan bära värre i fickan och du kan ladda dem upp till ungefär 20 sånger redan. Det gör du genom att sticka in den i USB-porten på datorn och ladda över låten under två minuter. är du intresserad av att jag skickar dig ett exempel på den?

Anna: Okej, du ska skicka mig ett fysiskt exemplar så jag får testa den själv?

Jens: Ja, helt gratis. Du får testa den och om du trivs med den så får du kasta den, du behöver inte skicka den tillbaka.

Anna: Okej, och vad ska den kosta till marknaden?

Jens: Jag har satt en pris på 1 995 kronor för den version som rymmer 20 låtar och då hade jag tänkt mig att ni skulle ha marginalen på ungefär 40 procent.

Anna: Okej, och varför tror du att privatpersoner vill ha det här just nu?

Jens: Av alla de kunder vi har fått hittills så älskar de den här produkten, de bär den dagligen, de använder den på gymmet, de använder den när de åker till och från jobbet, de använder den på jobbet. Vi tror att det finns ett stort behov att få ut den digitala musiken i någonting som är portabelt som du kan bära runt halsen och alltid ha med dig.

Anna: Och varför ska jag köpa den av just dig? Vad är ditt varumärke?

Jens: Framförallt så har vi möjlighet att hjälpa er väldigt mycket med marknadsföring. Vi är väldigt starka i Norden. Vi kan se till att vi ofta ser ut- att vara frekvent i pressen och prata om våra produkter. Och de är såklart designade och testade under svenska förhållanden med vad det alltid innebär i form av fukt eller vad det är på gymmet. Och vi tror helt enkelt att vi ligger före våra konkurrenter.

Anna: Okej, fan vad snyggt. Vilka motfrågor fick du av de här inköpscheferna?

Jens: Den vanligaste frågan är såklart, kan vi tjäna mer? De vill ha mer marginaler. Eller kan vi få ett lägre pris då såklart.

Anna: Men om du säger att du hade USP:en marknadsföring, hur gjorde du marknadsföring då för Jens of Sweden?

Jens: Det är lite grann som påminner om den här senaste grejen- jag har hållit på med under dagligvarubranschen. Att man köper en hyllplats. Det är det idealet, att man köper platsen i tidningen. För på den tiden gav man ut marknadsföringstidningar som skickades i en brevlåda, Sibabladet eller On-Off-bladet. Och då kunde man ju köpa baksidan eller framsidan- eller en hel sida mitt i eller något sånt där. Och med det då så kunde man ju såklart trycka sin stora produkt-

liksom och ta upp yta. Och likväl kunde man få mycket yta i butiken. Det var ju det som framför allt var de stora stödbidragarna till de stora kedjorna.

Anna: Så du såg till att Jens Of Sweden syntes och hördes överallt helt enkelt?

Jens: Ja, precis. Alltså, det fick kosta vad det kostade på den tiden. Det var ju den taktiken man använde för marknadsföring. Jag tycker ju den tekniken är gammal och ålderdomlig idag- att man ska liksom köpa sin plats på något ställe. Jag tycker att vi har kommit till en helt ny värld- där det är en delande värld och den delande världen- då ska alla få plats. Men det är såklart att konsumenten måste ju få bestämma- vad de tycker är bäst att köpa. Men prisjakt och price runner har ju gjort en väsentlig förändring- inom just elektronikbranschen. Och jag ser positivt på det idag- för det har ju förändrat lite grann hur man tänker- även som säljare av teknologiprodukter.

Anna: Ja, men verkligen. Jag håller med. Det är helt annorlunda. Man kan ju säga, go viral-

bara man har en artikel på Reddit exempelvis- och det gör hela ens karriär i princip.

Jens: Ja, exakt.

Anna: Så det är verkligen supercoolt. Men, hallå, hur gick det med-

vi återkopplade till Uppsala-studierna där. För jag antar att så fort du börjar dra igång med det här- så ligger allt fokus på det, eller?

Jens: Ja, det blev ju en total flopp. Jag gjorde en omstart på den där civilingenjörsutbildningen-

två gånger. Och sen så brukar alla när de träffar mig någon gång senare- typ på slutet på 2008, 2009- bara, ja, men det gick ju bra för dig i studiet. Du lyckades ju samla upp två poäng i alla fall. Jo, jag sa det. Jag gjorde mitt bästa, men det gick inte så bra. Nej, men skämt åsido. Jag gillar ju att studera och så- men för mig passade inte det då. Jag var redan utvecklare, liksom per definition. Jag behövde inte lära mig binära träd.

Anna: Du självlärde, liksom.

Jens: Ja, men jag behövde inte lära mig det där, liksom. Hashlistor och allt vad jag kunde det där. Men visst, man kan ju ångra ibland- och det hade ju bra att ha haft på LinkedIn- ett snyggt sådär att säga- ja, men jag har en examination härifrån. Men det har ju inte bekymrat mig särskilt mycket egentligen.

Anna: Nej, det var klart det gick bra ändå, va? Ja, men det där är ju väldigt intressant också.

Men alltså på den här tiden, vilken typ av techstack satt du i? Eller vad satt man i generellt?

Jens: Nej, men om man säger den tidigaste tiden- då var det ju liksom Pascal och Basic, C++. Sen flyttade det ju oftast till det som- på den tiden kallas olika basicspråk- och nu har vi Visual Basic eller något annat- och fortfarande C++. Sen kom ju C och sen efter den trenden- då kom ju alla de som man kallar moderna tech stackar- och det är ju vidareutveckling av egentligen befintliga tekniker. Det var ju liksom, då kom ju Objective C till exempel- som man byggde appar med till iPhone- som är egentligen C, delar av C. Och sen efter det så gick man steg längre-

och byggde Swift som Apple har- och sen börjar Python komma och Ruby on Rails och såna här språk. Och man har ju helt enkelt följt den trenden själv. Från början programmerade jag ju de enkla lågnivåspråkerna- och sen har jag förflyttat mig uppåt med åren. Så jag har ju fortfarande stannat kvar. Jag sitter inte och kodar så mycket C++ längre- för jag tycker det är för långsamt att göra någonting. Utan då blir det någon annan moderna teknologi- om det är Python eller Go eller vad det nu är. Men på den tiden var det ju ganska basala- och tråkiga utvecklingsspråk. Det var trassligt att utveckla saker. Det var trassligt att göra snabba modifieringar. Men faktiskt så byggde vi, e-handelsplattformen- byggde vi i ett modern språk på den tiden- och vi var väldigt tidigt ute. Jag satt faktiskt på, jag satt och åt, jag träffade två killar. Sebastian, en till kille, Viktor tror jag var han hette. På Jensen böfhus i Stockholm. För jag höll ju på med e-handel då. Och jag kände att betalningen var krångligt. Så jag träffade två killar där som just hade startat ett bolag. Och det var ju Klarna. Så jag träffade, det är så himla roligt att se det där- efter många år och sen så har man skickat en tweet till Sebastian. Vad fan, kom ihåg det där liksom? Det är kul att du kommer ihåg det för det var länge sedan. Men man har liksom hängt med i alla de här teknikrevolutionerna. Förändringen av betalmodellerna. Bort med kontanterna, in med korten, in med Klarna och alla andra tjänster.

Anna: Och nu ut med korten, in med liksom...

Jens: Ja, nu känns det som att nu är det bara in med bitcoin- eller någon annan kryptovaluta.

Anna: Ja, men exakt. Men du, vad sa du? Ni började bygga en egen e-handelsplattform då- för Jensen os Sweden, MP3-spelarna. Och vad byggde ni den i, sa du?

Jens: Den byggde vi faktiskt i Visual Studio- i ett språk som Microsoft kallar C-sharp. Det var väldigt tidigt. Så det var ju väldigt tidigt på den tiden.

Anna: Och sålde ni direkt till kund, liksom?

Jens: Ja, det var det vi gjorde 2005. Det är väldigt revolutionerande. Ja, vi hade extremt snabba leveranser. Hela logistikflödet var liksom, som du skulle ha sagt- på den tiden var det extremt modern. Det var liksom inga krångliga lagerlösningar. Det gick fort att få ut varorna samma dag om det la orden innan klockan fem. Det var alla de här grejerna som jag ville se hos e-handelsmarknaden- fanns det. Det skulle vara automatiserade fraktetiketter som skrevs ut.

Du skulle få ett sms om paketet hade gått iväg. Alla de där grejerna liksom ville jag ha. Men tyvärr så räckte det inte.

Anna: Eller hur menar du att...

Jens: Nej, men alltså marginalerna var helt enkelt för små på MP3-spelare- för att liksom känna att det här ska man köra vidare i den regi.

Anna: Din sydkoreanska vän tog för mycket. Nej, jag bara skojar.

Jens: Ja, precis. Nej, men det gjorde de verkligen inte. Men det var verkligen bara från början, första ett och ett halvt år- då var det goda marginaler som gjorde att man kunde satsa och skala. Men tyvärr i slutändan var marginalerna så brutalt små- så att man behövde fundera på hur man skulle stöpa om. Och marknaden var ju i stor gungning då. Ska Siba finnas kvar? Eller fanns det inte netonnet då? Men vi ser ju idag att det finns ju inte kvar. Det blev ju en förändring helt enkelt.

Anna: Ja, exakt. Det gungade i marknaden som du säger. Men kom det en massa konkurrenter då som också sålde MP3-spelare?

Jens: Jo, men det gjorde det ju absolut.

Anna: Och de tummade på dina marginaler? Du började sänka priset?

Jens: Ja, men exakt. Och så kom ju Price Runner och sen kom ju Prisjakt också.

Price Runner var ju först ute tidigt. Och det gjorde ju det att allt handlade om pris. För på den tiden brydde man inte så mycket om leveranskvalitet och support- utan då körde man bara så här. Och idag har det ju blivit en balansering att när kunden tittar på pris på Price Runner

så köper man inte bara på grund av priset, utan man tittar också på betygssättningen på återförsäljaren och vad man får tillbaka i mervärde. Så man kanske inte alltid köper från den billigaste, men på den tiden var allting om pris. Det ska vara lägst. Det var det viktigaste, tyckte alla.

Anna: Det kanske bara var det de jämförde då också.

Jens: Ja, det var det. Men jag tycker ju att en konsument ska ha rätt pris på varan. Det är otvivelaktigt. Men frågan är ju vad man ska få tillbaka. Vad är det för andra mervärden man värderar? Och det har ändrats idag.

Anna: Mm, ja men jag håller med. Okej, det började svaja lite med själva MP3-spelarna, men då switchade du ju snabbt över till hörlurarna istället. Eller det var ju igång så att säga. Och då hade ju framförallt, som du säger, lite grann infrastrukturen på plats som man idag kan ta som självklar med typ Shopify, men som ni behövde bygga från scratch. För hur, berätta, ni designade ju från scratch.

Jens: Ja, vi designade från scratch, tillverkade från scratch. Och det var ju kostsamt det också. Man skulle ha designers, man skulle ha teknikteam, man skulle göra alla plastverktyg. Det var ju mycket jobb.

Anna: Var det inte Sydkoreanska kompisar som...

Jens: Nej, nej, nej, absolut inte. Vi gjorde det i Sverige och så tillverkade vi i, ja vi hade en rad olika länder, men det var en brittisk kontrakstillverkare som hade sina tillverkare. De var brittisk akustikleverantör som vi hade i bakgrunden. För vi gjorde ju väldigt små in-ear-hörlurar, för det fanns ju inte på den tiden. Så jag började göra in-ear-hörlurar, ungefär som AirPods Pro tror jag jag heter, de som går in i örat. Och de var ganska dyra på den tiden, tyckte folk. De kostade 1000 kronor. Jag tyckte väl inte att det skulle vara så dyrt ändå med räkna på hur de skulle hålla och användas. Men det var lite trassligt innan iPhone 1.0 kom ut 2007, att få folk att förstå varför man skulle köpa hörlurar för 1000 kronor.

Anna: Men verkligen, och vad gjorde det? För jag kom ihåg att jag hade inte Jays, men jag hade kompisar som hade Jays. Och det var liksom extremt lyckad marknadsföraring kring det. Så gick du tillväga på samma sätt som med Jens of Sweden?

Jens: Nej, helt annorlunda. Det var mer, man kan väl säga, en modern sätt att göra reklam på. Där man tog in människor som bar de här produkterna på olika sätt.

Anna: Influencers liksom?

Jens: Ja, men det fanns inte influencers då heller. Men det var ungefär så som du beskriver det, det var mer influencertänket jag hade. Hur man skulle få användarna att bära varumärket till succé. Men det fattades ju fortfarande att även när iPhone kom 2007 så tog det ganska lång tid innan den kom i Sverige. För man skulle ju veta att det var inte samma mobilnät och så vidare. Så det var lite segt måste jag säga. Och det var lite otåligt bland investerarkretsarna som hjälpte till att finansiera det här bolaget. Hur lång tid det egentligen skulle ta att bygga ett sånt där varumärke.

Anna: Ja, men jag fattar.

Jens: Men hur, alltså då på den tiden, det var ju inte som att det fanns, eller ja, Instagram började väl komma lite grann, jag vet inte. Men det fanns ju, det togs ju inte bilder på folk. Hur kan det vara värt det att skicka gratis hörlurar till någon? Ja, det kanske är något kändiskt då. Eller hur tänkte du liksom med att, vad ska man säga, tapetsera de här hörlurarna ute på stan?

Jens: Ja, men det var ju lite grann så. Men det blev ju från början, man upplevde det som ett såklart väldigt dyrt varumärke. Man kan kalla det exklusivt idag, så upplevs det nog inte som så. Eftersom att hörlurar är man van, kan kosta från 200 kronor upp till 2000 kronor kanske. Så att man har liksom fått en annan uppfattning om att hörlurar har ett stort värde. Särskilt om de kanske är trådlösa och så vidare. Men Jays sortiment är ju efter, Henrik tog över det här bolaget och noterade det som en del av North Base. North Base är ju då flera varumärken, men man ska komma ihåg att North Base AB är Jays. För att det heter Jays AB. Produkten är ju fantastisk på så många sätt, för de är ju fortfarande väldigt skandinaviskt designade av ett team. Så att, men jag tycker ju de behåller fortfarande livsstilsfrågan liksom. Folk som bär lurarna är tydligt i fokus och så vidare. Det var väl ungefär den idén jag hade också på den tiden.

Anna: Ja men det är verkligen svincoolt. Men gjorde du någon typ av, vad ska man kalla det för, automatisk eller digital marknadsföring? I don't know, fanns AdWords på den här tiden? Jag har ingen aning.

Jens: Ja det fanns, det är Google AdWords som fanns på den tiden. Men det var liksom inte där man var, utan den typen av marknadsföring man gjorde, det var ju olika typer av, man ville ha tester i tidningar. Ja, man var test. Bäst i test. Ja, bäst i test. Man hade 15 sådana loggor, då var allting bara check.

Anna: Hur kommer man högst upp i bäst i test? Man skickar in sin produkt i någon journalist?

Jens: Ja, men det var ju inte så enkelt som man kan tro att man bara fick bäst i test. Man var ju tvungen att kvalificera en sig, det var ju lite tufft på den tiden. Men jag kommer ihåg när vi lanserade CJ, som var den första studiehörluren om man kallar det. Och den fick ju väldigt god kritik från pressen på den tiden. Och då använde man ju det för att försöka sälja in det här. Men du vet, kedjorna på den tiden, de fattade inte det här med tillbehör. Det var noll fokus på något sätt.

Anna: Ja, men jag förstår. återigen, lite före din tid, men ändå i extremt bra tajming, eller?

Jens: Ja, det måste jag säga.

Anna: Man måste ju vara före, liksom.

Jens: Man kan ju säga, jag tittade just nu, de kallar det Jays Archive Collection Retro Design. Det var liksom DJ, CJ. Det är ganska kul när man ser de här gamla produkterna, att de har kvar dem som är retrokollektion. Det är fruktansvärt när man ser produkterna än idag, att det är verkligen retrodesign på dem.

Anna: Ja, men exakt. Så himla coolt, verkligen. Men du pratade lite om investerare och sådär, men jag misstänker ändå att ditt första företag, Jens of Sweden, det var ju typ bootstrap:at, lät det som.

Jens: Ja, det var inget externt kapital överhuvudtaget.

Anna: Nej, det var helt din egen ficka. Men Jays, där tog du in investerare och varför gjorde du det?

Jens: Precis. Det var ju för dyrt att tillverka produkter på den tiden. Almi hade då, kanske kallade investeringslån, olika typer av lånelösningar. Så kombinerade vi det med det så kallade Classic Venture Capital. På den tiden var ju venture capital inte så vanligt. Men jag träffade en riskkapitalfirma som hette Creandum den ganska tidigt, som hade en jätteliten lokal inne i Stockholm. Vi alla vet vad som hände därefter. Det var ju att Creandum den klev in i Spotify.

Och sen dess har Creandum den blivit ett större VC-bolag i Norden och även delvis utomlands, vill jag påstå. Så på den tiden så var det Creandum den. Men det var ju fortfarande ganska begränsade investeringar jämfört med hur man investerar idag. Jag kan säga att det var några miljoner och nu kanske man pratar om 20-40-50 miljoner.

Anna: Du tjänade ju ändå väldigt bra på Jens of Sweden, som de publika siffrorna ser ut i alla fall. Man hade ju kunnat tänka att du hade kunnat använda dem till att starta ett nytt bolag.

Jens: Absolut. På Jens of Sweden-tiden gjorde man, jag kanske kunde säga att det var 4-5 miljoner vi gjorde innan bolaget gick utför. Men när det gick utför så kostade det pengar också. Och när vi startade Jays så gick väl de sista pengarna åt för att finansiera det bolaget från början. Så jag har ju halkat mig fram genom varje bolag på ett eller annat sätt tills jag kom till mitt sista startup som blev lite större. Men det har inte varit några överdrivna lönsamheter i Jays från början heller. Jays kämpade länge med att få upp sin lönsamhet tillräckligt högt upp. Eller omsättning kanske jag ska kalla det.

Anna: Men som du säger, det var andra investerartider då än vad det är idag. Idag kan man ju, det känns som att man kan få, kanske inte just nu idag men efter typ två år sedan när det inte var så ekonomiskt kritiskt. Men då kunde man, man kan få 100 miljoner över ett bräde på en powerpoint i princip. Det känns som att så är investerarklimatet i alla fall för några år sedan. Men som du säger, på din tid var det ju liksom helt annorlunda. Så hade du en prototyp som du visade upp som de kunde testa? Hur pitchade du det idag?

Jens: Ja exakt, alltså Jays första produkt, den som heter DJaze, det som var David, det var den första produkten som jag åkte runt och visade alla investerare. Det var den som man sålde in bolaget på. Sen så därefter så tog man delar av investerarnas pengar och investerade i nya generationer och det var ju såklart framförallt CJays som var studiehörlur. Och så fortsatte man ju med en liten billigare hörlur, så kallad SJays. Och så sa, det var ungefär så det såg ut liksom. Och alla produkter kostade runt, någonstans 500 kronor upp till 1500 kronor. Men det här var ju, som jag säger igen, före Iphone 1.0, så det var ju tidigt ute. Nu är det ju mer trådlösa hörlurar på schemat såklart.

Anna: Ja, men då finansierade du din första prototyp helt själv, kanske med pengar från Jens of Sweden?

Jens: Ja men exakt, den första DJays, det var finansierat av mig tillsammans med Almi och sen så var det väl, nej men det var väl så, det var finansierat.

Anna: Så himla coolt, verkligen. Och sen, den här börsintroduktionen är jag såklart också superintresserad av. Var du med på hela det spåret liksom och kan du berätta lite om hur det gick till?

Jens: Nej, jag faktiskt, vad var det? 2006-2007 någon gång, då kände jag att tillsammans med samtal med investerarna att jag kanske hade en vision och de hade väl ett annat sätt att se på det. Vi kände liksom att nu är det dags att någon annan driver det här vidare och då gjorde man ett ledarskapsskifte och i det sammanhanget så fanns väl inte planen för notering överhuvudtaget i schemat. Men den personen som fortsatte att leda det bolaget, han valde ju att notera bolaget och skaffa kapital den vägen. Så jag lämnade ju synen då, jag fanns ju inte med i bolagets aktieägarister eller aktiebok på något sätt. Så jag hade ju lämnat då, jag tror det var 2007.

Anna: Du hade sålt din andel.

Jens: Då hade jag sålt min andel. Sen tog det ju några år och de hade fortfarande trassligt börsen och sen gjorde man ju den här ihopslagningen med Northbase och ett antal andra varumärken och det klev in en vd som heter Henrik, som är i min ålderskategori och han har i alla fall lyckats få till produktmixen väldigt väldigt bra. Så man kan säga att det där var en ganska kortvarig historia, jag tror att jag höll på med det där i två eller tre år.

Anna: återigen, då vill du gå vidare, det kliar kanske i fingrarna och du vill bygga någonting annat?

Jens: Jag är inte rädd för att deklarera surrender och göra nästa grej. Man ska komma ihåg som entreprenör, håller man saker för hårt så är det såklart att man inte ska ta motgångar så hårt. När man väl har bestämt sig, det här funkar inte, då gör man annat. Det är inte svårare än det. Man ska inte se det som någon större förlust i sin karriär, utan det är som det är. Det var väl så jag kände. Nu var det 2007 så det tog ett antal år till innan jag startade mitt tredje bolag. Det tog faktiskt nästan 2014, så det var nästan sju år senare.

Anna: Vad har du för tips till någon som känner att jag har kört fast, jag kommer inte vidare med det här bolaget. Finns det något tankesätt som du ska lägga ner när du har försökt så här länge och det funkar inte längre?

Jens: Antingen får man pivotera och helt enkelt välja något annat att pröva med. Om det inte funkar så måste man välja att göra en klassisk surrender och göra något annat. Det är svårt att säga, ge något råd till alla. Mitt enskilda råd ska vara att motgångar kommer för alla, inga konstigheter. Men product-market fit, om produkten inte får att funka på marknaden, då måste du våga pivotera och förändra. Passar det inte då, då får du pivotera igen, du får hålla på bara så där. Har du hållit på tillräckligt länge, då kommer du kanske till slut känna att det funkar inte. Då funkar det förmodligen inte.

Anna: Ja, verkligen. Jag blev också lite sugen på det här, för nu pratar många om det här med DTC, direkt till konsument, sån typ av försäljning. Men på din tid, när det begav sig med M3-spelarna, då måste det ha varit sjukt ovanligt.

Jens: Ja, det var nästan bara B2B då. Det fanns ju hur mycket diskussioner som helst om B2C, att sälja direkt till en konsument, oj vad farligt. Hur ska supporten funka? Sen vet alla att Apple idag generellt sett har en strålande tjänst där man köper direkt från dem. Men deras produkter finns för att köpa i andra butiker. Men det är Apple fortfarande som håller i service och support. Och jag tycker att det har visat att det är så det moderna sättet ska vara.

Anna: Ja, men det var ju bara återförsäljare där innan. Men hur resonerade du, eller vad behövde du när du började med DTC? Var det, som du nämnde, kundservice? Var det något mer som...

Jens: Jag hade misslyckats lite grann med kundservicen i samband med att vi hade problem med en produkt med en Jens of Sweden. Men jag ville ju vända det. 2004 tog jag fotsteget ifrån det som jag kallar den gamla supportmetodiken till den nya. Och den nya var kundsvar inom tre minuter, alltid öppet på telefon, alltid e-post. Och sen så vart det ju chatt nu i framtiden såklart. Men att man skulle kunna nås utan krångliga samtalsmenyer. Jag blev galen när jag hörde menyn.

Anna: Man blir så här bortkollrad.

Jens: Det är komiskt, man trycker åtta knappkombinationer så kommer man fram till någon som heter Robert. Sen provar man det en gång till och trycker en massa andra kombinationer så kommer man också fram till Robert. Det är bara en som svarar på alla knappkombinationer. Men de ska ha det bara för att de hoppas på att hälften hoppar av på vägen.

Anna: Ja exakt, man försöker bortkollra folk. Jag känner lite som att jag är fast i kafka-processen. Man kommer inte vidare vad man än gör.

Jens: Sen är det ju så sjukt att inte folk... Det här är ett strålande exempel. Du och jag vet att när du ringer till en komplex samtalsmeny, då glömmer du bort vad de sa när du ska trycka. Nu ska jag berätta en sak. Det är så här man kommer på affärsidéer. Lyssna på vad jag just sa. Varför då kommer inte de på som köper sina lösningar och sätter dem i drift på att så är fallet? Jag kan ju sitta och prata med något av mina barn i bakgrunden och säga plötsligt vad fasiken sa ni i menyn. Jag trycker två. Ja då hamnade jag fel. Sen får jag ringa om och göra om alltid.

Anna: Ja, jag håller verkligen med.

Jens: Det är så affärsidéer uppstår. På ett problem som många irriterar sig på.

Anna: Verkligen. Och varför tror du att du har lyckats, om vi får säga så? Det är ju såklart att du har lyckats. Du är ju långt ifrån klar än såklart. Men vad är framgångsreceptet skulle du säga?

Jens: Att jobba hårt när det behövs. Det är ju inte jag rädd för. Sen så tycker jag att många tänker lite för snävt i sina affärsidéer. De säger att de ska lösa ett problem inom ett geografiskt distrikt eller område, en stad till och med. Det är så svårt att etablera någon bolag på det. Jag menar Revolution Race, jag var en tidig kund hos dem och jag älskade dem på sitt sätt.

Men det går inte att bygga ett sådant bolag och säga att vi gör aktivitetskläder för Stockholm.

Sen är det slut. Eller jag vet inte, för Norrland. De måste ut på nya marknader. Det är Tyskland eller vad det må vara. Annars så får man inte det här att bli tillräckligt stort och lönsamt över tid. För marginalerna kommer ju gå ner för de här bolagen också. De kommer kämpa med lager och någon kollektion som inte såldes som var tänkt. Så man måste tänka stort från början så att man inte låser in sig i någon specifik geografi.

Anna: Ja, men verkligen. Think big or go home, eller vad ska man säga.

Jens: Ja, precis.

Anna: Gud, vi har knappt pratat om Automile. Vill du köra hisspitchen där också?

Jens: Ja, vi gör en liten hisspitch på Automile här då. Automile grundades 2014 och såldes 2020 till ett norskt bolag och bolaget omsatte, då jag sålde det, ungefär 180 miljoner svenska kronor i vad som kallas abonnemangsintäkter och fanns på svenska, norska och amerikanska marknaden och även i några få andra länder. Och vi gjorde helt enkelt en enhet som pluggades in i bilen och kopplade upp bilen och på det hade vi en tjänst i Sverige som kallas elektronisk körkornal och i USA så kallades produkten mer track and trace, spåra och hitta, kanske man skulle kunna säga på svenska.

Anna: Och är det framförallt för B2B eller liksom lastbilar?

Jens: Ja, det är helt enkelt företagskunder. Jajjemen, i USA var det mycket för småföretagare som bedriver olika typer av tjänster ute på fältet, gardeners, alltså trädgårdsskötsel.

Anna: Rörmockare?

Jens: Ja, rörmockare, byggare.

Anna: De vill ha koll på sina anställda liksom?

Jens: Ja, i USA är det väldigt mycket så att där vill man ha stenkoll på sina anställda, man tror att de sitter och fikar hela dagarna. Man skulle ha mycket åsikter om det här i Sverige, men i USA så funkar det så, där vill man ha helt.

Anna: Poliser typ, de står liksom vid korvmojen.

Jens: Ja, exakt, jag bodde i USA och verkade tre år med Automile och jag fascineras väldigt mycket hur amerikanska företag tänker kring sina anställda. Att det ska vara sån detaljkontroll, men jag ser ju såklart också att de hittar ju mycket brister, hittar anställda som till exempel på arbetstid säljer ren narkotika, liksom personer som äter på platser som är sådana distrikt helt enkelt och har lyckats få dit polisen samtidigt. Jag ska inte säga att track and trace är fel, men i Sverige skulle vi uppleva det som väldigt integritetskränkande om våra arbetsgivare har plötsligt sekundkontroll på vart vi är och vad vi gör.

Anna: Men det accepterar man där mer?

Jens: Ja, i USA accepterar man det utan problem.

Anna: Det där är superintressant. Och här säger du då att nu har ni gått in i en prenumerationsmodell som intäktsmodell.

Jens: 2014 när jag startade det här bolaget, då var ju prenumerationsmarknaden väldigt tidig då också. Man var inte så van, det fanns ju några tjänster man prenumererade på, men mycket var gratis.

Anna: För nu är det ju superhett, nu är det alltid Spotify, Netflix.

Jens: Ja, allting är premium med Netflix eller HBO eller Disney eller Spotify. Men på den tiden var det inte så och jag ville bygga ett prenumerationsabonnemangsbolag baserat på hårdvara och mjukvara. Och Automile hade ju väldigt stor succé, framförallt i Norden där vi fick väldigt mycket nordiska kunder. Här kan man säga att en stor del av vår framgång berodde på marknadsföringen, hur vi tänkte oss att göra marknadsföring. Så det var det som gjorde oss unikt. Och bolaget blev ju väldigt stort på sitt sätt, alltså 180 miljoner är väl inte gigantiskt,

men det var tillräckligt stort för att göra en större transaktion med en ännu större aktör.

Anna: Och vad gjorde ni för marknadsföring för det här bolaget då?

Jens: Ja, på tiden vi startade Automile, då fanns inte GDPR och samma krångliga system.

Så man kunde göra väldigt mycket automatik, man kunde helt enkelt skicka sms som såg personlig ut, man kunde skicka e-post som såg personlig ut och man kunde kombinera det med det som kallas retargeting. Google Adwords, så det betyder att kom du på vår hemsida så placerar vi en cookie i din webbläsare och sen så fick du det på Facebook så fick du bara reklam från oss. Det är det som alla kallar det så här, det är så konstigt när en fru surfar på hästar så kommer hästar upp i mitt Facebook-flöde. Men det är ungefär liksom, det där med retargeting var ju otroligt stort för både Google och för Facebook. Men när GDPR kom och även Apple gjorde sin större förändring i IOS med det här med hur man får data för att spåra användare, då har ju tyvärr den trenden lite dött av vill jag påstå.

Anna: Ja, men man får ju typ inte göra det längre, eller det är inte lika, dels är det ju otroligt mycket...

Jens: Nej, man kan göra det på olika sätt men det krävs medgivanden och så vidare, det är krångligt liksom.

Anna: Ja, exakt, och dels är det ju dyrare också för alla andra vill ju också göra det här.

Men när du drog igång det här, då var det kanske inte så många som hade förstått det, så då var det ju inte lika dyrt liksom.

Jens: Nej, så ska jag säga det med Adwords, vi la ju ner kanske typ två miljoner i månaden på Adwords, och du ska komma ihåg det att även med två miljoner i månaden så var man en väldigt liten kund hos Google, de ringde aldrig oss ens. Så man ska komma ihåg det att, det är mitt råd idag till alla som använder Adwords, att Adwords är inte den framtida lösningen för trafik. Jag vill bara säga det för att du kan använda det här, men problemet är att själva modellen för hur det används av företag har gjort att det blir lite sådär att du kastar pengarna på något som du inte är säker på att ge någonting i slutändan. Så att det finns folk det funkar för, det finns folk det inte funkar för. Jag vill bara säga det att det inte är säkert att det funkar för alla.

Anna: Nej, verkligen. Om du säger att det inte är framtiden, vad är då framtiden?

Jens: Jag är ju nu inne på det som jag upplever som det hetaste, det är att när media har satt upp paywalls, och GDPR har kommit, så har det stört till lite grann hur man ska tänka sig att komma ut. Och influencers har också insett att de kan ta bra betalt, men jag tror ju att typer av crowdsourcing, där man får användare som uppskattar grejerna, pratar om dem, är det bästa. Jag tror företag som ska sälja nya generationers produkter, de ska vara där kunderna är.

Det innebär att man är på Reddit, man är på alla andra plattformar, man är inte på något sätt där, bara för att där är kunderna, de får hålla på med sitt, utan man är där kunderna är. Och vågar ta debatten och vågar även bli utsatt för kritik på de här ställena.

Anna: Ja, exakt. För det kan man ju oftast, när man ser alla de här företagssidorna på Facebook och linkedin, och de är så jäkla påklistrade på något sätt. De kan ju godkänna kommentarer och inte godkänna kommentarer, så är det bara bra kommentarer som de godkänner att svara på och så vidare. Men att de känns lite mer mänskliga på något sätt.

Jens: Ja, men lite så är det. Jag lever i tron att konsumenten och kunder bestämmer. Har någon bestämt sig för att de är missnöjda med något, då får de skriva det. Då tycker inte jag att man ska försöka, jag har sett vissa företag, de går i försvar, vilket är det sämsta man ska göra. Så här hade jag haft en missnöjd kund, tråkigt att du är missnöjd, får jag slå dig en signal? Här är mitt nummer. Jag har till och med socialt skrivit rakt ut etern, här är mitt privata nummer. Ring mig när du vill på dygnet, jag går dock och lägger mig klockan elva, skulle jag skriva. Nej men lite så, företag har blivit rädda för kunderna.

Anna: De är så stora också, de kan liksom gömma sig bakom sin storlek.

Jens: Du får ringa mellan 9 och 12, för det är då jag har tid, och sen får du ringa till växeln... Det här ser lite sådär va?

Anna: Exakt, exakt. Eller ofta att man gömmer sig bakom massa personer. Jag håller helt med, och det är som i ett annat avsnitt jag hade, då hade jag med GeoGuessr, du vet det här, Google Maps, och han berättade att de sitter och svarar på alla tweets på Twitter.

Jens: Det är så man ska göra.

Anna: Och är extremt närvarande.

Jens: Det är samma sak när det gäller... På något sätt har jag i samband med den här sista grejen, dagligvarudebatten, hamnat i någon form av... Där alla användare vill vara med och påverka. Det är så man vill ha det. Vissa säger något taskigt såhär, typ att det är skit bara. Ja men okej, det är fine. Sen säger någon annan utmärkt att det är precis så det ska vara. Man kan inte längre leva i den här gamla tron att nej, vi vill bara ha de kunderna som inte säger någonting.

Anna: Som är nöjda och bara pyttsar in varje månad.

Jens: Det är ungefär som när man får undersökningar efter att man har gått en utbildning, så svarar jag precis så som jag tycker. Då är det ungefär som att man har fått någonting dåligt. Då är det såhär, då tycker du det är konstigt.

Anna: Men jag fick också en sån av... Jag var ute som freelancer på ett techuppdrag. Så var det en konsult som skickade en survey till mig, hur nöjd är du med min insats? Jag bara såhär, typ tre och fem, det är väl godkänt. Jag tyckte det var ett schysst betyg. Det blev ju världens rabalder av det där. Du måste ändra till fem, du måste ändra till fem. Jag bara, men asså vad fan, du frågade ju om min åsikt.

Jens: Ja, men jag har skrivit precis vad jag tycker. Jag tycker om någonting är bra, så tycker jag det är bra. Tycker jag det är dåligt, så tycker jag det är dåligt. Vill man ha min åsikt, då talar jag om vad min åsikt är.

Anna: Bra är ju godkänt liksom. Det är såhär, tre av fem är ju godkänt.

Jens: Men det är ju något såhär svenskt problem. USA finns ju inte.

Anna: Ja, USA, där säger man ju precis vad man vill.

Jens: Exakt. Men här vågar man liksom inte riktigt.

Anna: Och det där, det är så himla förstörande tycker jag. Det är söndrande att folk inte säger vad de tycker på riktigt. Så ser jag alltid när man jobbar som vi, med att försöka bygga nya produkter och pitcha saker. Och såhär, alla bara, men det är jättebra. Så bara, nej, det tycker du inte alls det. Du bara säger det för du vill vara snäll. Det är liksom superirriterande.

Jens: Så är det.

Anna: Ja, men okej, shit, vad grymt Jens. Vi har pratat otroligt mycket och länge, och jag har lärt mig hur mycket som helst. Vi börjar runda av lite smått. Men vill du berätta om några kriser som du har råkat ut för, eller misstag som du har gjort som vi kan lära oss någonting av?

Jens: Ja, men alltså, det finns ju hur mycket misstag som helst i min karriär, där man kanske skulle gjort ett annorlunda val. Men grejen är ju den att det gör ju inte dig särskilt mycket bättre att hålla på och ha krampor om sådana där dåliga beslut. Utan det är bara att ta det och säga, ja, ja, ja, det blev fel. Då gör jag väl om och så gör jag väl rätt, ungefär så. Jag tycker att man fastnar oftast på gamla grejer, samma som med kanske andra människor, men jag tycker själv att jag vill försöka komma bort från den där trenden, att försöka göra det. Men man kan väl säga så här, att jag har haft mycket rådgivare i min karriär, och jag har alltid haft en känsla själv, vad som är rätt och fel och vilken väg man ska ta. Mitt råd är bara det att man ska oftast göra det man själv anser är rätt. Sen så ska man ha rådgivare för vissa saker som gäller kanske lagar och regler och så vidare. Men när det gäller själva affärsbesluten så är det du som kan saker och ting bäst, ingen annan. Och då är det lite så här att jag har oftast mött att jag kanske från början, när jag var lite yngre, att man kanske tog lite seriöst på de här så kallade rådgivarna, vad de tyckte att man skulle göra, så gjorde man så. Och så blev det en flopp och sen bara, aha, det var ju inte smart, men det är fortfarande mitt fel. Så det är lite grann där jag är inne på, att man, du bestämmer, du vet vad som ska göras, det är du som kör det. Det finns investerare och andra som har massa tycken och tänker och det är er, men det är du som kör det, det är inte de som är entreprenörer.

Anna: Och det är också ditt huvud som liksom ryker om.

Jens: Ja, korrekt.

Anna: Skin in the game.

Jens: Det vill jag säga i princip.

Anna: Ja, men jag håller verkligen med. Tack så mycket för det. Och vad gäller tips, du nämnde där att kanske AdWords inte är framtiden och så kan det ju mycket väl vara. Så där fick vi redan tips. Men vad har du mer för tips till oss andra, som också, precis som du har gjort, vill bygga techprodukter och vill ha en entreprenörskarriär med allt vad det innebär?

Jens: Ja, det är ju att det finns ju en rad sajter idag som gör att du kan vid tidiga skeden av dina produkter testa kommersialisering genom att sälja till en grupp kunder för ett reducerat pris. Jag skulle vilja rikta och säga så här, de tjänsterna är lite farliga av det skälet att du tar betalt av någon. Jag brukar säga så här, jag gjorde ju min hisspitch här tidigare till dig och sa det, att när jag är ringde Siba som exempel så ska det vara gratis. Det är no commitment strings attached. Det är bättre att du har hundra kunder som inte betalar någonting och är missnöjda, än att ha tusen kunder som har betalat lite tycker du, men de tycker att det är mycket och är missnöjda. För att det blir en sån hävstångseffekt när du går till de här tjänsterna. Så nu är du väldigt, väldigt beroende av den feedbacken. Du får feedback från de kunderna, men den feedbacken tycker jag kanske inte representerar den stora massan alltid. Det kanske är unika användare med otroliga krav på produkter och så vidare. Så jag skulle säga att var försiktig med de här tjänsterna som erbjuder dig att sälja produkter i tidiga skeden och finansiera delar av din produktutveckling. Du kan helt enkelt bli stack där. Så kommer du inte vidare. Det vet ju flera svenska startups som har blivit så.

Anna: Vilka då tänker du på?

Jens: Jag tänker på den här kameran, livsstilskameran. Vad var den hette på den tiden? De bytte namn på den flera gånger.

Anna: Oj, jag vet inte.

Jens: Man klippte på kläderna och filmade hela tiden vad du gjorde.

Anna: Jaha, GoPro?

Jens: Nej, nej, nej. Jag kommer inte ihåg vad de hette.

Anna: Ja, vi återkommer till det då.

Jens: Narrative hette de, förlåt.

Ah, Narrative.

Jens: Narratives kamera. Det var ju inte sånt som från början hade crowdsourcing-campaign.

Anna: Mm, just det.

Jens: Men det var ju svårt liksom.

Anna: Okej, jag fattar. Ja men superbra tips. Och det är också så himla intressant, precis som du säger. Det har ju poppat upp så otroligt mycket sådana företag som bara jobbar med att hjälpa startups. För alla vill ha en startup idag. Så det nya är att vara en startup som hjälper startups.

Jens: Ja, ja. Och sen konsulter, undvik det.

Anna: Gud, konsulter.

Jens: Denna jäkla konsult. Jag brukar säga det just nu. Att Sverige har blivit ett konsultmäcka på något sätt.

Anna: Det är sant. Och vad ser du för negativt med det då?

Jens: Nej men alltså, man ska komma ihåg det att man konsulter bra så länge de har en unik kompetens som i ett enskilt tillfälle eller vid ett fåtal tillfällen behövs. Och för det betalar man ett högre pris. Men konsultmarknaden har ju blivit ett, vad jag kallar ett stort skatteplaneringsverktyg där man använder det för att man har enmans- eller tvåmansbolag som

med olika typer av system, det kallas tre i tolv-reglerna, det här blir för långt för att beskriva för alla. Men man kan säga såhär att jag tycker det är synd när alla ska gå och bli konsulter. Vad, vad, vad, liksom, jaha.Jag förstår att det ger mer pengar i plånboken, men ja, kommer det systemet alltid vara kvar, att det kan vara så? Jag vet inte. Vid något tillfälle så inser våra politiker att det där systemet kanske inte var tänkt så som det användes. Och då tar man bort de där reglerna. Då helt plötsligt ska alla ha en anställning istället.

Anna: Ja, precis. De beskyller det för att vara en dold anställning. Och det är väl resurskonsulterna som du pratar lite grann om, att istället för en anställd har man en konsult. Men det vanliga sättet, typ i USA eller var det kan vara, det kanske är att man mer, som du säger, tar in en expert för ett projekt och inte löper andra tillgångar.

Jens: Ja, exakt. Det är jag inte kritisk till. Men jag är kritisk till att man har resurskonsulter.

Jag tänker så här, frilansfinans nästan. Man behöver inte ens ha ett bolag längre.

Anna: Det är roligt att du säger det. Jag har ju bloggat en hel del om frilans och så där och förespråkar den modellen. Men jag förstår ur ett samhällsperspektiv att det inte är bra. Men för den enskilda individen som är frilansare så tjänar den ju mycket mer att ha mer frihet.

Jens: Ja, men det är korrekt. Det är det jag säger. Det är mer pengar i plånboken och mer frihet för individen. Men det är för att man har en lucka, som jag kallar det, i systemet. Den finns så länge den finns kvar, men sen när den tas bort, vad händer då?

Anna: Jag håller helt med att det är lite knäppt att marknaden funkar som den gör. Men vi har ju LAS och allt det här. Det är folk som inte vågar anställa.

Jens: Det är det som också tillför komplexiteten i hela. Man har ju... Anställningsförhållanden är ju bekymmersamma för företagare som bara behöver dem tillfälligt.

Anna: Extremt, extremt. Ja, det där kan vi prata om hur länge som helst också. Men det ska vi inte göra, för vi börjar faktiskt sluta på tid och det är supertråkigt. Men herregud vad vi har lärt oss mycket av dig. Och tack för att du delar med dig så otroligt frispråkigt. Det känns väldigt genuint. I många ibland som de pratar med känns det som att de är PR-utbildning. Ja, men det står någon och censurerar dem bakom eller nånting. Men nej, så känner det sig inte här.

Jens: Det här är ingen censur allihopa. Noll censur.

Anna: Men du, vi har knappt ens hunnit prata om vad du håller på med nu. Det vet jag inte om du får berätta om, men vill du ge oss någon sneak peek i din ambition?

Jens: Ja, men jag kan ge dig en sneak peek. Det här är hisspitchen. Informationen... Så här. Det finns för mycket som vi människor inte vet om saker. Det är så att när saker skrivs idag i journalistiska sammanhang så finns det mycket data i system som journalister inte har tillgång till för den är för komplicerad eller man når inte in i den. Och artificiell intelligens och maskininlärning som är en del av artificiell intelligens kommer förändra hur vi får tillgång till information på ett lättare sätt. Och vi kommer också upptäcka helt nya saker. Och det är väl lite grann vad jag är inne på just nu. Just AI-spåret. Men sen ska man ju tycka det att jag bygger ju inte robotar på något sätt. Jag är bara intresserad av all den massa information som finns som

är svårtillgänglig. Jag tror kanske inte att framtiden är att i Google trycka in jag söker efter specifikt ord. Jag tror att det handlar om helt andra saker. Och det är lite grann det jag håller på att experimentera med kan man kalla det.

Anna: är det din sysselsättning nu liksom?

Jens: Korrekt, ja. Så vi har byggt ett ML-verktyg.

Anna: Som just ska göra det enklare att få tag på svår tillgänglig data.

Jens: Ja, eller upptäcka saker som inte har upptäckts innan. Så ska man också kunna formulera det här.

Anna: Ja, jag fattar. Det där känns ju som...

Jens: Man kan mata den. Det är som en stor arkmatare. Det är en omvänd pappersförstörare kan man säga. Den tar bitarna av materialet och sätter ihop det till någonting meningsfullt

för användaren. Och det är för en mängd olika sektorer. Det handlar inte bara om... brottslighet, Man kan ju lätt tro att det kanske handlar om till brottslighet eller så. Men det kan användas för många andra saker. Det kan användas för ett företag som ska marknadsföras och tala om

när ska jag marknadsföra en viss vara baserat på inköpstrend? Det är ett sådant exempel. Det är därför jag tror att marknadsföringen kommer förändras med takt på introduktionen av ML och AI. Man förändrar helt enkelt när och hur man marknadsför. Och det är det jag är ganska intresserad av.

Anna: Jaha, jag förstår det. Och då tittar du på Google Trends eller vad har du för data?

Jens: Ja, det är ett exempel. Men jag tyckte ett bra exempel var... Teen-gänget twittrade det här. Då hade ett företag i USA hittat på ett nytt sätt att... Hur man i realtid kan följa inflation. Om man tänker så här, inflation, det är liksom proffs som gör det. Man samlar in statistik, man gör analyser. Man bara, nej men snälla du, det är inte så det behöver gå till i världen. Och det är det jag menar lite grann. Att AI och ML kommer förändra sättet att vi tillgängliggör statistik och information. Och det gör ju också att press och media kommer få helt andra nya verktyg

för att följa... Trender.Trender. Och jag tror ju att det förändras. Jag tror därför Google också inser att... Ja men okej, man söker på ett sökord idag. Men vi måste ju förstå vad användaren har det i för kontext. Vad är det de behöver? Och det tror jag är, om man tänker på chatt-GPT, om man tänker så här lite... På något sätt så när vi har pratat om AI, då har det varit så här abstrakt för alla. Det är svårt att förstå, bara AI, vad låter coolt? Som artificiell intelligens. Men sättet att använda AI, det är det som kommer förändra på vilka marknader och industrier man använder. Vissa är det för långt bort, vissa är det för nära nu kan man säga. Alltså det går att använda redan nu.

Anna: Ja men jag förstod du vad du, aim:ar at och det låter svinballt. Och vi är spända på att se hur det kommer se ut i slutändan. Så när du släpper någonting så får du gärna pinga till, eller ja, om det är en marknadsföringsgeni som du är så kommer man ju se det före man hör det jag håller på att säga. Shit vad ballt. Vi väntar med spänd förväntan. Hörrödu Jens, Tack så hemskt mycket. Det här har varit helt fantastiskt. Jag har lärt mig otroligt mycket och det hoppas jag att

alla lyssnare känner också, eller jag är helt säker på att de känner det. Men du, min allra sista fråga innan jag ska få släppa iväg dig till att revolutionera AI. Vet du någon annan techskapare som du tycker jag borde intervjua härnäst?

Jens: Jag kan inte komma på någon just nu. Det är lite grann att ljuset har slocknat just nu, men när marknaden är som den är. Man nu letar alla, vad är nästa grej ungefär så liksom. Klarna kämpar med sin lönsamhet, Spotify kämpar kanske både med lönsamhet och användartillväxt som går ändå bra. Det är lite svårt att veta, man skulle ju vilja höra någon techskapare som är från den nya generationen och inte den gamla generationen som en själv. Som har kommit på något helt nytt, hur man ska göra saker och ting. Och det kanske kan vara livsmedel. Jag funderar på det. Det kanske kan vara det. För de är ju extremt traditionella. Alltså varför ska man, så här, det här är en stor fråga. När jag gjorde den studien framkom det att de flesta handlare som representerar butiker, de köper faktiskt inte sin frukt från sin egen butik utan de beställer den på nätet från en gård någonstans. Ja, och då undrar jag så här, varför gör inte konsumenterna det? Om kostnaden inte är särskilt mycket högre och man kan välja precis

vad man vill ha direkt från gården, och gården får nästan hela marginalen. Vad är då poängen med att köpa den i butiken om det inte är akut? Lite så tänker jag. Där har jag hittat många intressanta koncept. Finca, Solmarkgård, den svenska gården i Spanien som säljer direkt

till svenska konsumenter med ett paket till brevlådan. Alltså den är ju fantastisk. Vem kan få avokado, apelsiner, clementiner, meloner till brevlådan på ett svenskt sätt med svensk betalning från en spansk gård? Det är en revolution för mig om man kan förändra den typen av marknad. För att när du går i en butik, då är saker och ting placerade på så sätt att du ska köpa ett visst antal saker. Jag vill att konsumenterna istället har kontrollen över det här. Du ska inte köpa en vara som står på bäst plats, som har högst marginal, som de tjänar bäst på, och bli lurad av det. Du ska ha möjligheten att köpa de bästa produkterna som du och andra användare tycker bäst om. Tänk dig själv att det går att sätta en stjärna på apelsinerna i butiken. Hur skulle det se ut om du gjorde det i en dagligvarubutik? Här är dagens stjärna, hur många tyckte om de här apelsinerna? Men det går att göra online. Det är det som jag ser gör det stora en förändring. Sen har vi alla såklart färskvaruprodukter som har ett helt annat problem, som inte kanske klarar av leveranskedjan. Men allt annat skulle ju funka. Techskapare inom livsmedel. Det finns ju många som helst.

Anna: Tack så hemskt mycket för det tipset. Hoppas jag får någon på kroken. Super Jens. Jag får tacka dig så mycket för din tid och att jag fått dela med dig. Det har varit helt fantastiskt.

Jens: Tack Anna.

Anna: Tack.

Jens: Hej.

Det och mycket mer i avsnittet. In och lyssna och glöm inte att prenumerera :)