#29 - Ulf Mazur, grundare Matpriskollen, om att samla alla matpriser i Sverige, digitalisera 10 miljoner fysiska reklamerbjudanden varje år och tjäna pengar på data

I det här avsnittet av Techskaparna intervjuar Anna Leijon Ulf Mazur som har grundat Matpriskollen som är mer aktuell än någonsin i dagens inflationsläge med skenande matpriser. Det hela startade med en frustration över alla fysiska reklamblad med erbjudanden från matbutiker som man får i brevlådan varje måndag. Ulf, som med sin gedigna erfarenhet från consumer goods-branschen, där han bland annat var med och tog fram pilgrimsfalkskampanjen för Falcon som vi alla känner igen, ställdes inför ett problem som han ville lösa. Nämligen att samla, digitalisera och strukturera alla matpriser i Sverige för att förenkla för konsumenterna och tjäna pengar på det på något sätt. Det visade sig inte vara helt lätt att tjäna pengar på prisjämförelser, bygga en konsumentapp med återkommande användning och att försöka sälja produkter till ICA-handlare med flera. Lyssna på avsnittet för att lära dig mer om hur Ulf kämpade för att övervinna alla dessa utmaningar och idag ha ett otroligt välskött och superhett bolag, men som hotades av nedläggning flertalet gånger på vägen. Lär från hans otroligt spännande entreprenörskapsresa och glöm inte bort att prenumerera på podden! Finns där poddar finns.

Bra länkar:

• Matpriskollens hemsida
• Ulf Mazurs bok Tabbekvoten

Transkribering av avsnittet:

Anna: Hej och välkomna till Techskaparna, en podd för de som bygger techföretag och produkter. Jag heter Anna Leijon och med mig idag har jag Ulf Masur. Hur uttalar du ditt efternamn? Hej Ulf, hur mår du?

Ulf: Jag mår bra, jättebra. Det ska bli trevligt det här.

Anna: Så härligt att du vill ställa upp. Ulf, du har ju grundat Matpriskollen tillsammans med din medgrundare Håkan Fagerberg. Det gjorde ni 2010. Jag kollade faktiskt på SVT Nyhetsmorgon häromdan som jag brukar göra och då såg jag dig och Matpriskollen där. Så blev jag otroligt nyfiken på er som företag och dig som person. Så kollade jag upp er lite grann och såg att ni har vuxit så himla stabilt och fint över åren. Allting såg väldigt välskött ut, både appen och er hemsida och årsredovisningen och sådär. Så då tänkte jag, herregud jag måste ha med er i Techskaparna. Så det är den bakgrunden jag kommer ifrån. Och er app har ju idag cirka 100 000 aktiva användare och går att ladda ned gratis och används ju framförallt av privatpersoner såklart. Och ni skapar mycket värdefulla funktioner som content för privatpersonerna, inköpslista, recept, man samlar erbjudanden på ett och samma ställe. Jag spanade även in den här säsongskalendern för frukt bland annat och det är ju otroligt aktuellt i dagens läge kan man ju säga. Och sen förstår jag det som att ni tjänar pengar på samarbeten med matbutikerna som ni ju erbjuder via appen. Och där handlar det framförallt om att exponera extrapriser och erbjudanden helt enkelt. Kanske till privatpersonens favoritbutiker som den ju kan markera i appen. Och ni kan också skapa en del rapporter och analyser också där som ni kanske tjänar pengar på. Jag vet inte, vi får djupdyka i det här. Men är det här en bra sammanfattning lite grann vad ni gör eller vill du lägga till någonting?

Ulf: Ja, det är väl klart det där. Jag tror man ska fördjupa sig lite för det låter lite för enkelt för vad det är i verkligheten. Vi har både fler användare nu, men det har vi inte alltid haft. Och sen så sättet att få in pengar och samarbeten och sånt där det har inte heller varit en spikrak resa det kan man verkligen inte säga. Men grunden är exakt densamma nu som för 12 år sedan när jag startade det. Exakt samma sak. Det vi gör är ju egentligen att faktiskt ta alla de här pappersreklamen som finns där ute. Det trycktes en miljard 2010 i varje fall en miljard sådana som trycktes upp. I princip alla bara kastade dem. De flesta satt upp nej tack-lapp. Det var så det började att jag fick ett telefonsamtal från Håkan som var tidigare Falcon-vd på bryggeriföretaget som jag jobbade på. Och så sa han "jag har ett problem". Vad är det då?, sa jag. Jag skulle sätta "nej tack" på brevlådan igår. Jag hade varit och köpt en sån där klisterdekal och sen så sa jag det till min fru. Nu är jag så trött på den här reklamen så nu sätter vi nej tack på lådan. Och då skrek hon så här nej nej nej det får du inte göra. Nej, men tänk det kan ju vara något vi missar. Och han var otroligt logisk och klar i tanken, men samtidigt så reagerade hon ganska emotionellt. Och så ringde han till mig och sa att Ulf vi måste digitalisera dagligvaruhandeln. Och det var så det startade. Hur ska man kunna ha nej tack på brevlådan och ändå få del av alla de här erbjudandena. För de är i snitt i och med att jag har jobbat i branschen så länge. De är i snitt 20-25 procent bättre än ordinarie pris. Så varför inte utgå ifrån dem när man ska handla. Och det är fortfarande precis vi sitter och gör samma sak. Vi har aldrig legat ner en enda dag sedan 2010. Så vi levererar här 10 miljoner erbjudanden per år sitter vi och matar in. Men det var ju just för att lösa det här problemet. Så det är precis detsamma. Sen har vi utvecklat en massa saker runt omkring. Jag är sån.

Anna: Gud det måste vi gå in på alltihopa. Det här är så spännande. Jag läste på er hemsida och där stod det liksom att. Jag har för mig att jag läste någonstans att det var flest kvinnor som laddade ner appen. Och det skulle ju i så fall stämma överens med din medgrundare där. Att det kanske är liksom om man hårdrar det. De kanske tycker att det är kul att kolla på de här extrapriserna. Och kanske liksom håller ordning på inköpslistorna och går och handlar kanske till och med också. Men att en partner i förhållandet kanske inte vill ha de här extrapriserna, medan den andra vill det liksom. Så då löser ni ju verkligen det problemet. Det är superintressant. Så himla smart.

Ulf: 70-80% av alla inköp görs av kvinnor. Så det är det som är grunden. Kvinnan tar fortfarande kanske 70% men tar fortfarande större ansvar för matinköpen och matplaneringen. Så där har vi intresset, jag tror det. Och vad som helst också. Moderna mammor är det till stor del som är våra användare. Man är van att ha mobilen i ena hand och en barnvagn i den andra. Och sen så har man väldigt, helt plötsligt har man väldigt stora utlägg för barnmat och blöjor. Och allt vad som behövs när de växer sen.

Anna: Om det här är superintressant. Okej, Gud vad bra. Vi kommer gå in på det i mer detalj sen. Men tack för den här, vad ska man säga, grunden som vi nu kan stå på och utgå ifrån. Lyssnarna har fått lite information om vad ni gör idag och sådär. Men vi måste ju höra lite kring din story. Jag är också jättenyfiken på dig. Jag spanade in dig lite på LinkedIn. Du verkar ha gått på Handels och sådär. Men kan vi rulla tillbaka i tiden. Och kan du berätta för mig om hur din resa har sett ut. Framförallt inom kanske entreprenörskap och hur det kommer sig att du hamnade där du är idag.

Ulf: Oj, jag började leka butik när jag var liten. Och fick en massa smågrejer så kunde man ställa upp dem ute vid gatkanten och så sälja. Försöka sälja lite saker till de som passerade förbi. Men när jag var tolv då startade jag första firman. Och monterade diabilder.

Anna: Tolv?

Ulf: Ja, tolv var jag då. Ulf Johansson Foto hette den då. Jag hette Johansson på den tiden. Och monterade diabilder som finns innan de digitala. Men det är ju sådana man projicerade på väggen. Min pappa var fotograf. Jag fick hundra procent provision. Men jag var jäkligt snabb på det. Jag var nog snabbast i Sverige eller bland de snabbaste i världen tror jag. Vi hade att putsa de här glasen så att inte dammkornen syntes. Så det höll jag på med under ett antal år.

Men samtidigt så i gymnasiet så sålde vi hänglåsning. Och i gymnasiet så ser man helt plötsligt att alla då. Vi var i Bromma-gymnasiet. 300-400 elever fick helt plötsligt åka och köpa hänglås.

För det fanns inte lås i skåpen. Så nästa år när vi då kom så satt vi och så åkte vi in och köpte hänglås. Och så sätter man sig där och foajén och säljer sådana. Det finns ju ett behov helt plötsligt. Vi vet att det kommer ett behov. Alla som börjar de ska få det i skåpen om man hänger till hänglås. Så vi gjorde mycket sådana olika saker. Men inom IT. Jo, min pappa var ju fotograf och han var brandkapten också. Så han kunde eller höll på väldigt mycket med stora bränder och skador. Han visste liksom faran på kontor när det börjar brinna och röken som framförallt kan förstöra allt som man med datorer och så gör. Och sen så min bästa kompis då. Han hade jobbat på ett av de här första IT-bolagen på somrarna samtidigt som han pluggade på universitetet. Så då kom vi på det här plötsligt att brandsäkra kassaskåp. Där man kunde förvara sina disketter i. Det skulle vi ha. Så vi fick kontakt med de som tillverkade de här och blev återförsäljare. Och så hade vi ett register på alla som hade köpt datorerna. Och dessutom så visste vi vad som hände när det brann någonstans. Så då började vi kontakta dem och då skulle sälja in de här skåpen. Vi sålde inget första sommaren. Vi sålde heller inget andra sommarn. Och vi slet med de där. Vi gjorde allting rätt, men grejen med att innan det väl har uppstått för en så är man inte beredd att investera i det. Det här med förebyggande det är otroligt emotionellt. Men de som redan då hade haft en brand eller något. De har redan köpt det för det var först de köpte då efteråt. Men det är inte så stor chans att det händer andra gånger. Det där gick ut och det är jättebra. Knox Security hette det. Vi är ett handelsbolag och vi startade där. Vi tryckte visittkort. Så det var en riktig sån här mardröm. Men det häftiga med sånt är att varje gång man gör något så lär man sig någonting på det. I det här fallet så hade vi registrerat ett namn som hette Knox Security. Så 1994, det här var 1985. 8-9 år senare, 10 år senare då fick vi in bara en förfrågan om det. Sen var det en lång förhandling och en massa såna här saker. Det var någon som hade startat ett bolag, men fick det blockerat på grund av att vi hade ju vårat. Så då sålde vi namnrättigheten för 25 000 spänn. Det var rätt mycket pengar man jämför med idag. Samtidigt gjorde vi inte något mer. Men det hade krävts extremt många kassaskåp för att få in de där 25 000 kronorna. Det som helt plötsligt var att vi lyckades ingenting med det där. Vi gjorde mycket saker rätt där. Vi hade bara missat vad som är drivkraften hos folk med den här rädslan. Och sen fick vi ändå gå ihop. Så hade vi inte gjort det så hade vi aldrig kunnat sälja namnet. Vi fick mycket trevligt av de där pengarna. Sen hade vi det roligt. Och sen så har jag hållit på med. Men sen började jag efter handels och började på Unilever som de heter som har ett traineeprogram. Där fick jag börja med att hålla på med Falcon-öl och rädda pilgrimsfalk. Så därför är den symbolen för Falkon. Då fanns det bara mellan 5 och 10 par kvar i hela Sverige. En gång hette det ju Falkenberg för att det var så mycket pilgrimsfalk där. ölen har ju det som symbol. Så den höll ju på att dö ut. Så det var väl rent entreprenörskapsmässigt så är jag lite sån. Men då måste vi ju rädda den och hjälpa Naturskyddsföreningen. Så då gick vi in som huvudsponsorer i projektet Rädda pilgrimsfalken. Sen höll vi på med det där så länge jag var med. Det är ingen som äter pilgrimsfalken nämligen. Den är högst upp på näringskedjan, men den får i sig alla gifter och allt sånt. Så det där bör man läsa på om. För det är världens snabbaste djur. Den fångar alla fåglar i luften och slår ner på bytet. Så det är en häftig fågel. Vi lärde oss väldigt mycket på det. Men det var just det här. Då går man in och så får man bygga upp det. Sen kunde vi använda det i marknadsföringen att sälja mer öl genom att berätta om projektet. På flaskor och burkar. Vi gjorde väldigt mycket och vi var väldigt engagerade i det här. Hela företaget blev engagerade i att försöka rädda det här.

Hjälpa till att rädda. Vi kunde inte göra det men det finns nog förmågor som var duktiga.

Nu har vi anslutit en räddad faktiskt. Det tog 25 år.

Anna: Jäklar, Gud vad coolt. Du verkar ju vara väldigt duktig på att rädda världen samtidigt som du är entreprenöriell. Jag tänker på med matpriskollen. All papper och allt material som man helt enkelt sparar och digitaliserar. Och nu också med Falconöl. Passa på att rädda Falken när ni säljer öl med Falk på. Så det är ju skitsmart. Det går verkligen att använda i marknadsföringssyfte. Gud vad fint. Vilken fin story.

Ulf: Jag håller på med så alltid varit intresserad av sånt där. Samtidigt kan man säga att jag har velat ha eget, men har alltid haft kul på jobben. Då är det någon annan som i och för sig när det går bra får ta del av det rent ekonomiskt. Men samtidigt har man möjligheten om man får vara på ställen där man får chans att prova grejer. Så har man möjligheten att göra alla tabbar och misstag, utan att det egentligen kostar sig själv så mycket. Jag har skrivit en liten bok som heter just Tabbe-kvoten. Som handlar om det här. Jag fick ju det första dagen på Falkon en ryggsäck fylld med tabbar. Sedan dess har jag vågat prova och vågat göra grejer. Så även om det var att man var anställd eller inte. Det är den som gör mest saker som ändå kommer att vinna. Det har min tes av det. För varje litet steg man kliver upp så ser man någonting nytt. Ibland behövs det bara en halvmeter-meter så ser man helt plötsligt jättemycket längre. Och det är så funkar livet. Men den som bara står stilla där och gnäller eller tycker att det händer ingenting. Nej det gör det inte. Inte på den nivån. Du måste ta ett steg åt sidan eller lite uppåt så ser du någonting nytt. Och då gäller det att få i sig det. Och det gäller mer nu än någonsin när det blir tuffare tider med.

Anna: Verkligen. Gud jag håller verkligen med. Det tycker jag var spännande och inspirerande. Okej. Coolt. Så du var helt enkelt väldigt entreprenöriell redan från unga år. Där som tolvåring startade din lilla verksamhet. Och sedan också sälja lås och allt möjligt. Och sedan blev det Unilever och lite den klassiska karriärsstegen kanske efter Handels. Var det marknad eller sälj? Eller vad jobbade du med på Unilever? Och hur länge var du där?

UIf: De ägde Falcon så jag var trainee där. Då är det mycket marknad och sälj. Man måste vara ute och sälja. Det är en viktig del i det. Så man får förståelse för hur den processen går till. Och sedan var jag på marknadssidan och sen gick jag tillbaka till säljsidan. Och så startade vi vår Q-count-organisation. Och så hade jag kundansvar för Ica och Coop och en del andra. Och sedan slutade jag när Unilever sålde Falcon. Och så gick jag till Craft istället som har Gevalia och Philadelphia-Ost. Och då startade jag en ny typ. Det var första i Sverige. Det kallas kategoriorganisation. Där man tittar och försöker hjälpa kunderna med hela kategorin. För att Ica är inte intresserade av att det bara säljs mer Philadelphia-Ost. De är intresserade av mer av den typen. Att de kan tjäna extra mycket pengar på den. Av färskost till exempel. Så det är så kategorierna fungerar. Då måste man involvera många olika kunskaper. Både marknadssälj och trade, marketing. Och till viss del produktion och sånt i samarbetet med kunderna. Så den startade vi då. Den organisationen var mitt ansvar. Men sedan ringde de från Falcon igen och undrade om jag ville börja. Då hade de flyttat kontoret till Falkenberg. Då frågade jag min fru om det. Ska vi tillbaka till Falcon? Så började jag som försäljningsdirektör. Och så blev jag kvar till 2005. Då slog vi ihop under tiden av Falcon och Pripps. Två stora bryggeriföretag. Så blev det Carlsberg i Sverige. Carlsberg hade nämligen köpt Falcon under tiden. När jag var på Gevalia.

Då var det lite mer bryggeritänk. Någon som kunde branschen. Så det gillade jag. Så var jag kvar där. Sen var jag på Campbells. Ett år som kommersiell direktör. De som har Blå band och Touch of Taste. Och sedan började jag som vd i en helt annan bransch. I underhållningsbranschen. Det var ett treårigt börsnoterat bolag. Som idag heter Moment Group. Då hette det To Entertain.

Anna: Vad gör de då?

Ulf: Man sätter upp shower och musikaler. Och teatrar. Och driver olika arenor. Tillsammans med Vicky Fondelanco. Och Oscarsteatern, Kinateatern. Allmans. Och sen så är det underhållning på. Kollola i olika båtar. Och Falkenbergs. Stefan och Christer. Buskisunderhållning. Lisebergsteater. Det är superroligt. Men det måste ju sälja biljetter. Så enkelt är det. Det funkar ju inte om man inte kan sälja biljetter. Samma sätt som det står ölburkar. Och de ska välja att gå på den showen. Nu är det ju Ugglas. Och då kan man tycka att det är många som gör det. Ja, självklart. Men likväl så måste det vara en process för det.

Det kommer alltid in säljare. Nu måste man till slut lyckas paketera och sälja det här.

Anna: Och det är det problemet väldigt många inom tech-svängen har. Vi på Techskaparna. Och våra lyssnare. Vi är väldigt tech-intresserade och duktiga på att bygga produkter. Men vi är inte alltid så duktiga på att sälja dem. Eller marknadsföra dem kan jag säga. Det är alltid där skon klämmer känns det som. Gud vad intressant. Men du. Du gjorde Världens resa låter det som. Supercoolt, verkligen. Men nu tror jag att vi börjar närma oss lite. Matpriskollen. Hur startade det så att säga? Var det så att du var i underhållningsbranschen? Och sen, jag måste gå tillbaka till consumer-brands och matkedjor och den biten.

Ulf: Nej jag slutade där och sen skulle jag vara min egen. För jag ville ha eget. Jag har alltid velat ha eget. Och då äntligen så gjorde jag slag i saken. Och startade det. Och då ringde ju Håkan där. Jag startade ett vd-nätverk och jag startade en del föreläsningar. Och lite konsultade lite. Men hann bara hålla på ett par månader. Och sen ringde Håkan och sen dess, det var 2010. Och sen dess har jag mer eller mindre en dygnet runt hållit på med det här.

Anna: Men så du tänkte, idén var att du säger upp dig. Du vill vara egen. Frilansade du då? Du nämnde konsult liksom.

Ulf: Ja, och så tog jag uppdrag. Då bodde vi i Falkenberg. Så jag hjälpte småföretag och andra att hur ska de få ordning på sin affärsidé. Sitt affärsupplägg. Varför funkar det inte? Vad kan man göra mera? Hur ska man få in mer säljare och sånt.

Anna: Hur fick du de kunderna då?

Ulf: Nej, de kom där.

Anna: Du har ju gjort en resa.

Ulf: De kände väl till mig lite att jag hade varit med i många processer. Fördelen att jobba, och det kan man verkligen ha med sig. För det är många som drömmer om att ha sitt eget som är rätt så unga. Fördelen att ändå jobba på något bolag ett tag, det är att så fort du kommer upp i ett antal människor så finns det processer. Och de där processerna är skitjobbiga att sätta själv.

Men de finns ju färdiga i många företag. Och att då kunna ta del av dem. För de är ju liksom gjorda för att bara kunna byta ut människor i systemet utan att det händer någonting med bolaget. Och att då lära sig hur sådana funkar inom alla olika avdelningar egentligen.

Det är guld värt. Hur jobbar man med marknadsföring långsiktigt? Vad är det som ska hända varje månad, varje kvartal och varje år och sådana saker? Och samma sak med försäljningen och hur man bearbetar med kunder. Och ha det i ryggmärgen. Det är otroligt värdefullt tror jag. Sen är det ingen bransch eller ingen ny grej man kommer på likadan. Men i alla fall att man har ett lite sånt tänk. Det tror jag har varit jätteviktigt.

Anna: Jag håller med. Man kan säga att de standardiserar en process inom en viss del av bolaget. Det går ju att kopiera de bra delarna. Och det som funkar kan man kopiera till en annan verksamhet och ta med sig i ryggsäcken. Det finns ju ingen patent på processer.

Ulf: Nej det gör ju inte det. Det gäller bara att man sen kan få alla i organisationen att förstå dem. Så det är faktiskt en liten lärdom av det. Bara för att man har idén så är det inte givet att det är engagemanget som kommer att vara avgörande. För det här är en tuffare värld än man tror.

Anna: Jag pratar alltid om kostnadseffektiv säljprocess och kostnadseffektiv marknadsföring. För det går ju att slänga hur mycket pengar som helst på det här i slutändan. Men den som vinner är egentligen den som får till den processen på ett kostnadseffektivt sätt. Du måste till syvende och syss sälja och marknadsföra. Du kommer inte undan från det. Och det är oftast där det står och faller. I alla fall med techprodukter. Enligt min erfarenhet i alla fall.

Ulf: Ja och i början är det väldigt enkelt. För då har du en idé att du lyckas få fram en tjänst. Och sen börjar du sälja den lite. Och de här första är ganska enkla faktiskt. För då går du till dina friends and family nästan. De handlarna som vi kände lite eller som jag kände. Och så hoppade de på. Nu är de ju kvar och så är Coop var den första kunden vi hade. Och han är fortfarande kvar. Och betalar varje månad. Och efter tolv år bör man vara rätt nöjd med utfallet. Det är inte så att de bara köpte för att vara snälla. Men det gäller att få några på kroken. För den här fomo-effekten är brutal egentligen. Och att få de första att hoppa på och sen få de andra att vilja hoppa på. För att andra har hoppat på. Det kan ju vara något bra man missar om man står utanför där. Det är att komma dithän. Och det tar tid och kan kosta hur mycket pengar som helst för de flesta. Inklusive jag själv och vårt bolag. Jag höll på att gå under för att man inte klarar det.

Anna: Exakt, verkligen. Gud det måste vi också djupa i lite grann. Men okej, vi är precis i startgroparna av matpriskollen här. Håkan har ringt dig. Vad händer sen? Vad gör ni då? Hur startar ni upp det här?

Ulf: Jag kan inte de här flygbladen riktigt nu. Så vi måste göra en recap på det. För jag har varit borta från branschen ett par år nu. Men jag ser ju att de ser likadana ut. Så bokade vi och åkte upp till honom i tre dagar. Uppe i Nynäshamn där han bodde. Så tog jag med mig och gick ner i soprummet och började gräva fram alla flygblad som fanns. Och letade i olika ställen, soptunnor och annat. För att hitta från alla kedjorna. Och så åkte jag upp till honom och sen han hade gjort samma sak. Och så la vi ut dem här över ett jättebord. Och så började vi prata om det och försökte se vad det finns för struktur i det. Hur kan man strukturera upp det? För de här bladen är otroligt ostrukturerade. Enda syftet med dem är att dra in dig i butiken. När du väl är där ska du lockas av annat - helst fullprisvaror. Så de tjänar pengarna på dem. Och det ska man samtidigt ha respekt för. För det är ju bland världens bäst. Det här är utarbetat i 50-60 år. Och företag som omsätter hundratals miljarder. Det är inga dåliga blad. Utan de är verkligen sofistikerat upplagda. Så det gällde att knäcka den här koden. Hur många matfältserbjudanden är det? Vilka prisnivåer är det? Hur ofta har de olika varumärken? Då gjorde vi så. Så jag får börja nu då. Får vi se om jag kan köra igång lite vid sidan. Och då så gjorde jag det. Och så satte jag mig och så får man ju börja dra i kontakter. Hur ska man visa upp det här? Det ska ju visas upp på webben. Vi började med webben. Så då var det en webbsida där man skulle kunna gå in. Och välja sin butik. Jag brukar handla på ICA Supermarket på Citygross, säger vi. Och då är det de butikerna som måste finnas med. Och då måste man kunna se deras erbjudanden. Men inte huller om buller. Jag kan ju inte visa upp bladen igen. Det är det som många gör. Men de där bladen är ju lika hopplösa. Ica kom sen och gjorde en stor grej med det för att gå emot oss. Då började de visa upp sina blad i apparna. Men det är ett blad som är som… Ett blad är ju A4, A3, A2-storlek. Ska du helt plötsligt få in det i mobiltelefon? Nej men det går ju inte. Det förstår ju vem som helst. Det är ingen som kan ta till sig. Så vår grej var ju att strukturera upp det här. Och göra det lite jämförbart också.

Anna: Alltså lättsmält och strukturerat för en digital användare?

Ulf: Framförallt strukturerat så man skulle kunna se det på en hemsida. Så det gjorde jag under sommaren. Sen fick jag tag i en som heter Robin Nilsson. Som hade en liten webbföretag i Falkenberg. Och han är smart. Han tänkte till lite och inser ju att man inte har några pengar heller. Men lite behövde han för det. Så då gick vi till Almi och fick ett sånt här startbidrag för det. Och så stoppade vi in egna pengar så vi skulle kunna köra igång och få fram en prototyp på det. Och sen satt man där och skrev av alla bladen rent egentligen som vi gör nu. Och så matade vi in det först i en Excel-variant. Som sen gick in i hans nya program som skulle då visa upp det.

Anna: Just det. Men då tog ni inte betalt. Ni samlade alla erbjudanden på samma ställe för en butik utan att ha betalt för det i början?

Ulf: Jaja, för det här var ju först bara för att kunna göra det. Och när vi då såg att det här blir en sida i alla fall. Då tog vi alla i Halland. Vi startade i Halland. Och då fanns det 70 butiker där. Och vi tänkte att ska man säga nej tack till reklam. Normalt så får du ju de bladen i brevlådan. Maxi och Willys och alla vad det är. Och sen slänger du bort dem du kanske inte vill titta på. Så sätter jag nu lappen på här. Nej tack då. Då måste jag ändå ha med dem. Så vi måste ha med alla butikerna. Så då var det en fråga. Så vi måste ju varje vecka kunna gå in och sen ta fram den. Och då hade precis butikerna börjat lägga ut sina blad på nätet. För de skulle vara miljövänliga som de kallade sig.

Anna: Ja just det.

Ulf: Så då fanns de ju där. Och då kunde man gå in och så öppnade man upp en flik där man då hade pdf. Och sen så började man bara skriva av det in i en databas. Exakt så. Och så anställde vi då. Vi gick till arbetsförmedlingen med. För det sa vi det var en viktig sak i det här om vi ska nu starta något. Det var att vi ska försöka göra något för folk som inte kommer in på arbetsmarknaden. De kanske har landat lite utanför den av någon anledning. Men det har du gjort det så är det svårt att ta dig tillbaka. Och du kan vara utbränd eller något och då behöver du många gånger. Du behöver få något jobb så att du sen kan komma vidare. Och det har vi hållit på med hela tiden. Och det har varit så många människor vi har faktiskt hjälpt genom åren. Och som ju har hjälpt oss också. För att vi har ju haft en. Det är ett ganska enkelt jobb det första. Så att alla oavsett vad man har för intressen har kunnat ta det till sig.

Anna: Alltså sitta och digitalisera de här.

Ulf: Ja, sitta och skriva av dem.

Anna: Ja, precis det kan ju vem som helst göra nästan.

Ulf: I grund och fast sen måste du om du ska orka mer länge. Då måste du vara skruvad ditåt åt det hållet. För annars så blir det… Vi pratar 200 000 erbjudanden i veckan.

Anna: Alltså herregud.

Ulf: Men då kom Maggan och Tina in. Och då var det flera som sade också att om vi ska ut dem här på måndag då kan vi köra i Indien. För där ligger de ju lite före oss. Och då kan ju de sitta och skriva av dem där först. Och sen så får man hit dem och då är klockan… Då är det måndag morgon här.

Anna: Just det och de är lite billigare kanske också.

Ulf: Ja de hade varit billigare. Men samtidigt Indier förstår ju inte. Det blir fel. De förstår ju inte. Ja, de kommer inte ha det så lätt med det här tänkte jag då. Så att då var det ju först och främst Maggan och Tina. Så släppte vi upp det. Det var väldigt spännande och då fick vi mejl sen från folk. Och det är faktiskt bara därför vi sitter här idag. Och det är att då skickar man mejl som bara tackar. Och vi fick tillräckligt många som sa att det här är något sjukt. Nu tackar folk. Tusen tack för att ni gör det här. åh vad bra. Tack tack. Och så kom det inget. Och alltid innan. Så gjorde alla i branschen. åh gud vad god öl det här. Varför finns den inte på 50-centiliters?

Jag kan inte ta fram en smak. Jag skulle vilja ha jordgubbe också. Det finns alltid någon sån här sak. Det kommer ett "men". Och här tackar folk bara. Tusen tack för det. De var bara nöjda. Och då har man helt plötsligt. Då har man ju hittat någonting som berör dem. Det här är ett behov de hade. Och vi har löst det åt dem. Och de bara tackar. Vi har löst det tillräckligt enkelt. Och vi fick då med några stycken handlare där som också tyckte det var spännande. Då gällde det bara att få så många användare som möjligt. Och sen så kunna täcka in då resten av Sverige. Så då anställde jag an en gammal arbetskollega från Falcon och Carlsbergs-tiden. Och sen så sa vi det. Ja, nu ska vi Rikslansera. Så då gick vi från 70 till 3 200 butiker på tre månader.

Anna Ja, det kan jag verkligen tänka mig. Men om ni hade outsourcat det till Indien. Då hade ni liksom tagit bilder på flygbladen. Skickat över det till dem. De hade suttit och försökt skriva in texten i Excel-filen typ. Och ni hade försökt visa det på hemsidan.

Ulf: Ja hade gått på samma sätt som vi gör egentligen. Bara det att den som skriver in det förstår inte så mycket vad den skriver. Så har man varit med i den här branschen så vet man att samma produkt kan benämnas på väldigt många olika sätt. Beroende på vilken kedja det är eller vem det är som har sköter reklambranschen. Du skriver in det och så vidare. Ibland supergoda apelsiner. Nej men supergoda det är inte intressant här nu. Alla tycker att apelsiner är gott då. Så det här är bara att det är apelsiner i nät. Eller tomater. Sen gäller det att allt står på ett sådant sätt. Vi skriver alltid tomat först. Komma. Bindsträck kvist. Eller tomat komma. Och sen så kommer det då en. Ekologisk. Ja det kommer som en taggning. Men det kan vara kvist tomater eller så kan det vara cocktail tomater.

Anna: Gula röda gröna.

Ulf: Ja men det bygger på att då kommer alla tomaterna efter varandra. Exakt. Du går in i den här listan så får du på C kommer cocktailtomater. Och så kommer det ner i P kommer plommontomater. Men för mig som använder så ska jag ha tomater till salladen. Och det funkar lika bra med båda.

Anna: Man måste ju tänka ur ett konsumentperspektiv. Det var ju det lite kategoriorganisationen som du byggde upp där sen innan. Att tänka utifrån kategorier. Egentligen komplement- eller ersättningsvaror. Och samla dem under samma. Gud vad intressant. Coolt.

Ulf: Jag tror att det var bra att vi inte gick hela vägen dit. Men det är ju lockande. För det är som du säger det är billigt och man får jättekompetenta människor. Men det kräver nog mera att det är moget.

Anna: Det var fint att ni tog hjälp av folk från arbetsförmedlingen. Okej, nu har ni lanserat i hela landet. Och ni fick initial positiv respons och så där från användarna. Men du sa att ni hade några butiker med er. Men du säger ju också att ni har alla butiker i hela landet. Rikstäckande. Så varför och hur betalar ni? Hur tjänar ni pengar?

Ulf: Om man betalar oss en slant, då ser de till att vi får det här bladet i veckan innan. Så då kan vi i lugn och ro skriva in alla erbjudanden för den här butiken. Men om de inte gör det. Då sitter vi på måndagen och letar upp det. Och då kommer de ju inte in på måndag morgon. Så att folk som går in i området där de bor och sen så har två av tre butiker. Som då visar sina erbjudanden. Tredje visar inte det för det har inte vi hunnit mata in ännu. Då missar ju den försäljningen den veckan. För att här sitter jag på måndag morgon direkt och bestämmer vad jag ska gå och handla den här veckan. Och så är det två av grannbutikerna som redan har med sina erbjudanden. Då tar jag kanske beslutet då. Oj, här fanns det ju kycklingfiléer, här fanns det ju lax, här fanns det ju vegetariska biffar. Wow, kanon. Och så bestämmer man ju vart man ska.

Och måndagar är ju den absolut största dagen. Då är ju folk på det. För att de vill ju hit. Då vill man bestämma sig. Då kommer alla erbjudanden. Så då är det ju färsk. Så att du får ju en mycket… Du får ju en sämre tjänst där. Om du inte hjälper oss med den här lilla pengen. Betalar och skickar. Och det är sådana småpengar det rör sig om. Så att det är liksom inget… Jag stannar och stakar mig för att jag trodde att det skulle vara liksom en pengafråga. Men det är inte det. För att de som… Vissa butiker skickar ut 150 000 blad i veckan. Vi pratar om 150 000 kronor. Vi pratar om 50 veckor. 7,5 miljoner per år lade de ut bara i...för att skicka ut bladen.

Kanske lika mycket för att trycka...

Anna: Bara frankering liksom.

Ulf: Ja. Alltså galet dyrt. Och så kommer vi här med en sån där tjänst som vi teoretiskt då skulle kunna ersätta det. Och vi har ju hjälpt butiker att gå ifrån den nivån ner till ingenting.

Anna: Ja, det är så coolt.

Ulf: För då har de hänvisat till appen istället. Och så har de då kunnat minska papper… Onödig pappersreklam. Och så har vi hjälpt till där. Men likväl så är det så känsligt att vara med och stötta. För att här blir du jämförd. Och då är man helt plötsligt rädd för att det inte var billigast. Men det är man ju ändå. I bladen så visas de ju upp. Så där är det ju inte alltid.

Anna: För då lockar de med priserna, ja.

Ulf: Ja. Så det är ju exakt samma saker vi har. Men då är det så känsligt.

Anna: Men det är väl lite läskigt med digitalt också kanske? Eller?

Ulf: Ja, någonting. Ja, och då var det ju ännu mer. För då fanns det ju inte så en massa appar egentligen. Och alltså Ipaden…

Anna: 2010, nej gud nej. Då var det knappt smartphone liksom.

Ulf: Nej, precis. 2008, 2009, där kom ju Iphonen. Men jag trodde ju att alla hade. För att 2007 var vi i USA. Och då så minns jag att då köpte vi Ipod. Som var ju Ipod. Den såg ju likadan ut som en Iphone. Men det var ju en Ipod.

Anna: Ja, MP3-spelaren.

Ulf: Med touchscreen och allting. Ja, det var ju helt brutalt läcker. Och den var en helt ny dimension. Och då sa jag, vänta, det här är verkligen något nytt. Och sen kom då Iphonen. Och jag är ju bara användare. Jag är ju inte intresserad av tekniken bakom egentligen. Jag vill ju bara att det ska funka. Och vara coolt och fräscht. Så då hade man ju sin mobil. Och då 2010, då var det… Eller 2011 rättare sagt. När jag gick runt och räknade så. När vi rikslanserade i tunnelbanan i Stockholm. Så såg jag hur många som satt med en mobiltelefon. Då var det en av fyra. Det är ofta fyra platser. Och sen så går man två år senare. Så är det två av fyra. Sen tre av fyra. Och idag är det fyra av fyra. Och det kom ju för säkert en fyra år sedan någonstans.

Och var man på den nivån. Så det här är ju liksom den brutalt snabbaste teknikexplosionen som har hänt. Att man har gått över till att börja använda sin smartphone för allting. 2011 på hösten när vi hade rikslanserat så insåg vi att det här är ju inte webben som är grejen. Utan det måste vara en mobiltelefon. Så då gav vi oss på det projektet.

Anna: Då måste ni ju varit ute väldigt tidigt med en app på den svenska marknaden.

Ulf: Ja. Men jag stoppade i fyra månader projektet. För den var inte bra nog. Det här är ju bara användare och när de programmerar sånt här gör den. Det saknades något i den. Och sen så har vi hittat den där klon och det var bevakningen. Som gör att du kommer tillbaka.

Anna: Ja, personalisering.

Ulf: Då var det så att då var ju Sverige ett av fem länderna i världen som använde appar mest. Anna: Säkert fortfarande.

Ulf: Ja precis. Men då var det galet. Alla laddade ner hur mycket som helst från Appstore. Men 90% av alla appar öppnades aldrig eller användes en gång. Och då gäller det att om man nu i alla fall fått dem att ladda ner och öppna upp den en gång. Hur ska du få dem att komma tillbaka? Och det är nästan det viktigaste av allting idag. Hur ska du få dem utan att du behöver dra dit dem? Utan att du behöver annonsera dem? Hur ska de bara återvända? Vad är det för innehåll du har som gör att de faktiskt kommer tillbaka till det frivilligt?

Anna: Du måste ju skapa ett värde som är tillräckligt stort för att de ska komma ihåg dig.

Ulf: Ja och sen så ska de ju helst bli lite beroende av det nästan.

Anna: Ja precis tyvärr. Och vad sa du det var tracking eller vad kallade du det för?

Ulf: Nej bevakning.

Anna: Ja att de får bevaka varor liksom.

Ulf: Du har redan valt ut dina favoritbutiker och i där så lägger du upp de här grejerna. Säg till mig när det kommer apelsiner eller svensk oxfilé eller blöjor från libero eller vad det kan vara.

Anna: Just det, blöjor är säkert en grej.

Ulf: Ja, det är en av de mest bevakade. Då plingar den till när det kommer i dina favoriter.

Anna: Ah du får en pushnotis då?

Ulf: Ja. Då slipper jag ju sitta och bevaka själv. Jag får bara precis det jag är ute efter så får jag det en gång i veckan eller så. När det händer, det kollas ju flera gånger om dagen.

Anna: Inga störande pushnotiser utan de som jag faktiskt själv har valt. Men det där är så intressant. Det är lite som jag såg den där Spotify TV-serien häromdagen. Och då var det liksom nyckeln för dem var ju när de kom på att de skulle ha playlists. Och det är nästan samma sak med er. Alltså det här är ju nästan en playlist med de varor man ju är intresserad av. Att man just personaliserar, man får liksom återkommande värde med att bygga upp de här så kallade spellistorna. Eller vad man ska kalla det för. över tid med ens favoritmatvaror eller ens favoritlåtar. Ah gud det är så intressant. Det var verkligen nyckeln. Jag tror det var skitsmart att ni inte lanserade innan ni hade den där nyckeln.

Ulf: Ja jag tror det också. För när vi väl släppte upp det så blev det ju liksom "app of the day" och en massa såna här grejer. Jag tror vi fick 50 000 nedladdningar på strax över en månad. Så det var bara pang sa det. Och så kom vi upp på alla topplistor och allting högst upp. Och då var det ännu mycket mer självgenererande än vad det var ännu. För då var topplistan, de funkade. Det var där man valde vad man skulle ladda ner för någonting. Alla satt och kollade på de här, vad är det som är hett nu.

Anna: Man var lite app-tokig liksom. Nu köper man ju typ platser i de där.

Ulf: Just det, precis. Och vi har ju aldrig lagt ut en spänn på någonting. Vi har vår reklamgrej, vet du vad det är?

Anna: Nej.

Ulf: Reklamdekal, sådana här "nej tack"- dekaler. Det har vi haft ända sedan vi startade så skickade vi ut dem gratis så att de kan klistra på brevlådan. Reklam, nej tack, jag använder matpriskollen står det. Såna har vi skickat för tiotusentals till folk. Det är det viktigaste.

Anna: Det där måste vi prata mer om. Vi går tillbaka lite där ni släppte webben. Du sa att det var en massa användare som hörde sig och sa tack. Hur hittade de till er från första början? Vad gjorde ni för att marknadsföra? Hur fick ni in dem att ens förstå att där fanns alla rabatter samlade?

Ulf: Då måste man ju marknadsföra sig.Då försöker man med PR och få lokaltidningarna att skriva om det. Och få Naturskyddsföreningen och andra att skriva om det. För att man sparar otroligt extremt mycket pengar. Man slipper helt i onödan. Vi försökte få en massa PR. Vi hade inte många kronor att göra reklam för. Sen tryckte vi upp sådana här lappar, flyers egentligen. Som tränare för grabbarna i fotbollslag. Så tog man med dem ut och åkte till utanför Ica Maxi i Halmstad på parkeringsplatserna. Sen stod det "blev din matkasse onödigt dyr?" Och sen "ladda ned matpriskollen gratis".

Anna: Ni satte upp det på sådana plancher?

Ulf: Nej, under vindrutan. Och då körde man några hundra stycken där. Men det är en sådan typ av marknadsföring. Man går runt och delar ut. I Stockholm stod och delade ut till folk. När studenterna kommer och utanför Chalmers. Men vi har själva gjort dem. Och så försökte vi få PR men det var jättesvårt att få. Ett tag senare hade vi PR-byrå. Men det ska man ha med sig. Håller man på med någonting - en uppfinning eller lösning. De vill aldrig prata med någon annan än dig. Det är du som har kunskapen. Så det är då en fråga om att det är jag som måste vara den som frontar det. Men också den som tar kontakten. Så jag vet inte men det är jättetufft att gå via andra som ska prata för dig. Försöka få in en intervju där om det och det. Eller få in det där och där. Nu har vi fått så sjuk explosion året som gick här, men det bygger på att man själv och att de får prata med källan. Det tycker jag att alla har förstått med det.

Anna: Det väger tungt.

Ulf: Ja det väger tungt. Vi har en spännande sak här. Man ringer om den och man mejlar om den och man ger sig liksom inte.

Anna: Gud vad spännande. Jag måste också fråga. Det kanske är självskrivet. Men namnet. Vill du berätta hur det kom till?

Ulf: Jag satt en kväll och det var där vi hade. Vad ska det heta det här. Och så satt jag och tittade på. Man började titta på webben lite i varje fall. Men då fanns ju elpriskollen och telepriskollen. Hade kommit här i slutet av 2007-2008. Hur kan man göra det så billigt som möjligt. ändå få ut namnet. Då fanns ju de där. Då kan det ju heta matpriskollen. Det är samma sak. Går man in så får man upp en massa som man kan jämföra med. Och sen så tog vi Ica-röd. Det är ju en signal för att det är mat. I Ica är det 50% av marknaden och de använder den röda färgen. Och så har vi också lite rött. Extra pris-känsla. Så då var det rött. Så var det namnet. Och sen är det ett förstoringsglas i det. Där man går runt och kollar priserna. Vid o:et där så är det ett förstoringsglas. Det har vi använt sen lite. Vi hade en kille anställd som var väldigt designig. Han gick sen motion graphic. Vad det nu kallas.

Anna: Animationer.

Ulf: Så han började ta det där.Så då började vi animera det här glasögat. Och fick det att bli lite sån här representant för matpriskollen.

Anna: Det är skitsnyggt. Gud vad intressant. Vi måste också prata. Jag har förstått att det är de butikerna som hakade på från första början. Det de betalade för var framförallt kortare tid. Att synas snabbt.

Ulf: De fick alltid full synlighet jämt. Och sen så deras erbjudanden som de har på första sidan i sitt blad de kommer alltid överst. Det är ju de hetaste erbjudandena. Så då la vi dem överst. Så att man går in på den butiken och då smäller det till direkt. Och sen kommer de i kategoriordning. Och sen så fick de bild och öppettider och lite sånt.

Anna: På era hemsida?

Ulf: Ja och i appen. Så att när man går in där så ser det lite trevligare ut helt enkelt.

Anna: Så började det liksom hova in lite cash så att säga. Och hur var det idag? Vad är största intäktskällan så att säga? Ni omsätter ju ändå 15 miljoner kronor såg jag där.

Ulf: Ja, så det blir en… Nej det funkade ju inte.

Anna: Eller vad gick inte menar du?

Ulf: Nej det gick inte att få ihop det. Vi hade ju en resa. Vi tog in mer kapital för att ha råd att ta 3 200 butiker varje vecka.

Anna: Just det. Jäklar vad dyrt att hålla det igång.

Ulf: Ja, hålla det igång med 20 anställda. även om man får en del bidrag och sådana saker så det… Ja, det drar. Det rinner rätt snabbt pengar ut. Så då hann vi inte med att sälja tillräckligt i det. Det gick inte utan det rann ut mer än vad vi fick in. Och vi fick med en del lokala grupper och sådant som var med och testade. Och jag var ändå på och jag kände ju mycket folk i branschen som jag bearbetade så ni vassen. Ja hur mycket man… Men de gillar ju det inte. Det är ju så enkelt. Det tog tre år innan jag förstod det. Men det här att bli jämförd. Det är bra för konsumenten, men det innebär ju inte per definition att det är bra för dem i branschen. Konkurrens är ju... Det driver ju ner priset.

Anna: Exakt. Det blir ju priskrig liksom.

Ulf: Ja, på något sätt. Eller så upplever de det i alla fall att det här är någonting som sänker priset. Och då börjar ju kedjorna istället komma med sina egna appar. Vi har vår egen app. Så vi fick inte in så mycket pengar den vägen. Vi fick med några kedjor och sånt som betalade en peng. Men det är så pass små pengar. Och så fick de börja annonsera lite i den. Så vi fick inte ihop det där. Så vi var ju i rekonstruktion istället då. Ja, det tog hela vägen dit. Och vi höll på. Ja, vi skulle gå till konkurs ett tag och sen så… Men det klarade vi. Fick man ingen lön till jul och han fick ingen lön och så vidare. Så om man håller på med det där ett tag, då blir man väldigt… Då får man en extrem respekt för pengar.

Anna: Gud ja, de blir luttrad.

Ulf: Ja, alltså varje krona är livsviktig. Och vi har inte i firman lagt ut en spänn i onödan på saker och ting. Vi har verkligen hållit i pengarna från första stund. Och det måste man göra. Man kan inte anställa vem som helst utan det finns gränser på det.

Anna: Det låter sunt.

Ulf: Ja, det är sunt. Och nu tror jag att det här börjar gå upp för folk. Att det kanske inte bara går att leva på någonting som drar för mycket pengar. Så då kom vi i rekonstruktion. Så då fick vi stoppa in ytterligare… Då hade vi inte många kronor kvar att stoppa in själva. Då fick vi sen med Schibsted i det faktiskt - den stora mediakoncernen. Då gick de med.

Anna: Ja, de som producerar tidningar och allt möjligt.

Ulf: Ja, Aftonbladet och Blocket. Det är klart att de är intresserade av det här. De blev stora investerare då alltså?

Ulf: Ja, eller ja, de hade en del och sen så var det jag och Håkan. Och sen så var det vår första investerare, en lokal investerare. Som också tog sin andel i det. Och sen så skapa ett nytt bolag och köra det på för fullt. För då skulle allt folket komma. Och då gäller ju att få marknadsföringen som du säger. Men det gick inte så bra det heller. Folket kom inte.

Anna: Alltså folket menar du, alltså kunderna kom inte?

Ulf: Användarna kom inte. De skulle komma samtidigt. De gäller att få användarna först. Då kommer ju, om det är tillräckligt mycket trafik före eller senare, då kommer butikerna hoppa på. Då tvingas de hoppa på. Men det gick inte så fort som investerarna ville. Så då hoppade de av. Och då stod jag där med… Då stod jag där ensam med det. Och sen så var min kollega Håkan väldigt sjuk. Så han gick bort den hösten också, 2013. Så det var inget bra. Så han var med på hans resa om sjukdom. Och det var sjukt tufft kan jag säga.

Anna: Oj, ja verkligen.

Ulf: Det var sämre och sämre. Men helt klar i huvudet. Och då är det extra jobbigt tror jag. Så vi hade otroligt mycket samarbete. Och så roligt under de där åren. Men sen då klarade inte han att vara kvar. Och sen så ville inga investerare vara kvar. Och får du sådana som investerar i det som går ut, kliver ur efter sex månader, om vi tar smällen, då är man inte i ett jättebra läge.

Anna: Nej.

Ulf: Att hitta nya pengar. Men jag lyckades få med en gammal skolkompis plus en till. På att satsa ytterligare lite pengar. Och sen dess har vi aldrig behövt någon fler. Då tog det fart. Det tog ytterligare nästan ett år innan det tog fart. Och då var pengarna slut i princip igen. Men då hade jag insett det. Och vi hade insett det att vi måste ta en av de här första grejerna som vi tänkte som spinoff - att paketera och sälja datan.

Anna: Ah okej, ni säljer datan.

Ulf: I och med att jag var själv i branschen tidigare så undrade jag, om jag nu sitter på ett företag som har produkterna som säljs via ICA, men vad är det för, hur skulle jag vilja ha koll på det här, alltså allt det som görs. Du kan Coca-Cola veta allt Pepsi gör, Pepsi borde ju veta allt Coca-Cola gör. City Gross borde ju veta allt Pepsi gör på ICA och så vidare. Så det är samma data som går runt det.

Anna: Så den datan som ni lägger in manuellt då, när ni digitaliserar alla utskick, den säljer ni tillbaka till butikerna kan man säga?

Ulf: Ja, precis. Nej, ja, inte butikerna utan till leverantörerna framförallt och till kedjorna.

Anna: Och leverantörerna är det liksom Unilever?

Ulf: Ja, Unilever, Coca-Cola, Arla, Scan och alla sådana här.

Anna: Varför är det de som sätter priserna?

Ulf: För det är de som betalar för att vara med i bladen. Sen är det ju kedjan som sätter priset.

Anna: Ah, just det, slutpriset mot kunden.

Ulf: Ja, men de betalar ju stora pengar för att vara med och ha kampanjerna, i vilka eller vilka kedjor det nu är. Så de är ju jättemåna om att veta hur det såg ut och allt sånt.

Anna: Det konkurrenterna gör liksom?

Ulf: Ja, precis. Och vem gör mest kampanjer på den och så vidare. Allt det här har ju blivit en mega... äldsta sonen är ju it-kunnig rejält. Och han sa det bara till mig, att det där kommer aldrig bli något sånt. Det här var ju 2012 i början. Ska du veta, det här kommer aldrig bli något. Men det var en sak som är viktig, spara datan. Och då av någon anledning så gjorde vi det. Så när vi startade det här 2014, då hade vi ju historiken med oss. Då kunde vi säga att så här har det sett ut de senaste tre åren. Och då är det intressant med data. Att bara få en siffra är ju aldrig intressant. Du måste ha en relation. Så då började det säljas. Och det är fortfarande samma sak som vi sätter ut i appen. Det är egentligen den fast och paketerad för en ny användargrupp. Så har vi det. Så det är där vi får in framförallt pengarna.

Anna: De flesta pengarna kommer därifrån liksom?

Ulf: Ja, oh ja.

Anna: Men då hur approcherar ni alla de som är sugna på den här datan? B2B-försäljning är ju supersvårt tycker jag.

Ulf: Ja, det är jag som säljer allting. Men jag har ju varit i branschen. Så det är ju bara, du behöver ju titta på det. Genomsnittstiden för att få en order. Och då känner jag nästan folket. Jag har varit i branschen och vi får dem att hoppa på. Och de som hoppar på hoppar inte av. Låg ändå på över tre år. Innan du får hem en order i snitt. Och nu, i de senaste åren, så är det kanske ytterligare lite längre. Men det ska man ha sån extrem respekt för. Det tar tid. För de sitter med sin budget, de har andra system. Innan de har beslutat sig för att det här är nog någonting för oss. Det tar tid. Stora organisationer, de tar tid. Det är därför många av dem dör. För att det tar för lång tid. Alltså, stora organisationer blir för tröga. Men så länge de lever så är de ju organiserade på ett sätt som inte alltid är gjort för att fatta snabba beslut. De har sin budgetprocess. Det farligaste du kan göra är att gå utanför din budget. Så hur bra deal du än kommer med så får du ingen order. Och det kan man tycka att det här är för jävligt. Men det är så det funkar.

Anna: Order, menar du order från ICA till Unilever då?

Ulf: Vi behövde ju få en order från Unilever säg. Eller från ICA. Köp vår tjänst.

Anna: Ja, sorry.

Ulf: Ge mig en orderbekräftelse kan man säga. Eller ge mig ett avtal. Det här tar tid.

Anna: Ja, nu fattar jag.

Ulf: Jag har en anekdot till det. Om du någon gång startar någonting. Jag har ju så mycket kompisar. Jag träffade en kille som startade butiksvagnsreklamen. Du vet när du kör runt de här butiksvagnarna. Han kom på det här att sätta en liten skylt längst fram där. Och slet med det i så många år. Och han gav bort det. Och han betalade handlarna 100 000-tals kronor för att få ha den där platsen. Och de ville ändå inte. Du får på det här. Vi byter skyltar. Nej, de ville ändå inte. Han har ju varit igenom den där förnekelsedelen. Och hur lång tid det tar. Det här är faktiskt roligt. Då var vi på Ikea-varuhuset i Kållered. Och tog en fika. Och så berättade jag om det här. Och ville höra hans råd. Och vad han tror om. Då ställde han sig och drog ut armarna. Så mycket han kunde. Vingspann egentligen. Och så tog vi den här korven utanför Ikea. Och så börjar han gå. Och så ropar han Uffe. Och så trycker han ihop armarna lite mer. Så går han igenom kassan. Och så går han in i varuhuset. Och så kommer armarna närmare. Så ropar han långt ifrån. Nu, här, så här lång tid. Här är skärningspunkten. Från att starta till du kan överhuvudtaget komma break even. Och så stod han 40 meter innan i Ikea och ropade till mig. Det var att Uffe det här kommer ta en jävla tid.

Anna: Ja.

Ulf: Jag glömde det men jag kom på det nu. Det är sånt jag tror man ska ha med sig ibland. Att du kan ha världens bästa i det men det kommer ta tid. Du måste vara beredd att leva billigt. Ha låga omkostnader.

Anna: Jag fattar. Så en köporder då. Av då låt säga Unilever eller vem annars. Konsumentbrand som helst. De vill köpa datorn av er. Eller datan av er. Det kunde ta flera år.

Ulf: Vi var desperata. Vi måste få in pengar. 2014. Vi hade inga pengar kvar. Men då skrev vi årsavtal. Då får man ta de närmsta kompisarna. Vissa har fortfarande de billigaste avtalen.

Anna: De rullar på.

Ulf: Det är det som är så bra. De köper om det utan att det är en lång förhandlingsprocess. Det är det som är bra med B2B. Har du en tjänst som bara förnyar sig. Då behöver jag inte lägga tid på omförhandling. Utan det bara rullar på. Då gäller det att bearbeta. Så mycket som jag har hållit på med. En kund visade det på fredag. Han sa att han hade det på fredag. Det låter intressant att på måndag och tisdag var det installerat. Medan snittiden tar tre år. Det är helt sjukt. Det ska inte behöva ta så länge. Nej men det gör det. Det tar tid. Därför måste du ha väldigt många leads igång hela tiden.

Anna: Vad är det som behöver installeras?

Ulf: Det är olika webblösningar. För att kunna vända och vrida på datan. De ska få access till systemet?

Ulf: Precis. Vi har byggt en egen B2B-portal. Med information, data och analyser.

Anna: Där de kan se datan och exportera den.

Ulf: Och vända och vrida.

Anna: De vill ha datan för att sätta sina egna priser och jämföra sig.

Ulf: Leverantörerna sätter inte priserna. Men de är måna om att se vad konkurrenterna har för priser. Eller varför sålde vi så lite? Det var för dåligt pris den veckan. Och få en full marknadsöversikt. Därför har vi också börjat fotografera utanför butikerna. Hur ser det ut på tavlorna utanför? Hur ser deras tv-reklam ut?

Anna: Du samlar in det också?

Ulf: Ja, vi åker runt och fotograferar varje vecka. Manuellt. Jag tar ett antal butiker varje vecka. Som man kan se har de inte bara haft för reklam i de här bladen. Utan andra saker som kostar väldigt mycket pengar i samarbetet.

Anna: Så ni är en fulländad marknadsanalys? Eller teckning?

Ulf: Inte fulländad. Vi har inte allting. Men vi har rätt mycket. Jag tror vi har bäst. Det är väl en del av det här. Jag ser det lite annorlunda. Det är inte en teknisk lösning vi ska ha. Det är någonting som de ska kunna jobba med de facto. Och göra effektivare affärer mellan kedjan och leverantören. Och ha så bra kunskap som möjligt. Och veta så mycket om varandra som möjligt. Det är det som jag drivs av mer än att det ska vara en teknisk lösning. Det är jättemånga gånger som man måste göra saker manuellt. Vi gör massor av saker nu mycket snabbare än vad vi gjorde i början. Men vi har tagit på oss flera moment som är mer manuella.

Anna: Gud vad komplext. Okej, jag förstår. Men det är egentligen datorn som ni tjänar mest pengar på. Men ni har ju fortfarande konsumentappen. Men tjänar ni pengar där?

Ulf: Nej, vi har samma antal nu som Willys gick med 2014. De skulle testa i tre månader då. Och vara med och annonsera i appen. Och de är ju kvar fortfarande. Och kör ju annonser. Och vi flyttar ju försäljning för hur mycket pengar som helst till dem. Bara för att de är med och alltid syns. Så om du kommer in i appen och så har du din Coop-butik och en Ica-butik som dina favoriter. Och så exponeras du för Willys varje vecka. Så kommer du börja tycka, vafan. Den kan gå in i alla fall och kolla. Och vi ser ju då vad folk lägger till inköpslistan. Inte vem som gör det, men vad de lägger till inköpslistan. Och de har ju fått så mycket försäljning av det, skulle jag säga. Så det är rätt häftigt. Så det funkar ju. Det är ju marknadsföring i essensen. Det funkar. Och då kan jag inte egentligen förstå varför man bara står och tittar på från de andra. Nu är det inte bara Willys, utan det är fler kedjor som har börjat annonsera nu. När det bara börjar bli superhett. Men de har ju varit med hela tiden. Det har varit andra. öoB, City gross, Lidl. Några av de här har varit tidigare för då tycker de att det här borde vara rätt målgrupp. Men alla de andra har ju lika bra erbjudanden som de. Utan att de här Lidl och Willys har så mycket bättre erbjudanden. De har lite lägre grundpriser. Eller klart lägre, men de andra har ju också bra erbjudanden. Men då har man varit lite rädd för. Så det där är en liten… Den där annonseringsbiten lever vi till viss del av. Men det är roligare att göra samma sak av datan till andra. Det var nyckeln.

Anna: Ja, jag förstår det. Ja men gud vad coolt. Och en fråga, jag förstår att du inte är techperson sådär. Men vill du berätta det du vet om hur er techprodukt är byggd? Och varför ni byggde den på det sättet? Ni har ju både webb och app.

Ulf: Och webben ändrade vi här i höstas. I höstas bytte vi databot. Vi har ju även, och det är därför vi får så medialt intresse nu. Appen är ett sätt att spara pengar. Men sen har vi ju, i och med att vi har daglig prissättning i butikerna. Ordinariepriser också. Det har vi hållit på med sedan 2015. När det stod en skylt där det stod att på tunnelbanan där det stod att vi har de låga - vi har lägsta priserna på nätet. Då tänkte jag att vänta nu, det kan inte stämma på den kedjan. Och sen stod jämföra gärna våra låga nätpriser. Och då började vi. Då tog jag kontakt med några på KTH som hade startat ett eget konsultbolag. Och sen fick de att börja jobba med oss. Och sen hoppade de av efter ett år. För då körde de vidare med Instabox.

Anna: Vad roligt!

Ulf: Samma gäng, fantastiskt duktiga killar. Men jag förstod inte då varför de ville satsa på det istället. Men det förstod jag sen. Istället för matpriskollen Så det körde de då. Och då hoppade vi till Göteborg till Chalmersgäng. Som också startade sitt konsultföretag där. Och sen har de varit med och utvecklat. Vi var deras första kund idag, de är över 100 anställda. Och de är fortfarande vår konsultlänk där. Och de samlade in priser på nätet? Ja, precis. Och i butiker. Vi är ute och skriver av priser i butiker också. Vi köper in sådana tjänster. För att ha koll på vad en Coca Cola-burk kostar. Var den än säljs. Därför har vi mycket prisinformation. Som vi har för att följa branschen. Den är rätt så värdefull. Så det höll vi på med också. Sen hade du en fråga om hur appen började. Första var en iPhone-app. För det var det som var hetast. Sen gjorde vi en klon till Android. Baserad på en iPhone. Designen blev aldrig jättebra. Sen 2013 gjorde vi om den. Då också i parallella appar. Utan React, utan två helt native-appar. Då hade vi problem med Android. Då fick vi en kille som nu är konsult. Han skickade in oss. Det här ska man ta med sig som IT-expert. Eller programmerare. Han tyckte att vår Android-app sög. Så då skickade han och sa att den här appen suger. Jag gillar grundidéen, men den här är inte bra. Så jag har gjort en ny. Och sen har jag satt och programmerat en ny. Som var mycket bättre i många delar. Han hade inte koppling till databas. Men sen sa han att han inte hade råd att göra om den. Det var inga pengar kvar. När vi nu ska ha tag i några. Då var det de som jag ringde. Då hade han precis ihop med några killar och startat det här nya bolaget. Som fortfarande är våra IT-konsulter. Men han gjorde det där extra. Istället för att bara skicka något. Han visade ju de facto. Och att han brydde sig om det. Det är den nivån då får man ju kunder också. Men det kostar alltid. Du måste alltid lägga ner mer energi än man tror. Och mer energi än någon annan gör.

Anna: Verkligen. Det gjorde ju intryck på dig.

Ulf: Ja det gjorde det. Han fanns ju där ett år senare. Så jag kom in och sa att jag fick hjälp. Men nu så gjorde vi helt nya applattform. Förra året i Flutter. Googles plattform. Och då är ju den så gjord som React. Så att du kan splitta den. Så att du programmerar på en. Så kan du lätt få ut den både till Android och till iPhone. Så det är det som vi har den i där nu. Och sen så har vi helt ny databas. Vi har helt nya servrar. Allting. Det har vi hållit på med i två och ett halvt år. Och gjort det här bytet. Vi har väldigt mycket data. Vi har väldigt mycket. Det är en extremt komplex struktur som vi har försökt reda ut.

Anna: Använder ni molnet för er data?

Ulf: Nej.

Anna: Egna servrar?

Ulf: Ja, vi har egna servrar. På Resys som de heter. Som ligger i Falkenberg. Så de var med oss från början. De är stora men de har ju. Så där har vi faktiskt fysiska servrar.

Anna: Det är såna otroliga mängder data kan jag tänka mig.

Ulf: Jag vet inte. Jag vet inte om det är. Man kan ju ha molntjänster av dem hos dem också. Men vi valde den här lösningen där. För ett par år sedan. Ja. Ska man byta kanske? Ja det funkar ju bra. Molnet är ju definitivt en vanlig lösning. Men jag trodde ju då. I och med att jag inte är ett IT-kunnig, jag trodde att har man det bara på molnet så löser sig det mesta. Men det gör ju inte. För det är ju ingen som tar ansvar där. Du måste ju ha lika mycket IT-kompetens och allt sånt internt ändå. För att kunna hantera det som ligger på molnet. Bara för det ligger hos Google eller Amazon. Så är det ju ingen där som bryr sig om lilla Matpriskollen. Så då kände jag att det är bra att ha närheten också då. En kilometer bort så finns det här gänget. Det är ett stort företag nu. Där finns superkompetens på det. För det är ju kritiskt. Och vi har ju peppar peppar. Vi har ju inte legat nere mycket alls. överhuvudtaget. Och det har alltid funkat. Så det är väl plattformarna. På webben har vi bara gjort en superenkel klon nu. För att de som skulle vilja se det på webben. Men där hänvisar vi bara till appen.

Anna: Och den här B2B-plattformen där de kan logga in. Vill du berätta hur ni har tänkt och byggt den? För den känns ju som lite hjärtat i matpriskollen i så fall.

Ulf: Ja, och den har vi kvar i en...

Anna: Och den är ju webb?

Ulf: Ja, det är ett CMS-verktyg som är PHP-programmerat en gång i tiden. Och den är... Ja, det är då den här Robban, min första, sitter i webb. Det är deras upplägg av den. Och det tickar och går. Den är inte den mest fancy, men den gör sitt jobb. Om man använder den så hittar man sina grejer. Och de blir vanedjur. Och vi lägger ut nyheter. Det är rätt lättklickat. Det är rätt lätt att lägga upp nya saker på den. Det är ett CMS-verktyg i grunden. Men som har då vissa kopplingar till underverktyg. Som till Tableau, ibland till Excel, ibland till några andra, Amazon. Ja, där har vi lite på molnet förresten. Vi har lite på Amazon också.

Anna: Okej, lite integrationer med. Ja, men jag fattar. Vad coolt. Men ni fortsätter att digitalisera manuellt alla priser? De laddar inte upp egna filer som ni får?

Ulf: Nej, alltså fortfarande är det ingen som ger oss de här sakerna digitalt. Eller filer. Det skulle man ju vilja ha. Ja, det skulle man vilja ha. Men vi får det fortfarande inte av någon. Vi får pdf-en i förväg. Men sen är vi ju snabba att kolla också. Har de inte en pdf så kollar vi ju på nätet också. Kan vi hämta informationen på annat sätt? Vi har blivit rätt duktiga på att hitta alla varianter. För det behövs alla varianter. Så vi löser saker idag som vi inte var i närheten av förr.

Det är sjukt mycket effektivare.

Anna: Ja, jag förstår. Men ni måste liksom scanna kontinuerligt hela tiden den här priserna?

Ulf: Ja.

Anna: Ja, jäklar vilket maskineri alltså.

Ulf: Ja, så det är rätt. När folk kommer in så undrar de hur att vi inte är flera. Hur så många kan göra så mycket. Det är just för att ingen bara gör en sak utan man håller på med olika grejer. Jag får ta bilder utanför Maxi varje vecka hur det ser ut med deras tavlor. Ja, det gör jag och ett par butiker till det är mitt. Det måste jag göra och sen måste jag sälja. Och så måste jag, eller vill jag vara med i lite apputveckling. Och så vill jag vara med i de andra delarna och sånt. Och sen ska man ha presentationer och lite sånt. Det är mitt jobb och någon annan håller på och har huvuduppgifterna och bara matar in. Men sen ska den dessutom göra andra saker också. Så alla, beroende på när på veckan det är så vi har ett väldigt schema.

Anna: Jo, det kan jag verkligen tänka mig. Har ni några konkurrenter, eller vilka ser ni är era främsta konkurrenter?

Ulf: Det är nog kedjorna i sig.

Anna: Alltså ICA-appen liksom.

Ulf: Ja, de har såna resurser och kan lägga in så otroligt mycket pengar i att göra det där bra. Det enda är ju det, jag som konsument kanske inte är nöjd med det. Jag får en app där, men någonstans gav det det att jag blir så intvingad i ett system hos en.

Anna: Ja, men exakt.

Ulf: Eller hur? Och då måste man ju förstå det. Nej, du får inte det bästa upplägget för att du bara är ihop med en. Det är bättre att vara multilojal. Det är väl det som är… Men det är klart, de försöker ju vara den på sitt håll. Alla de gör jätte... Det är fantastiska bra tekniska lösningar för att jag ska bli låst vid dem. Men vi hoppas ju att konsumenten fortfarande förstår värdet av att vara multilojal.

Anna: Exakt, och det blir väl mer och mer viktigt nu med såna här priser och inflation och allt vad som för sig går. Lågkonjunkturen.

Ulf: Precis. Man måste titta runt och göra det på ett lite strukturerat sätt. För att allt det bästa finns inte bara hos en. Det gör inte det.

Anna: Men vad gör ni för reklam idag för ert företag? Håller ni på med någonting med någon digital typ av marknadsföring?

Ulf: Det behövs inte. Faktiskt, vi får så sjukt mycket exponering under året som har gått. Så det är... Ja, jag tror inte att… Vi behöver inte det. Nej, vi får ju... Det genererar ju nedladdningar i appen. Och det är klart att du kan få gratis media på det sättet. Det tar ju min tid. Och vi får ju jobba rätt. Man får jobba fram information och data och sånt där extra. Vi har ju fått... Ja, jag får ju vara med i de flesta medierna löpande. Både i TV och aktuellt och tv4 och radio och p4 och p1.

Anna: De kommer och kontaktar dig liksom?

Ulf: Ja, varje dag.

Anna: Jäklar, vad kul. Ni har ju blivit experter i branschen såklart.

Ulf: Ja, på något sätt har det funnits en tom plats där tydligen. Och det är den som vi har fått på oss. Så de frågar ju oss i och med att vi har koll på alla och vi står oberoende utanför och kan titta in i det. Och vi har både priser och kampanjer och sånt. Så jag tror att de ser ett värde i det. Det tar tid, men det har ju gett mycket fler användare. Mycket, mycket fler.

Anna: Men gud, vi kan verkligen tänka mer. Du sa ju det, att det är otroligt långa ledtider och svårt att sälja till de här butikerna. Men om du har något tips, om någon försöker bygga en produkt för att sälja in till ICA Maxi eller vilka det kan vara. Vad har du för tips för att nå fram till dem?

Ulf: När du säger ICA Maxi, är det då ICA Maxi på Lindhagen här i Stockholm? Då får man ju ta fram den och sen så försöka boka en tid med handlaren eller butikschefen och sen så gå upp och presentera det man har. Och det ska jag väl lugnt säga att de är, handlarna, handlare generellt i Sverige är ju väldigt långt fram. På Willys kan du inte göra så, för det är ju centralstyrt. Men på ICA och ICA-handlare, de kan du nog relativt enkelt få en träff med. Om du har något som är spännande och snabbt kan förklara för dem varför det här är eller kommer bli viktigt för dem. Det här är någon sak som kommer kunna påverka deras kunder eller hans möjligheter att tjäna eller förlora pengar. Då tar de ett möte och sen så vill de kunna klämma, känna eller förstå ganska tydligt vad det är för någonting. Och därifrån sen till att de skulle vilja hoppa på och göra en test. Det behöver inte vara så galet långt steg. Men de har ju samtidigt, de sitter ju i mycket system. De sitter ju fast, alltså dagligvaruhandel, det är ju inte bara Lidl plus tre stycken till som äger allt vad gäller systemen. ICA-handlarna eller på Axfoodsidan eller Willys, Hemköp, Tempo och de som tillhör en grupp. Och sen är det Coop på den tredje. Sen finns det ju inget mer. Det finns ju inga fria handlare kvar. De kan vara fria men sen sitter de i egna system. Så kommer de med för stora systemlösningar. Jag vill att det här kan göra, implementerar vi det här nya i kassasystemet. Då tror jag att de direkt känner att de inte orkar. Det är en för stor grej. Vi ska inte ge oss in i röra i det som tickar och går. Jag tror det. Det är en liten sådan. Däremot det som är mot konsumenter och som kan förbättra deras position på den lokala marknaden. Det är de rätt intresserade av. Man måste göra i ordning presentation. I appar kan man göra smarta lösningar. Det är klickbart och allting. Man får verkligen be om deras råd och tips. Många av dem är ärliga.

Anna: De är ju företagare.

Ulf: Men de kommer aldrig säga sanningen fullt ut då riktigt. De flesta och det vet alla investerare. Alla har alltid sagt ja. Det är intressant. Sen frågade jag henne. Ni säger alltid ja. Varför skulle vi inte göra det? Vad vinner vi på att säga att det här är inte intressant? Istället för att säga att det är intressant och du fortsätter skicka information till oss. I något läge framöver kanske det blir intressant någon gång. Vi kommer aldrig göra affär nu men varför skulle vi säga det? Det är bara att lägga ut lågan för mig.

Anna: Exakt. De vill inte sätta upp den här nej tack på brevlådan.

Ulf: Det är en viktig lärdom att ha med sig när man är inne i det här. Jag har träffat så otroligt många investerare. De kunde ha kontakter i den och tycka att man har en bra produkt. Man har konsumentrespons och så vidare. Varför vill de inte satsa pengar i det? Men ingen sa nej. Ingen satsar pengar.

Anna: Det där är sant. Man vill ju ha ett nej så man vet att det inte funkar. Då kan jag fokusera på de andra.

Ulf: De kanske sa att det kan bli något ändå. De sa nej. Nej, de vill fortsätta diskussionen. Men i och med att de säger sen att varför skulle vi inte? Varför skulle vi ge dig ett nej nu? Då tappar vi information. Vi kommer aldrig att hamna där. Varför skulle vi säga det?

Anna: Gud vad taskigt. Man har hoppat uppe då.

Ulf: Exakt. Precis.

Anna: Jag känner igen det där också. Gud, hemskt. Men sant. Men du, jag har snott hur mycket tid som helst från dig här. Men vi börjar runda av lite grann smått här. Men är det några kriser, misstag, lärdomar? Någonting åt det hållet som du skulle vilja dela med dig av till alla oss andra? Du har redan delat med dig jättemycket. Finns det något mer till oss som också vill försöka bli entreprenörer? Bygga våra egna företag och produkter? Komma ut här i världen på egna ben? Har du något tips till oss?

Ulf: Det är en massa, men de är sådär basala. En sak är att man kan mejla, men ibland är det bra att prata med folk också. Och att vårda sitt nätverk. Och inse det att, jag kan ha världens bästa idé, men den kommer aldrig flyga för att jag inte har nätverket. Och det nätverket byggs upp över tid. Och det är ju så att, jag brukar ta min mobiltelefon och så har jag massa kontakter där. Men det enda som är intressant är egentligen att när det då kommer upp en kontakt,

när jag ser att det är Anna som ringer här, hur tänker jag då? Blir jag så här, åh nej. Eller, åh vänta jag måste svara snabbt här, jag lägger undan allt annat för att svara på det. Och var befinner du dig när du ringer till någon och den ser att det är du som ringer? Och jag försöker tänka på det, vilket, det är ju liksom en konsekvens av vilka avtryck man har gjort tidigare. I tidigare jobbrelationer eller privata relationer. Och vad kan det då ha för bäring på vårt samarbete i framtiden? Alltså det här gå runt och mingla, jag ska lära mig mingla, jag ska nätverka och sånt där. Men det är ju, i min värld är det ju mesta helt bara värdelöst. För det är inte så, sen när jag frågar om någonting eller vill ha någon råd, då går jag ju till folk som jag på något sätt känner och har lite mer förtroende av. Och då dyker man upp i mobilen på ett lite annat sätt. Det ger i alla fall, ja vänta det kan nåt om det där. Alltså när vi var helt nere då, efter det att Schibsted hade gått ur och vi hade fått in nya pengar, så höll jag på att gå i konken igen fullt ut, då var ju pengarna slut nästa sommar också. Och då sa han upp sig, min it-chef. Och han hade byggt så mycket grejer i Excel, och som vi då hade börjat sälja. Så säger han upp sig, och jag går runt här och han skriver varför. Och då visade jag det för min son, och det här var en lördagskväll som det kom, sitter vi i sommarstugan i juli, mitt i juli. Och så säger jag till Micke, Micke läste här. Och sen googlar han, och sen säger han ingenting på två minuter ungefär. Och så googlar han och säger, det här ska du ha. Och så hade han då tagit fram ett sånt här, ett BI, Business Intelligence-System. Det här ska du ha. Ja men ser du, det där är en kille som säljer. Det är ju Fredrik, min kompis. Så jag ringer upp Fredrik på kvällen klockan halv elva på lördagskväll. Och så säger han, det här programvaran här, vad kan jag få tag i den? Säljer inte du den? Du sa ju att jag skulle köpa aktier i den en gång i tiden för att den var så jädra bra. Jo, så jag ska börja sälja den i augusti. Ja men jag kan inte vänta. Jag måste ha det här nu. Och så sa han, nej då får du ringa till Linda. Och sen så ringde jag till Linda, och då var hon på semester. Och hon fattade grejen och ställde upp. Och nästa morgon hade vi ett samtal och sen så när jag kommer tillbaka om en vecka. Och då sätter vi oss. Så då fick jag åka upp och sen så satt vi med oss. Och så började hon bygga ihop då. Ta den här datan att istället för att ha det i Excel, börja göra snygga grafer och sånt här av det. Och helt plötsligt hade vi klivit upp på en helt annan nivå. Och det var ju, men det är att då har man ju en kontakt som kan hjälpa mig med nästa kontakt och så vidare. Men det bygger ju på att den första vill. Och förstår liksom, det här är bara för att han vill hjälpa mig i den rävsaxen jag sitter i. Och så tänker han vänta, ja ring till Linda. Och så vart det så. Och sen dess är det, sen dess är vi kunder hos dem och det var en jäkla tur att hon var så fantastisk. Men då är man ju kvar som kund hos henne också.

Anna: Ja men exakt, det där är jättebra. För jag håller med om det där med att vårda nätverk.

För jag tycker det är många av ens kontakter som inte vårdar sitt nätverk utan typ, vad ska man säga, utnyttjar det. Eller typ så här, de ger bort det lite för enkelt. De liksom ber om saker som gör att jag tappar förtroende för dem. Och nästa gång de kommer, då svarar man ju inte liksom. Så de bränner liksom broar.

Ulf: Ja, och då har du inte satt in tillräckligt mycket på pluskontot för att kunna någon gång ringa och så. Och det är ju när du sitter i skiten som jag gjorde här, där vi verkligen inte har några pengar kvar. Och han säger upp sig och vi är helt rökta. Den som då hjälper till när jag sitter i skiten, den lämnar man aldrig. Det ska man ha med sig. Så när jag får frågan själv om det är någon som verkligen sitter risigt till. Ja men ställer jag upp då det är fredag kväll eller vad som helst. Jag tar och jobbar hela helgen för att fixa något åt någon och göra saker. Eller ännu längre. Den kommer ju alltid förstå att jag brydde mig. Och det är de personerna som betyder någonting. Det är de som då verkligen ställer upp där. Och det är de relationerna som sitter i så otroligt länge. Man behöver inte ha hur många som helst. Men det är de avtryck man själv har gjort. Så vi försöker ju göra, även om då kunde jag inte eller när de använde vad vi hade. Men jag försöker addera värde hela tiden. Vad har jag nu för nya saker som vi vet? Skicka det till dem då gratis. Och sen så har jag sett det här hos er nu. Jag ser det här. Bara så by the way. Men jag tycker det är konstigt att det här verkar hålla på att hända. Varsågod jag har gjort en powerpoint-presentation här. Eller jag har gjort det här här. Alltså att man bryr sig om andra. Då får man något.

Anna: Exakt, jag tycker vissa har inte riktigt respekt för ens tid heller. Som jag sa nästa gång de kommer, då svarar jag ju nästan inte ens. Man ska ladda ner någons app och man ska rate:a den. Och man ska ge något uttalande här och där. Och man ska ge reklam gratis. Och sen nästa månad, då är det en ny grej de vill att man ska rate:a. Och då blir det så här, nej nu det är bra tack. De vill bara liksom nyttja.

Ulf: Och då har de inte satt in någonting hos dig. Nej precis, de utnyttjar det bara. De utnyttjar precis. Och då känns det inte bra. Då gör jag i alla fall sådant också. Men vänta nu, du har inte förstått grejen. Det är ingen person man vill lira med. Men ofta så har man nog grunden i sitt. Många har det, grunden i sitt nätverk. Om man tänker tillbaka vilka man trivs med. Vilka är det typ av folk man vill jobba med. Och då växer det där lite. Men jobba med dem då. Som är sköna. Och vissa älskar superstrukturerade. Det kanske är jättebra då. Men vissa vill ha lite andra. Personlighetstyperna, vilka man möter. Så att man får energi av samarbeten. För det är hemskt att hålla på med andra. Sen måste man ibland över de trösklarna. Men det är verkligen så. Där är vi alla olika.

Anna: Det är så lätt nu också i dagens samhälle. Att ha lite för lätt vind. Att bara mejla alla. Och skicka ut. Och totalt bränna broar till höger och vänster. Det är jättebra lärdom.

Ulf: Vi har inte något sådant här automatiserade grejer heller. Du skulle kunna automatisera alla CRM-utskick. Du kan väl automatisera. Jag sitter och skickar ut med det. Och så skriver jag det.

"Hej Anna" Och sen så någonstans i det där mejlet så har jag tänkt. Vad av det här är intressant för dig? Och så har jag tittat till på det. Och så skriver jag någonting om det. Och sen till nästa så måste jag skriva. Ja det är skitjobbigt. Det tar jättemycket tid. Ja men man får ju. De upplever i alla fall att man bryr sig. Och de läser mejlen. Men det är jobbigt. Men det är mycket som är jobbigt. Som måste göras manuellt och sådant. Det går inte bara att tro att allt kan automatiseras. Och så blir det sådär. Superbra.

Anna: Ja intressant alltså. Gud vad coolt. Jag kan babbla med dig hur länge som helst. Det här är helt fantastiskt. Gud vad vi lär oss så mycket. Som också vill bli entreprenörer precis som du. Men vill du också bara om du har lust - dela din framtida vision för Matpriskollen. Om det kommer nya coola features. Vad har du i kikaren framöver? Det händer så otroligt mycket spännande ändå på det här området. Så får vi en glimt i din kristallkula.

Ulf: Det är det som är en, och det tror jag oavsett vilken bransch, nu håller jag på med mat och sådant. Man nördar ner sig lite i det. Men det är väldigt komplext. Och det är väldigt svårt. Man måste hålla sig kvar vid konsumenten. Och konsumentbeteenden. För tio år sedan så var man villig att spendera mer tid i saker. Nu måste det gå ännu fortare. Vi måste bli ännu bättre på att göra de här lösningarna ännu snabbare till folk faktiskt. Och servera precis det du vill ha där. Lite av den här catchen som vi gjorde i början med bevakningar. Men fler sådana lösningar som gör att det går ännu fortare. Samma sak med B2B. Allting måste gå fortare att accessa informationen. Det är det vi sliter med. Vi måste nästan komma med färre saker för att renodla så att det blir ännu lättare att ta till sig det. Det är så lätt att man adderar på flera funktioner. Nu borde vi ha det här också. Men det kanske inte är det som verkligen gör att folk tycker att livet har blivit mycket bättre med matpriskollen. Jag tror inte det. Det är att den här finns där. Och sen så att vi… Vi inleds där och har varit det. Det såg du lite på vår utveckling också. Varje år lite bättre. Det vi gör ska bli lite bättre. Och kunderna ska gilla oss lite mer hela tiden. De kunder vi har ska vi inte tappa. De måste man ha koll på. De måste uppleva att vi ger dem mer och mer värde. Det tar kraft och tid. Det är inte att de vill ha en revolution med helt supernya saker. Jag är i mitt bakhuvud här. Jag kommer gärna tillbaka en gång och berätta lite nya saker. Men jag får knappt komma till kontoret för att de tycker jag stör. För jag har för många idéer och saker som vi borde göra. Ofta så bör man inte göra dem. För att det ökar komplexiteten för användaren. Men jag vill ju hitta på… Det finns ju en massa coola saker man kan göra med ny teknik. Det är ju… Ny teknik med… Man kan använda samma mobil och sånt där. Men fortfarande att man bara kan koppla saker. Kameror och annat. Och göra det mer att tabart.

Anna: Det är också jättebra. Man får hålla sig lite till sin core-produkt. Och inte sväva ut för mycket. För som du säger, det blir mycket mer komplext i underhåll. Det är också komplext att förmedla till kunden. Vi har alla de här tio olika featuresna. Men det är förmodligen en av dem som kommer slå allra högst. Och vara huvudfunktionaliteten. Jättebra tips där. Det är så låga trösklar med att bygga saker inom tech. Det kliar ju i fingrarna.

Ulf: Jag vet. Men det är det som jag har känt också. Vi skulle kunna hantera på en massa saker. Men om folk nu är nöjda och fortsätter använda det i ganska stor skala. De som hoppar på. De blir bra användare. Och de ska handla för mycket pengar. Så det ska man också ha respekt för. Hur kan man då hjälpa dem lite mer. Jag tror mycket på det. Man har hittat den grejen. Den här catchen som gör att vi faktiskt löser ett behov åt dem. Och sen då vara med och lyssna. Vi har en extrem kunddialog. I och med att vi inte vet vem som använder det. Men de som väl hör av sig. Att man försöker ta dem på allvar. Och sen få höra vad de tycker. Varför de använder det på viss sätt. Och sen när man har fått tillräckligt många så då. Vänta nu. Det här borde vi nog ta göra någonting åt. Eller dark mode eller vad det kan vara. Hur viktigt är dark mode då? Nej men det kanske inte är så viktigt. För de som har det så ska det funka. Annars så ska man inte ha det. Så skriver man sig på någon sådär så ska det till slut funka. För den som är där. Och då är det ett litet steg. Små små steg hela tiden.

Anna: Ja verkligen. Tack så hemskt mycket. Det här har varit så lärorikt. Att höra mer om dig och ert fina bolag. Jag är så otroligt imponerad. Framförallt kring din uthållighet. Och att du verkligen löste ett problem. Och löste det där med intäktsmodellen till slut. För det är ju fan superknivigt. Att få till en rimlig sån. Så himla coolt. Tack så hemskt mycket för att du delade med dig. Min sista fråga är ju. Om du har någon annan techskapare. Som du tycker att jag borde intervjua hennes i podden. Kanske dina Instabox-kompisar.

Ulf: Ja. De gjorde det ju. De gjorde det ju otroligt bra. Sen har de ju slagit ihop sig och blivit ett megaföretag av det där. Så det är. Jag har ju en kompis där som har det här. Jag ska kolla den. Jag har ett par stycken som är sådana som tangerar där. Någon som kanske inte har lyft riktigt. Men har alltså världens skitbra app som jag använder. Men det har inte lyft riktigt. Det är också oerhört intressant det där. Verkligen. Det går tio år och det lyfter inte riktigt. Och det kanske bara är så nära för att det ska lyfta. Kanske någon som kan hjälpa till då. Vad är det som ska till för att det ska lyfta. Men låt det så tänka till lite där. Det finns ju inom techvärlden. För det ska vara.

Anna: Tack så hemskt mycket för idag. Och stort lycka till framöver.

Ulf: Tack själv. Det var trevligt att få prata med dig.

Anna: Det var supertrevligt. Tack.

Ulf: Hej.

Det och mycket mer i avsnittet. In och lyssna och glöm inte att prenumerera :)