#25 - SPECIAL - Live-podd från Ingenjörsdagen i GBG och Luleå om missguided weapons, havsbaserad vind och vätgas, hållbar stad, betalningar online, gigafactories samt obemannade undervattensfarkoster

Detta avsnitt är ett specialavsnitt i samarbete med Ingenjörsdagen och som spelades in live på Ingenjörsdagarna i Göteborg och Luleå. Där intervjuade Anna Leijon sex otroligt spännande individer och företag, nämligen Försvarsmakten, Vattenfall, Göteborgs stad, Klarna, Northvolt och slutligen Försvarsmakten igen. Vi har pratat om missguided weapons inom militären, havsbaserad vind och vätgas, hur man bygger en hållbar stad, hur man skapar betalningar online, hur man bygger en gigafactory och vad det är för något samt obemannade undervattensfarkoster, bland annat. Hoppas att du gillar dem och glöm inte bort att prenumerera på podden och att du även kan ge betyg i vissa poddspelare.

Bra länkar:

• Försvarsmakten
• Vattenfall
• Göteborgs stad
• Northvolt
• Klarna
• Det här avsnittets sponsor - Ingenjörsdagen! Den är till för alla som har ett intresse för tech och nästa år går det av stapeln igen i Stockholm, Malmö, Luleå, Göteborg och eventuellt fler ställen också. Kom och häng på Ingenjörsdagen! Du kommer få massvis med inspiration, socialt utbyte och nya lärdomar inom spännande techområden. Gå in på ingenjorsdagen.se för att läsa mer och anmäla dig (det är helt gratis) och glöm inte att du kan nominera grymma techpersoner till Stora ingenjörspriset!

Intervju 1: Försvarsmakten - 500 år av innovation i framkant

Med Överstelöjtnant Mattias Elfström.

Anna: Vilka snygga kläder alla från försvarsmakten har. Man ser direkt vilka ni är.

Mattias: Marinen var här precis innan. Jag tillhör armén. Marinen är ett sätt att klä sig, brukar vi säga. Hon hörde nog mig inte säga det. Marinen är ett sätt att klä sig, medan armén är så långt man kan gå.

Anna: Okej, då sätter vi ribban högt. Jag börjar med att introducera mig - jag heter Anna Leijon och driver podcasten Techskaparna, i vilken jag intervjuar techpersoner om techproblem. Därför har jag blivit inbjuden hit att göra detsamma här uppe på scenen. Så roligt att ha med dig Mattias Elfström. Du är överstelöjtnant på Försvarsmakten. Titeln på intervjun är “Försvarsmkaten - 500 år av innovation i framkant”.

Anna: Första frågan - vad är roligt med att lösa teknikproblem, tycker du?

Mattias: Det går tillbaka till barndomen. Jag hade ett legobyggset med kugghjul och grejer. Det var kul att försöka få dem att interagera med dem. Jag byggde väderkvarnar, vattenreningsverk, fyllde med legobitar och försökte rengöra mammas kaffesump och så vidare. Jag tror att jag hade en inbyggd nyfikenhet och fascination. Jag lagade vår toalett med en liten legokonstruktion hemma innan rörmokaren kom.

Anna: Vad härligt. Om vi snackar nutid - vilken del inom försvarsmakten jobbar du på och vilken är er uppgift?

Mattias: Jag jobbar på Försvarsmaktens tekniska skola i Halmstad. Funktionsutvecklingsenheten, heter den. Vi utvecklar den tekniska tjänsten. Den tekniska tjänsten är Försvarsmaktens förmåga att underhålla all sin materiel, bland annat. Jag har också i uppdrag att rekrytera försvarsmaktsingenjörer. Det uppdraget gäller hela Försvarsmakten - såväl marinen, armén, flygvapnet och fler. Exempelvis cyber också. Alla delar.

Anna: Hur går processen till när ni ska utveckla en ny tekniklösning eller system?

Mattias: Allt är hemligt, nej, jag skojar, men om vi börjar i rätt ände: utveckling handlar om att bygga lilla legobiten och lösa ett problem. Vi måste dock lyfta blicken - vad behöver jag dem till och i vilket sammanhang? Vad är den övergripande idé och det tekniska systemet - behövs det ens? Går problemet kanske att lösa med metod eller doktrin. Det vill säga, att ändra sättet att jobba på kanske istället? Om man har bestämt sig för vilken metod som ska användas för att lösa problemet då kanske man måste titta på vilka verktyg som behövs för den. Det kan vara en teknisk pryl - legobitar eller någonting mer teknisk avancerat. Det är två dimensioner - människor som beslutsfattare eller operatörer av systemen. Alla tre saker hänga ihop. Man ska inte alltid börja med metod, utan kanske den tekniska landvinningen. Går denna teknik att använda för min problemlösning? Exempelvis just nu så tittar vi på 3D-printing, eller additiv tillverkning som det också kallas. I och med att det går att göra - går det att förbättra någon metod genom att tillverka saker med 3D-printing i realtid ute i fält? Det betyder kanske att vi inte behöver ha med reservdelar till lastbilar, ubåtar osv, utan kan ha med en skrivare istället. Då behöver vi bara ta med oss digitala ritningar och skriva ut när det behövs och så vidare. Med människorna kan vi bygga ihop det till ett förband. Vi behöver kanske en container där skrivaren ska stå, en dator och så vidare och bygger ihop det till en helhet. Vi kollar på metod, pryl eller så, men Försvarsmakten köper inte tusen 3D-skrivare, utan lämnar våra tankar till försvarets materielverk (FMV). Det är en annan myndighet med uppdrag att upphandla dessa tekniska prylar. Ibland köper vi direkt från hyllan och ibland tar vi fram ett avtal om att ta fram en ny pryl. Våra flygplan exempelvis - de inkluderar utvecklingen av den tekniska prylen. Vi har också fler exempel: exempelvis batteriteknik. Det är en trend i samhället och Försvarsmakten kan inte ställa sig bredvid utan vi kollar på att använda batteri istället för diesel i våra fordon, exempelvis. Vad finns det att vinna på det? Om vi sedan tar ett historiskt exempel: när USA gick med i andra världskriget. Då gick fordonen på bensin, men det brinner rätt bra. Det var ett problem med stridsvagnar som träffades av granater och som börjar brinna. Då fyllde man stridsvagnar med vatten, men det blev tungt och man behövde lägga ammunitionen under. Då kom man fram till att man kanske skulle köra på diesel istället. Vi tittar på om batterier är bra ur denna synvinkel. Exempelvis så behöver man inte heller transportera diesel med batterier så då kanske färre tankbilar behövs och så vidare. Man kan istället ta med solpaneler. Det kanske finns någon effektvinst med det. Miljöperspektivet - det är klart att man ska ha med det, men man måste också ställa sig frågan: vad är Försvarsmakten till för? Jo, det är vårt yttersta instrument för överlevnad. Det gäller någonstans vår överlevnad som nation och det kanske är viktigare. Om vi inte är helt miljövänliga, men om vi löser ett annat problem. Då måste man kolla på vilka undantag som Försvarsmakten behöver från de regler som gäller i fredstid? Det måste vi studera i ramen för vår utveckling.

Anna: Någonting som jag tog upp i min senaste intervjun också är att det är superspännande att det rent historiskt har varit så att militären drivit tekniska utvecklingen i samhället. Nu har vi dock haft lång fred och det civila samhället har kommit med en rad nya tekniker. Hur ser ni i Försvarsmakten till att ligga i framkant vad gäller teknikinnovationer?

Mattias: Varför driver civila sidan den tekniska utveckling? Jo, det är företag i konkurrens. De vill vinna striden om resurserna och få mer inkomster. Militären befinner sig i en hypotetisk konkurrenssituation. Den situationen är kanske den hårdaste av alla för det finns inget andrapris i krig. Antingen så vinner man eller så dör man. Vi behöver vara ännu mer konkurrenskraftiga än om du bara strider om marknadens resurser. Det är bland annat därför vi är här - vi måste få teknisk kompetens attraherad till oss. Vi måste lägga oss framför motståndarna. Vi måste framstå som oerhört skickliga och i framkant så att folk undviker att anfalla oss och redan proaktivt. Vi har haft framgång med detta i 500 år, men det gäller inte bara på innovationsfronten, utan med att framstå som så farliga att det inte blev krig. Det är en framgång. Inte 500 år av fred, men åtminstone att det inte blivit krig de senaste 200 åren. Före det var vi tillräckligt konkurrenskraftiga för att vinna krigen istället. Vi utsätts för den yttersta formen av konkurrens och behöver således den högsta formen av kompetens. Det syftar till att skapa total obalans. Vi vill helst vara totalt överlägsna, helt obalanserat, och inte ha några schyssta villkor. Då har du innovation - kanske ett trick - som är bättre än det den andra har. Då har den andra ingen chans.

Anna: I relation till kriget i Ukraina, finns det risker med att ligga för mycket i framkant och har du några exempel på det?

Mattias: jag kan tipsa om en bok: Missguided weapons. Det anspelar på guided weapons, men missguided - då drar vapnet iväg i en riktning som man inte tänkt sig. Man vill skapa sig en smart lösning på ett system, men man löser kanske inte alls problemet. Vad är det man förlorar på sina missguided weapons? Jo, man lägger energi, tankemöda, ekonomi och så vidare på något som senare inte har effekt eller den effekt man vill. I andra världskriget exempelvis så låg tyskarna väldigt i framkant med den tekniska utvecklingen. Mycket av det vi tycker är självklart idag utvecklade de då, som exempelvis robotteknik, grunden för att åka till månen och allt. De hade också en smart tanke. De gjorde sina minor magnetiska så att de enkelt gick att sätta på konkurrenternas fordon. Då smäller minan av rakt in i stridsvagnen. För att ligga ännu mer i framkant så skapade de ett ämne som heter semirit, tror jag, som är ett omagnetiskt material. De smetade det ämnet på utsidan på sina egna stridsvagnar. Om du har sett en bild på en tysk stridsvagn så kan du se det. Motståndaren tog dock aldrig fram magnetiska minor så det var helt onödigt. På den Sovjetiska sidan var man inte lika i framkant med den tekniska utvecklingen. De hade dock stor kreativitet vad gäller metod. De hade exempelvis minhundar som utfodrades under stridsvagnarna och fick mat där. De hade koppel och en mina på ryggen. Tanken var att de skulle springa in under fiendens stridsvagnar. Det var därför de fick mat där. Så tanken var att de skulle smälla under fiendens stridsvagn. Det var dock skillnad i ljud på en sovjetisk och tysk stridsvagn där de var vana med att få maten. Det slutade med att det smällde under deras egna stridsvagnar. De gick alltså aktivt back på den här idén. Den boken är rekommenderad läsning.

Anna: Kriget i Ukraina, där har jag hört att drönarna är så långsamma att de blir svåra att skjuta ned. De hade inte förväntat sig så långsamma vapen. Ibland ligger man för mycket i framkant.

Mattias: Det är obalansen. Nu i fredstid i Sverige exempelvis så är det ett problem med drönare vid flygplatserna och så vidare. Polisen kan inte göra någonting åt det här. Vi, från Försvarsmakten, kan skjuta ned drönarna, men med våra förskräckliga vapen. De är inte byggda för att göra det i fredstid. Man måste kanske stänga flygplatserna. Det finns olika sätt att skapa obalans på. Innan kommer jag från Luftvärnet. Under början av 2000-talet fanns den afghanska doktrinen bland soldater i internationella konflikter. Skurkarna angrep lägren genom att skjuta med granatkastare och ibland från baksätet på en bil. Granaten landade mitt inne i campsen. Vi tittade på vad kan vi göra för att skydda oss mot den typen av beskjutning. Vi tittade på allt - metod, teknik och doktrin. Det var ett försök från motståndarsidan att skapa obalans. Det är ett tekniskt komplicerat problem att skjuta ned granaterna. Vi behövde ha vapen som var stora, tung och dyra. Vad kostar de i jämförelse med en gammal Toyota-buss och att skjuta granater för några hundra kronor. Vi behövde enorma luftvärnssystemet, visade det sig, som medförde enorma kostnader. Det var obalans. Det svåra var att de behövde stå stå still när de sköt för annars hade de missat. Det vi måste göra är först och främst att upptäcka att det händer. Hur lång tid har man sedan på sig? Granaten flyger i luften. Man kan springa till skyddsrummet - det var den första instruktionen. Däremot var det inte bra om granaten landade medan folk springer. Då gör den mer skada än om man bara stod still. En annan approach visade sig bättre - att larma för detta och sedan slänga sig ned på marken och ligga platt. Det blev den nya instruktionen. Då undveks ⅔ av alla skador. Det var en bättre effekt: larma och lägga sig ned. Sedan kan man bygga små skyddsvallar att ta skydd invid. Dn högsta nivå på skydd - att skjuta ned granaten - började bli dyrt. Så då började vi fundera: behöver man göra det? Vad riskerar man att förlora för värden om granaten slår ned? Om man kan skjuta tillbaka tillräckligt snabbt så lär man motståndarna att de får ett skott tillbaka. Då kommer de kanske inte skjuta på oss för då dör de ju själva. Det skapade balans, obalans och sedan åter till balans. Det här var ett problem i hela Afghanistan och mellanöstern. Det var ett problem för västländer med soldater på mission. I det här Afghan-kriget och i Irak, men det pågår även i Israel än idag. Det är samma tekniska problem.

Anna: Det är en risk att man kan ligga för mycket i framkant - då mister man hela stycket eller till och med går back. I industrin är målet ofta att sälja sin produkt och göra en vinst, enligt klassisk ekonomisk teori. Hos er, vad är målet? Hur vet du i slutet av dagen om ett projekt eller en övning var lyckad? Vad har ni för mätvärden?

Mattias: Som sagt, det finns inget andrapris i krig - det är ett mätvärde. Svårt innan man är i krig att se det totala resultatet. Man kan mäta på en enskild kanon hur långt den kan skjuta, men helheten och systemet av system som är den viktigaste dimensionen av innovationen, är svårare. Man kan också mäta genom att öva och utvärdera. Man kan simulera - titta på att man har rätt ingångsvärden så man vet vad det är man studerar. Detta är nästan ett område som skulle studeras i sig - hur man utvärderar effekten av saker som du gör, men hoppas att du aldrig ska behöva utföra i verkligheten.

Anna: Logistiken är det som fallerar kanske i Ukraina? Det är svårt att vara best in class i logistik - det var det som var kanske så avgörande och som fick ryssarna på fall och varför de valde att inte invadera Kiev i slutändan. Logistiken är kanske ett problemområden där de har misslyckats, men hur övar man det i så stor skala på lite tid i ett nytt land och så vidare?

Mattias: Logistik kan man öva relativt skarpt och det gör vi på övningarna. Man kan leta efter samarbeten med exempelvis räddningstjänsten. Man skaffar sig också system och logistiska system och kan göra det tillsammans med Försvarsmakten. Man kan öva stora omfattande olyckor och öva tänkta system för att hantera katastrofer. Man måste tänka om från industri till försvarstänket. Det är en hel annan dimension i hur man utvärderar saker och ting.

Anna: Framtiden - hur ser den ut i det föränderliga klimatet vi nu ser med Nato-ansökan och utökad budget och så vidare?

Mattias: Den ser väl ljus ut, eller hur? Vi får mer resurser, vi kan bygga ut, innovera, satsa, hamna i framkant, säkerställa att vi framstår som skrämmande och skapa total obalans. Oavsett hur bra vi blir vill vi bara bli bättre. Det är väldigt spännande. Vi vill undvika krig till varje pris. Det är en tröskeleffekt. Utvecklingen i och med Nato, men vi var ju tidigare ett så kallad PFP-land, eller ett samarbetsland till Nato, vilket även Ryssland har varit faktiskt, men det finns många områden lära sig av varandra där. Vi kan möta andra länder, andra människor, se konkurrens - vilket säkert är stimulerande i sig kanske.

Anna: Vad har ni för roller och möjligheter på Försvarsmakten?

Mattias: Försvarsmakten är som en parallelldimension - allt som finns utanför finns också innanför. Vi behöver alla typer av teknisk kompetens. Vi rör oss på alla sådana områden. Allting från gymnastikdirektör till system av system-ingenjör. Det finns allt och överallt. Vi är som ett minisamhälle av samhället. Ett system av system över hela landet. Läs mer på försvarsmakten.se. Du kan skriva Försvarsmaktsingenjör i sökrutan. Gå in på “Mitt försvarsmakten” och anmäl intresse av ett jobb och hitta rätt inriktning baserat på dina egenskaper, din utbildning och din profil och så vidare.

Intervju 2: Vattenfall - Minska industrins koldioxidutsläpp med hjälp av havsbaserad vind och vätgas

Med Ylva Odemark - Head of Systems Projects Offshore Wind, Vattenfall.

Anna: Jag heter Anna Leijon och driver podcast Techskaparna där jag intervjuar olika techpersoner från olika techbolag om deras produkter. Här sitter jag på scen med Ylva Odemark och du är Head of systems project offshore winds på Vattenfall.

Anna: Hur kom det sig att du ville utbilda dig till ingenjör från första början?

Ylva: Jag har alltid gillat teknik, fysik och hur saker funkar. Jag har undrat hur TV:n funkar hemma och naturen. Det var ett lätt val. Jag tog det som var mest spännande och roligast. Att bli ingenjör var ett icke-val också på ett sätt. Man kan jobba med massa olika saker, så det var ett safe bet och jag hade alla dörrar öppna. Det finns ett underskott på ingenjörer.

Anna: Din roll på vattenfall är Gead of system project offshore wind. Berätta mer vad är vattenfall och ert övergripande uppdrag och varför det är viktigt?

Ylva: Vattenfall producerar, distribuera och säljer el och värme. Det är extra viktigt nu i klimatomställningen. El är en nyckel och elektrifiering, fossilfri elprodutkion och så vidare, det är roligt att jobba med energiförsörjning och klimatomställningen. Det är viktigt och roligt. Jag jobbar specifikt med havsbaserad vindkraft, vilken växer mycket och det byggs mycket, inte i Sverige än, men snart.

Anna: Vad är skillnaden på el och värme?

El är elektricitet och värme kan vara fjärrvärme för uppvärmning i bostäder. Värme kan komma från el också. Vi jobbar med elektrifiering och att minska industrins koldioxidutsläpp. Elektrifiering är nyckeln och det är inte alltid man kan elektrifiera direkt med el. Sveriges Co2-avtryck kommer som mest från tungindustrin såsom stål, raffinaderier, cement, kemiindustrin - de är de stora utsläpparna och vi måste ställa om det. Till exempel till fossilfri el och vätgas i processerna för att göra dem mer fossilfria. Vi måste jobba tillsammans med industrin och forma partnerskap och samarbeten och försöka introducera fossilfri el eller vätgas så att företagen kan ställa om. Vi måste pusha över företagen för att få dem att vilja ställa om - de flesta företag vill ställa om. Det är framtiden med ett mer hållbart samhälle och bort från CO2-avtryck och bli mer fossilfria och mer hållbara. De flesta företag har en plan för att ställa om. Industrierna investerar i ny anläggning med exempelvis elektrobränseln. Vad kommer elen kosta och kommer det finnas el? Om de ska investera i en stor anläggning så måste vi kunna producera el och vätgas och veta att det finns en efterfråga på den. Vi måste skapa partnerskap för att göra det här. Här på västkusten har vi en stor högspecialiserad industri - kemiindustri och raffinaderiet. De har en jättestor påverkan - hela 6 % av totalen av Sveriges CO2-avtryck. De tillverkar sådant som bränsle, bensin och flygbränsle från olja. De kemiska processerna tillverkar olika kemikalier, konstgödsel och alla typer av kemikalier som ofta har fossilt ursprung. Vi måste ställa om industrin till mer fossilfri. Vi har partnerskap med ST1, Preem, om att tillverka nya fossilfria bränslen och mer hållbart flygbränsle. Vätgas behöver de då och det kan vi producera med havsbaserade vindprojekt som vi utvecklar här på Västkusten. Det är ungefär samma storleksordning på våra projekt. Vi har 20 terawattimmar havsbaserad vind utanför västkusten. Ungefär 20 terawattimmar behöver även de för att kunna ställa om industrin på västkusten och vi har ungefär samma tidslinje till 2030 ungefär. Därför skulle det passa ganska bra, men det är en lång väg kvar att gå, men det har potential.

Anna: Det projektet - att producera vätgas genom att bygga havsbaserad vindkraft - varför producera just vätgas?

Ylva: Vätgas kan behövas för att ställa om industrin. Fossila bränslen är ju egentligen bara kol och väte. Har du kol och väte kan du göra allting såsom plaster, alla bränslen och så vidare, med kolväten. Idag är det en fossil källa till kolväten, nämligen olja men plockar du kol från en källa (från luften) och väte från en annan källa som är fossilfri så kan du göra vad du vill. Du kan göra plast icke-fossil och ta från luften. Det kan till och med ge ett negativt utsläpp - ett negativt CO2-avtryck. Samma sak med bränslen. Vi vill skapa hållbara bränslen. Det är två grundämnen från vilka processer som helst som skapar det här. Om processerna är fossilfria så blir det fossilfritt. Det är egentligen en kostnadsfråga, för tekniken finns där, men de är dyrare än att ta en fossil källa.

Anna: Jag förstår, men varför är havsbaserad vindkraft så bra? Man kan producera el på många sätt. Varför är kombinationen havsbaserad vindkraft och vätgas så bra?

Ylva: Havsbaserad vindkraft ä bra för den är fossilfri. Det blåser mer till havs, men det är fortfarande billigare att bygga vindkraft på land. Det är dock mindre störande till havs och det blåser mer. Man kan också bygga större parker och större vindkraftverk, vilket leder till fler fullasttimmar per år. Det är dock lika svårt att få igenom det rent politiskt. Det tar cirka 10 år med tillståndsprocessen. Det är dyrare att bygga till havs och dyrare med drift och underhåll. Det blir mer komplicerat, men mer storskaligt. På så sätt får vi ned priset kraftigt. Projekten kan bära sig själva, inga subsidier. När det kommer till vätgas så är det en tanke är att producera vätgas från havsbaserad vindkraft och dra en pipeline in till land och in till industrierna som ska använda vätgasen. Man skulle också kunna ha eltransmission på land. Vätgasen till havs, tanken med det är… Eltransmission är dyr och 15 % av totala investeringskostnaden för ett havsbaserat vindkraftverk. Om man ersätter det med en pipeline - då blir det billigare. Det finns också andra problem med att tillverka vätgas till havs. Antingen kan man tillverka vätgas vid varje vindkraftverk. Istället för att producera el så producerar de vätgas. Eller så kan man ha en plattform där det produceras vätgas eller till land. Det finns många möjligheter och alla optioner är öppna. Kombinationen just havsbaserad vind och vätgas är någonting som är en möjlig lösning.

Anna: Det finns alltså inga vindkraftsverk till havs som producerar vätgas idag? Vad är utmaningarna med att få till det här och hur går det till rent praktiskt?

Ylva: Det är en ny teknik och det är roligt med alla tekniska hinder och utmaningar. Dels har vi också andra hinder såsom tillståndsfrågor. Det finns inga tillståndsprocesser för att producera vätgas till havs och dra pipelines och det är många tekniska frågor rent praktiskt också. Vi är några steg på vägen och testar på ett vindkraftverk nu att göra om det utanför Aberdeen i Skottland. Det är första turbinen i världen och det är Vattenfalls. Det är ett existerande vindkraftverk som vi bygger om för att producera vätgas. Nästa steg blir att testa i mindre skala och sedan skala upp det där. Det är massa tekniska frågeställningar och lessons learned längs vägen. Vi måste börja med att bevisa att man kan göra det med en så kan man nog skala upp det. Ingen har gjort det förut så nu handlar det om utveckla de tekniska lösningarna för att göra det möjligt. Vi har ett vitt papper. Alla möjligheter är öppna. Vi lär oss jättemycket hur man ska göra och inte göra till nästa gång. Vi vill testa i drift- och underhållsfasen också. Det är en sak på land och en sak till havs. Det är dyrare att åka ut och titta till havs. Man kan inte titta på mätare och vi har inget folk på plats. Man måste designa det för att drifta det här i 30 år kanske. Vi har en tidsram på 10 år.

Anna: När kan vi hoppas att vindkraftverket och vätgasproduktionen är igång?

Ylva: Första vindkraftturbinen kommer producera vätgas 2025, som det ser ut nu. Det är turbinen utanför Aberdeen. På västkusten - med ST1 och våra industrisamarbetspartners, vill vi producera första hållbara flygbränslet första gången 2029. Då hoppas vi kunna börja sätta igång och skala upp det. Första droppen 2029 och sedan skala upp det någonstans efter det. 2030 hoppas vi på att producera till havs och tillverka hållbara bränslen.

Anna: Vad för trender och framtidsvisioner inom det här området ser du för er och globalt? Vad är det som bubblar?

Ylva: Vätgas är jättehett. Det är nyckeln i den gröna omställningen - det nya guldet. Vätgas har dock inte hela lösningen. Vi kommer inte använda det för uppvärmning eller omvandla el till vätgas och tillbaka till el igen - det går inte för det är alldeles för låg verkningsgrad, men i industriprocesser - där i sektorer som är svåra att ställa om med direktelektrifiering - där kan vätgas vara en nyckel. Vi tittar på hela värdekedjan för det kan inte produceras så lätt och måste produceras lokalt. Vätgas kan inte transporteras så långt. Fossilfri el till vätgas till användaren - man måste få ett projekt att bära. Det är mycket prat om vad som ska hända och få investeringsbelsut är tagna kring vätgasproduktionen, men alla pratar om det. Det är inte jättemånga projekt som tagit något spadtag än.

Anna: Till vätgasproduktionen - behövs el eller vad mer?

Ylva: Det går att göra från bara vatten. Därför är det bra att vara ute till havs. Man måste rena och destillera det och från vatten blir det vätgas och syre. Det är en bra biprodukt. Man skulle eventuellt kunna använda det också, men det är vätgasen man vill åt.

Anna: Vilka roller och utmaningar har ni på Vattenfall?

Ylva: Vi anställer många processingenjörer som har jobbat i annan typ av processindustri med exempelvis tryck, tempereaturer, rörsystem och så. Ofta kommer de från annan industri. Grön vätgas är ju helt nytt. De kommer ofta från olja/gas-industrin. De tekniska rollerna behövs också och det är en massa roller runt omkring. Jag jobbar ju med de tekniska kompetenserna - att transportera vätgas från havs och in till land och hur det ska produceras. Det andra - det som behövs - är lite entreprenöriellt tänkande - man måste gilla viss osäkerhet, nya lösningar, gilla att vägen inte är rak, och att ny teknik utvecklas. Det har aldrig gjorts förut så man dyker på problem, innovationer och så vidare. Om man vill ha ett helt lugnt och tryggt jobb och veta vad man ska göra hela tiden - då kanske man ska göra någonting annat istället. Det är ett “large number of unknowns”. Man måste kunna anamma det och tycka att det är kul.

Anna: Var kan vi läsa mer om detta?

Ylva: På Vattenfalls hemsida och deras jobbportal. Där har vi mycket info om våra projekt som är på gång och som vi utvecklar. Där kan du läsa vad de är och vad som händer.

Intervju 3: Göteborgs stad - hur vi bygger den hållbara staden?

Med Lina Cavallin - Avdelningschef Projektavdelningen, Göteborgs stad.

Anna: Nu är det dags för den andra intervjun på scenen i mitt lilla corner av Ingenjörsdagen. Jag heter Anna Leijon och är podcasthost för Techskaparna i vilken egenskap jag är här för i den burkar jag intervjua techpersoner om deras techbolag och problem. Nu ska jag intervjua dig - Lina Cavallin och du är avdelningschef på projektavdelningen på Göteborgs stad.

Första frågan: Vad var det som lockade dig med ingenjörsutbildningen på Chalmers här runt hörnet? Varför drogs du till ingenjörskonsten från första början?

Lina: Jag är intresserad av hur saker fungerar och vill förstå hur saker hänger ihop utan att vara filosofisk. Jag gillar att plocka isär grejer och förstå dem. Jag är lillasyster och min storebror gick teknik och då gjorde jag också det. Han gick också på Chalmers och inte bara ämnena utan hela atmosfären lockade mig också så jag landade också på Chalmers. Jag gick här på Lindholmen. Jag tycker att det är kul att förstå problemet på riktigt och inte bara på ett filosofiskt plan. Att bli konkret - det finns många stora frågor, men vad betyder det i praktiken och vad vi gör varje dag och när vi utöver vår ingenjörskonst. Hur ska det skapa skillnad? Det är lätt att hamna uppe i fluffet, men jag tycker det är kul med “all hands on deck” och att bryta ned saker och sätta ihop dem igen.

Anna: Vad jobbar ni med på Göteborgs stad? Vad har ni för olika typer av ingenjörer?

Lina: Det är spännande och jag är här för att företräda hela Göteborgs stad. Frågan är vad vår produkt är och det är egentligen staden. Vi bygger en hållbar stad. Det är vår produkt. Sedan kan man bryta ned det hur långt som helst. Exempelvis levererar vi dricksvatten med hjälp av processingenjörer och så vidare. Vi levererar också infrastruktur, ledningar, vägnät, spårvagnsnät, lokaler, skolor, förskolor och så vidare. Även lokaler för boenden. Det är olika bolag som levererar - de driver exempelvis en hamn - Skandinaviens största. Det innebär förvaltning och leverans. Tillsammans levererar vi en hållbar stad. På technivå och filosofisk nivå vill vi leverera jämställda villkor för alla i staden. Det finns ingen ingenjör som inte behövs för att bygga den hållbara staden.

Anna: Stadsplanering - sysslar ni med det?

Lina: Ja, delvis. Vad gäller att planera för stadens egna behov av lokaler så om att var ska skolan ligga och i stadsbyggnadsprocessen. Det ansvarar stadsbyggnadskontoret för. De exploaterar marken. Det är en viktig roll i stadsutvecklingen. Vad bidrar skolan med i samhället - det är grundskoleförvaltningens uppgift som bedriver skolverksamheten i våra lokaler. Vi ser till så att alla barnen har en skola att gå till. En förskola och en förskolelokal för alla barn. Vi levererar också boende med särskilt stöd - äldreboenden och så vidare. Projektledning är det vi sysslar med på min avdelning. Vi är bara projektledare och inte specialister. Konsulterna och ingenjörerna sitter ute på leverantörer som vi samarbetar med - bland annat Sweco är en leverantör. Vi tar in både konsultbolag och entreprenörsbolag. Vi omsätter 3 miljarder kronor varje år.

Anna: Ni är en kravställare och ni beslutar om projekt och tar in en entreprenör eller underleverantör som lägger vattenrören om det är vatteninfrastruktur som ni ska bygga, exempelvis. Ni sätter upp planen för att det ska göras, eller?

Lina: Så funkar det. Vi är en beställarorganisation. Vi handlar upp ett konsultuppdrag. De tar fram ritningar och handlingar. Vi tar också fram entreprenadkontrakt. Vi har en mycket liten verksamhet som bygger själv. Exempelvis vissa specialistkompetenser som staden har egna förmågor för kopplat till exempelvis spårvägen. Allting upphandlas enligt LOU (lagen om offentlig upphandling) och det är supertydliga krav. Vi har olika långa kontrakt och strategiska långsiktiga kontrakt. Vi har medvetet ropat av mer långsiktiga kontrakt, men det skiljer över tid och från projekt till projekt. Vi har också bygg och förvaltning och en hel del i egen regi. Exempelvis tekniker och så vidare som jobbar som drifttekniker, styrtekniker med mera. Processer för att reglera, övervaka och så vidare. Vi har egna ingenjörer. Vi har exempelvis också markskötsel och annan förvaltning samt drift av hela vägnätet på entreprenad exempelvis. Vi tillämpar olika upphandlingsstrategier för att inte lägga alla ägg i samma korg. Vi köper saker på olika sätt.

Anna: Påverkas ni exempelvis av riksdagen som i dessa tider vill sno åt pengapåsen i lågkonjunktur för att inte sprida på konjunkturen?

Lina: Kommunen märker såklart av det. För att få vår intäkt behöver folk jobba. Går arbetslösheten upp så får vi mindre inkomster. Skatteintäkter är vår inkomst. Projekten och stadsutvecklingen drivs av investering. Ofta ska kommun och stad investera sig ur en kris. Privata bolagen har inte råd att byggstarta och investera när det inte finns en marknad och ingen köpare av en ny bostadsrätt. Total investeringsvolym har dock inte sänkts för oss. Vi ser istället också en chans att rekrytera. Privata bostadsbolag behöver inte så många nu. Vår portfölj - den är relativt stabil finansierad - och vi kan fortsätta investera även i en kris. Det är nästan en strategi.

Anna: Skönt för era anställda med en trygg vetskap om att de inte kommer att behöva gå bara för att det är lågkonjunktur. Kan du berätta mer ingående om ett specifikt projekt eller produkt som du är involverad i? Någonting som kanske ligger i framkant vad gäller hållbarhet, jämställdhet eller någonting annat spännande?

Lina: Ja, jag är intresserad av hur vi ska få ett mer klimatneutralt byggande. Från vision och pilot till verkstad i varje projekt. Då först blir det skillnad. Göteborgs stad driver ett innovationsprojekt från start som heter Hoppet. Det är ett innovationsprogram för klimatneutralt byggande. Första projektet är klart. Det är färdigställt och det är en förskola på Backa kyrkogata. Då lyckades vi med att minska 70% av klimatpåverkan vad gäller fossilfrihet och koldioxidutsläpp. Det i sig är jätteintressant - vi var med på en världsutställning i Dubai exempelvis. Vi har presenterat det här projektet i alla möjliga forum. Det enskilda projektet är intressant, men hur tar vi tillvara på allting som vi har lärt oss? I det fortsatta programarbetet måste vi plocka ut vad var mest kostnadseffektivt och ledde till mest klimatreducering. Det vill vi influera hela vår projektportfölj av. Vilka av dessa innovationer använder vi i respektive projekt? Hela portföljen kan gå på snabbspår mot våra klimatmål. Vi kan inte bara ha övergripande visioner, utan tiden tickar. Snart är det år 2025 och då ska vi ha reducerat/halverat utsläppen. 2050 ska vi vara helt klimatneutrala. Vi var inte ens 5% på väg tidigare. Då var vi på visionsnivån, men nu är vi på väg.

Anna: Vad konkret gjorde ni med skolan som bidrog till klimatneutralitet?

Lina: Vi undvek exempelvis vanlig betong och använde istället helt klimatförbättrad betong. Betong går inte att utesluta helt, men vi använde en cellglasgrund istället och använde stommar av trä. Vi tittade på allt från att utveckla nytt lim som man limmar mattor med till större delar. De behövde vara tillräckligt fossilfritt. Vi bytte ut kabelstegar och plasten som omfamnar varenda liten ledning. Varenda liten detalj och det var inte alltid kostnadseffektivt. Med våra 3 miljarder kronor kan vi inte jobba på den nivån. Vi måste plocka ut de stora grejerna. Exempelvis träbyggnation och byta ut betongen och så vidare gör skillnad. Vill ni veta mer om projektet Hoppet kan ni läsa på hemsidan och vi har lagt upp föreläsningar som kan berätta mer om det. Vi vill ta tillvara på det och sprida ordet och inspirera andra till förändringar. Vi har inga affärshemligheter som kommun, utan vill sprida det för vinden. Kunskaperna kring hur man kan uppnå skillnad och skapa innovation. Vi vill hitta samarbeten. Leverantör, högskola, akademin och vi är med. Även Vinnova statlig finansering kan vara med. Det är en bred samverkan. Många samtidigt. Det är svårt att innovera och bygga samtidigt - då blir det bråttom. Kan inte rekommendera att ha så många innovationsprojekt samtidigt på en och samma gång och samtidigt som man bygger. Den andra projektet som vi har på gång går mer in på återbruksspåret för att nå stadens klimatmål. Steg 2 - återbruk och hållbara metoder. Vi ska inte riva och slänga så mycket material och resurser. Hur ska vi få den hållbara affärsmodellen i återbruket? Det är billigare att riva och bygga nytt fortfarande än att återanvända. Det är circularity vi vill åt.

Anna: Du leder ingenjörer i ditt dagliga arbete. Vad är roligt och utmanande med att leda ingenjörer?

Lina: Det svåraste är att ta handen ur syltburken - att själv inte nörda ned sig i detaljerna och micro-managea. En chef eller ledares uppdrag är inte det, utan att skapa förutsättningar för att göra deras jobb. Att förse dem med syltburken och inte gräva själv i den, men ibland åker man ned i den för att det är så roligt. Det är ett vägval - vill jag vara ingenjör och jobba med detaljerna eller vara chef och ledare och skapa förutsättningar för andra. Att vägleda - vart ska vi, säkerställa rätt håll, mål och visioner och vilket problem vi ska lösa. Inte hjälpa till att lösa det. Som ingenjör kan man antingen bli expert eller ta ledarskapsspåret. Projektledare är lite mitt emellan expert och ledare. Man leder jättemånga andra ingenjörer, kanske. Om man exempelvis ska bygga en skola behövs det extremt många. 100-200 personer är kanske med i projektteamet. Det är viktigt med mål, riktning, ledarskap, teamaktiviteter - det är att jobba extremt nära en chef och en ledarroll. Man får lite av båda. Ibland får man tillåta sig att nörda ned sig i konsulternas rapporter, men man måste också leda team. Expertspåret och ledarskapsspåret - en gyllene medelväg mellan dem är projektledarspåret.

Anna: Vad har du och Göteborgs stad för framtidsvisioner för den moderna staden som ni bygger?

Lina: Det är en superstor fråga. Staden är - Göteborgs stads vision - är att bygga en hållbar stad öppen för världen. Staden har byggts av många - holländare var här och byggde många delar av staden från början. Vi vill att den ska vara jämställd och ha lika levnadsvillkor. Stadens vision och mål är kopplade till samhället. Vi vill kunna, med stolthet, lämna över staden till våra barn längre fram. Det genomsyrar hela stadens verksamhet. Vi har också konkreta mål som klimatneutralitet 2050, eller än mer specifika mål - och för att kunna göra det måste vi samverka. Staden själv sitter inte på allting. Vi vill skapa en innovationsmotor i Göteborg. Skapa förutsättningar för det. Det är samverkan som krävs för att göra det. Agenda 2030 - EU:s och Sveriges klimatmål - det kommunala grunduppdraget är jättestort. Fossilfritt byggande är en jättestor del i det. Byggsektorn står för en jättestor del av utsläppen.

Anna: Vad för ingenjörer söker ni och vilka utmaningar kan de som börjar hos er ställas inför?

Lina: På lokalförvaltningen söker vi samhällsbyggnadsingenjörer, underhåll, bygg, klassiska ingenjörsroller inom byggsektorn. Inom staden finns det inte en enda ingenjör som inte behövs. Alla tjänster finns på samma - gå in på Göteborg.se. Vi har exempelvis 55 000 användare av våra IT-system och en hel förvaltning som jobbar med IT-.utveckling och IT-system. Vi vill sprida öppen data så att alla kan hjälpa till att utveckla.

Intervju 4: What’s it like working for an industry disruptor?

Med Magnus Wahlström - Engineering Manager, Klarna .

Anna: This is the first interview on stage with me here at Ingenjörsdagen i Göteborg and I have invited Klarna up on stage. This is super exciting. I will start with introducing myself. My name is Anna Leijon and I am the podcast host at Techskaparna, which is why I am here. I usually interview tech people about tech problems in my podcast. That is exactly what we are going to do here today as well. Welcome Magnus Wahlström who is Engineering Manager at Klarna. Great to have you here. You are the Engineering Manager for a team responsible for the purchase experience, correct?

Magnus: Actually it is for payment methods, but it is included in the purchase experience. We authorize when you have chosen a payment method.

Anna: Why did you want to become an engineer from the start?

Magnus: Actually it was my parents who wanted me to be that. My father worked with engineering, but not within software. I got my first job as a software engineer and I loved it. To create software and see how that changes the user experience and their life, is a great feeling.

Anna: Why Klarna?

Magnus: When that opportunity arose - I just had to try out management. I wanted to try one of the unicorns in Sweden. I wanted to know if it was like everybody said. If it truly was a bottom up company. I had to try it.

Anna: You have now been at Klarna for 2 years. Did the expectations match reality? How does Klarna contrast to the experience that you have had at other employers in the past?

Magnus: It has matched my expectations. It is a very high paced environment, a step up compared to other companies, and it brings out the best in me, and I need to be on my toes. I had heard a lot about this - about autonomous teams - and that they work like a startup within Klarna. That actually works. You have a team and your own problem space, a lot of decision making, and you can steer the team in the direction you want. You need to do what is best for Klarna, but can decide a lot for yourself. The decision making is local in the team. The environment is fast paced. Klarna wants to do so much and try so much and change so much, with almost too many initiatives. You have to have good decision making and pick the right ones - so that it is beneficial for Klarna - and respond very quickly. Stakeholders can come and say - we need it in two weeks in production.

Anna: What about Klarna’s values and principles. What can you tell us about those?

Magnus: Every company has some kind of values, but often thet end up on the shelf and you don't work with them. But at Klarna, the leadership principles you work with everyday. Customer obsession is my favorite. You have to look at it from the customer's perspective and it will impact on the business. If the change impacts customers badly, it will impact business bad. Another thing I like is to start small and learn fast. We want to try so much, but we cannot test it on a large scale. We need to narrow it down. Start small, tweak and change and then scale up. It is very entrepreneurial and agile compared to other companies I have worked with. We also work with a/b testing in production. That is a good way to try it out.

Anna: You are facilitating the authorization of the purchases made through Klarna, but how does that work? What are the technical aspects of a real time payment online via Klarna? Shopping online - what is going on under the hood?

Magnus: From the Klarna perspective - we are looking if we are willing to take the risk, we are checking if you look like a fraudster, we evaluate what kind of authentication is needed, we need to know the customer. We need to understand what funding source we must use and such things, and we do this in a micro service landscape. We have so many services within Klarna - depending on what you choose - we are asking upstream dependencies to execute. We collect information about the customer. If it is a first timer it is always special and so on. It is a risk decision and we have one service per payment method per market. It is a different kind of decision. It is implemented as a micro service and on the cloud. Everything is deployed in the cloud. It is a modern tech stack. If you choose credit card or invoice - all payment methods have their own and there are several payment methods. In Sweden everyone knows “pay later”. In America people are afraid of invoices, but love credit cards. Therefore we have introduced “pay in four” offered in the US market. It is a hidden invoice with four installments. Did you see the commercial during the super bowl from Klarna last year? It was about “pay in four”. It is a “pay later” in disguise adapted for the americans.

Anna: Black friday and the holiday season is coming up with a lot of activity online and shopping. Those are your peak volume happenings of the year, right? How do you prepare and what challenges does this pose?

Magnus: We have a program and we work with peak season readiness. We have guidelines for each team and we make sure that we are compliant. We do performance testing around the peak season. We have a code freeze a couple of weeks before as well. We are double the people on call. I was part of the on-call last black friday and everybody was so nervous. In the end, it went so smoothly though. Everybody just sat down and told stories. We had no problems in real time. It was so smooth last black Friday - but we have also had black Fridays that were not smooth. Due to world events - we don't know if the volumes will increase, but shopping is increasing and definitely online. Internally, everybody is hoping for the t-shirt from last black friday when everybody was so bored during black friday that we created t-shirts. We were bragging about how well it went, just internally.

Anna: A/B testing - can you tell us about a real life situation when you have applied it?

Magnus: We are introducing big changes in Sweden as we speak. Starting this week - we are running through A/B testing. It is a controlled roll out and we start very small through the new flow. Less than 10 %, or rather 1 %, is steered through the new flor for a couple of minutes to dip your toes. Then if that looks good we slowly increase the flow and finally switch altogether. The change we are doing now is to harmonize the offer in all markets. Harmonize that we are getting four invoices here and new payment method offers. In Sweden we use three installments. In the US they have biweekly payouts so it is more feasible with “pay in four” there, but pay in three here. We are moving towards a monthly basis here. It is a part of the bigger rollout. We also have a new look and feel. New UI and UX and more personalized purchase experience and hopefully faster one and more security in the flow. So this is a new functionality roll out. We want to try the new functionality, the new ux and try everything with this, which we must have for big changes. Other cases we have rolled out with A/B is one case in post purchase when we tried what will be the effect if we send an sms during this point in time. How will that affect people's behavior? We A/B tested that in order to gather data and analyze the result. We do A/B testing in a lot of ways and for the functionality,. Data gathering and design and to gain insights.

Anna: What is coming up next for the Klarna customers in Sweden?

Magnus: We are introducing big changes in the new flow. From the beginning we will not have the pay in three here in Sweden, but a little bit later. First of all we are rolling out how the purchase experience will look and feel and it will be more personalized. You will be able to tweak it and configure it as you want it in a better way. That is coming this week. In Sweden, pay later will stay. We want to have all the payment methods in all markets. Pay later will instead be introduced in the US. We will have a monthly option to pay later and you will be able to gather all your purchases into one transaction and one invoice. You will pay one time. The credit card vs the pay later - it is a battle between the giants. We want to be a good option when you do online purchases in a safe way. Of course we want to take volume, but maybe not 100% is possible to be made through the Klarna flow though. You will still have use for your credit cards in your wallet. We need the funding source to be able to do the transaction.

Anna: What engineering roles are you looking for? What challenges do you want help solving?

Magnus: There are so many initiatives and we need a lot of more people. In my team and my domain, the main resources are engineers who are backend and frontend, javascript, fullstack, java, typescript and so on. Normally one team is backend and one frontend, so you can be specialized. Go to klarna.com to apply to the positions. You can work completely remote. We have an office in Gothenburg, which will grow over time. All over the country you can work remotely at Klarna. It is our new work policy.

Intervju 5: How Northvolt is writing energy history and ramping up a gigafactory at an incredible speed

Med Tomi Vuollet - Director, Production Technology, Northvolt .

Anna: This is the last interview and the 6th interview at Ingenjörsdagen. My name is Anna Leijon and I am the host of my podcast Techskaparna in which I interview people about tech problems and tech companies. Today on stage with me is Tomi Voulett who is the Director of production technology at Northvolt. Welcome! I am excited to have you here at Ingenjörsdagen.

What made you choose to study engineering?

Tomi: That is a super good question. Always had some challenges during work - starting from a young age with legos, getting a mobit from morfar and so on. Programming and software were my interests. This lead me to computer science and I became a software developer. It started with lego and then I got into more and more complex problems. The challenges - some I overcame with really good success. The mobit was a learning experience - developed it myself.

Anna: You are the Director at Northvolt. Can you tell us more about Northvolt - your mission and how does battery production work?

Tomi: The company is interesting. I am interested in the big change ongoing in the energy market and to create the greenest battery in the world. Sustainability gives the purpose and by working at Northvolt you leave a footprint on the globe which has a meaning. It is increasingly important for the younger generation to make an inprint on the world rather than the paycheck at the end of the day. Peter and Paulu who started Northvolt - no one has done this before. It is interesting to learn from them and to build a startup from scale. Sustainability is driving all of us at Northvolt.

Anna: Tell us more about battery production - how does it work?

Tomi: Upstream it is a chemical process and you convert liters to kilometers and then it becomes more of a mechanical process and in the end electrification and automation. We have all engineering disciplines here at Northvolt throughout the whole production chain.

Anna: What matter is the input into batteries? What materials?

Tomi: Powders, foil coating, mechanical process and at the same time - quality data, digitalisation, camera visual detection to catch quality challenges and see if it deviates from the process. We still need people and we are building towards a digital production chain, but some people are still needed in the process. We have automated warehouses.

Anna: Electrification, when are we there? The electrification of society - what do you see here? What are the biggest usage of batteries from Northvolt?

Tomi: Electrical vehicles - they are pioneers in using batteries. For energy storage as well. In the morning there is a peak in the grid and you might put on your coffee machine. Then there is a huge need for electricity. You can then use the batteries to support the grid. You do not have a high consumption during the night sp then you can load the batteries. Those are two of the examples - to balance the grid in the whole infrastructure - batteries are an enabler here. Renewables are also coming - such as wind, solar, but we do not always have wind, so we can use energy storage batteries. We know how to produce electricity, but we cannot store it very efficiently today.

Anna: What is challenging with it?

Tomi: We have solutions, but we need investments. The grid is owned by the government - they need to be fast in the decision making and finance big investments. Also industrial and private money. It is profitable to produce wind electricity. We have the solution in place, but we are very slow at the adaptations.

Anna: You are also ramping up the production capacity at an incredible speed at the Northvolt factory - tell us more about what it takes to build this gigafactory and ramp up new production lines?

Tomi: It is challenging when doing it the first time. You need to train the new operators, the new product, create working lines. In Västerås we have labs, but we need to scale that to make it much bigger. It is not straightforward as it is quite complex. We have new equipment and everything is new. To make it happen you need the right people with the right mindset. That is the key. It also is the first time we are doing it. We need to learn fast and have a growth mindset.

Anna: So that you can build more and more gigafactories?

Tomi: Yes, as many as possible and we are learning all the time. We develop and become better. We take the learnings to the next line and we become better and more efficient.

Anna: What is a gigafactory? Just a big factory?

Tomi: I think it comes from gigawatts, which is what you are producing. It is how many gigawatts you are producing to the market. If you are producing gigawatts then you are a gigafactory.

Anna: Northvolt is not the typical employer - it is a startup with a big mission of changing the whole world and make the cleanest battery production in the world. As such, it is not a typical employer in that sense. Give us an example of how it is working at Northolt?

Tomi: The Northvolt culture, you need to tolerate and it is not for everyone. You need to tolerate unknowns. Bureaucracy is in place in bigger organizations, but not at Northvolt. Here you have the freedom, flexibility and responsibility. It is a lot about teamwork. We are learning together, sharing, and supporting each other. There are new things we need to learn all the time and at an incredible speed. When you capture that with the process, there is a variability. There are different variables, quite complex, but super good, and you have a good team around you.

Anna: I have a friend who works at Northvolt, and she says that it is not a set frame, but everything you do is the first time. You need to be comfortable in creating your own path and to solve the problems and you are continuously exposed to a new landscape. Is that true?

Tomi: That is also the beauty. The process - you develop it yourself. New iterations and you learn everyday and improve the process. We work in a structured way with serial production.

Anna: What are the future trends in your niche and what exciting challenges lie ahead for Northvolt?

Tomi: We are not in one niche. The whole industry is moving super fast with RnD and developing our products. Other competitors are doing the same. We need to be aware and work with our customers and so on to develop this. The market is developing and moving really fast.

Anna: What are your biggest competitors for the customers?

Tomi: The asian competitors. Peter and Palu - we build a European footprint. There are also more competitors coming in Europe. Customers are coming - from the automotive, but also energy storages. Other industries, such as construction is also interesting. We also acquired a company for aviation and planes are coming.

Anna: What kind of different roles, opportunities and engineers are you looking for?

Tomi: We have over 530 different open positions at Northvolt currently and at different locations. All the different engineering disciplines - chemical, automation, material science and so on. We are in huge need of the best brains and of people with different experiences. Fresh graduates we can train and teach you about battery. If you learn battery, it is a good investment. We also have more experienced positions.

Anna: Where are they mainly located?

Tomi: In Skellefteå and of course in other places as well and in Germany.

Anna: Where can I go to learn more?

Tomi: The webpage is quite good. We have industrial sites where you can learn. Universities will start battery related courses or programmes as well, hopefully. Electric chemistry - raw materials and how it works in the batteries, is something I had to learn.

Intervju 6: Försvarsmakten - Inte det vanliga kontorsjobbet

Med Kommendörkapten Therese Tärnholm. Försvarsingenjör Försvarsmakten och Doktorand vid KTH.

Anna: Nu börjar vi den den fjärde intervjun i mitt lilla hörn här på Ingenjörsdagen. Jag heter Anna Leijon och är host för podcasten Techskaparna. I den intervjuar jag människor som löser olika techproblem och det är också i egenskap av den personen som jag sitter här och intervjuar dig - Therese Tärnholm. Du är kommendörkapten och försvarsingenjör samt doktorand vid KTH. Titeln på den här interjvun är: “inte det vanliga kontorsjobbet på försvarsmakten”, men om vi börjar i rätt ände:

Anna: Hur det kommer sig att du ville bli ingenjör från första början?

Therese: Förebilder är viktigt. Jag hade tre farbröder som var civilingenjörer. Först ville jag bli som dem och sedan absolut inte som dem och då tog jag omvägen via Försvarsmakten. Viljan och suget att läsa och lära sig fanns dock alltid där.

Anna: Du jobbar på Försvarsmakten och du är Förvarsingenjör och officer. Du har jobbat med ubåtar, marinteknik, logistik och nu obemannade undervattensfarkoster - berätta om din karriär hittills och vad ditt uppdrag var på respektive plats?

Therese: Jag ryckte in i lumpen och fick möjligheten att jobba med tekniker på ubåt. Jag trivdes bra och läste därför vidare till officer. Sedan tänkte jag att jag kan inte åka båt hela livet och jag kände att jag ville kliva i land. Då hade jag en önskan att gå in i akademin så jag läsa till mariningenjör, försvarsingenjör - och blev civilingenjör och officer. Jag jobbade sedan också i ubåtsskrået fast i staben - med kontorsarbete. Jag jobbade med faktisk teknik som används och nyttjas och hade ansvar för den. Därefter blev det Försvarets materielverk och jag jobbade med utbåt, utbåtsteknik, utveckling och så vidare. Sedan den marintekniska staben och jag var chef på logistiksektionen. Nu doktorer jag för marinens räkning och är också på marinstaben med forsknings- och utvecklingsfrågor.

Anna: Det är väl lite av en trend att man gör revolt mot det traditionella kontorsjobbet. Man vill inte ha repetitiva uppgifter. Varför är i så fall Försvarsmakten en bra arbetsgivare om man inte vill ha det traditionella kontorsjobbet?

Therese: Det finns oerhört olika dignitet på olika tjänster. Första tjänsten hade jag som mariningenjör och då satt jag vid ett skrivbord visserligen, men arbetade med de faktiska fartygen, planerade provturer, åkte med på provturer och så vidare. Sedan upphandla system, åt Försvarets materielverk, för nya ubåtar, system, men också för att modifera gamla system. Sedan sitta med i taktiska staben och ta hand om det mer övergripande operationella. Det finns mycket att göra och mycket olika uppgifter - allt från det som praktiskt har med tekniken att göra till att sitta högt upp på exempelvis våra kringmyndigheter såsom Försvarets materielverk.

Anna: Coolt med ubåt, men nu är du alltså tillbaka i akademien och doktorer på KTH åt försvarets räkning om undervattensfarkoster. Dessa opererbara enheter - vad finns det för specifik användning för dem?

Therese: det är obemannade tekniker, som kanske har en viss intelligens, som kan avlasta eller assistera människan. Frågan är hur vi kan nyttja dem för att hjälpa oss? Ofta är det med det som är farligt, långtråkigt, eller om vi behöver vara snabbare. Att förstå hur vi ska kunna nyttja dessa system rent tekniskt och också förstå operationellt hur vi ska kunna nyttja dem. Hur kan vi skapa en förmåga med hjälp av systemen? Vi behöver också förstå om det finns legala och etiska aspekter av det här med obemannad teknik. Det skulle kunna kränka folk, och kanske vara system som kan ta beslut som kanske en människa borde ta. Det finns olika aspekter och nivåer att ta hänsyn till.

Anna: Varför är det just så kontroversiellt med obemannade farkoster? Torpeder har vi kanske haft länge. Vad grundar sig oron och debatten runt drönare i och så vidare?

Therese: Det är en del skillnader från torpeder - som vi har använt - både vad gäller autonomiteten och kanske vad gäller obemannade vapenbärare. Det finns en tidsmässig sammanlänkning med när jag sätter in det vapnet och när det kommer att ha en verkan. Med en sådan här, å andra sidan, när jag sätter in det, efteråt kan det agera själv och fatta beslut själv, kanske omdirigera sig själv och sin vapenverkan. Frågan är vem som ska ha möjlighet att fatta beslutet? Det kan påverka infrastruktur, andra människor, fartyg och så vidare. Beroende på i vilken domän vi pratar. Det finns mycket att ta hänsyn till där. Det finns också en fredsmässig användning. Då vill man inte förstöra någonting för någon annan. Det finns en konfliktskala. Vilka beslut kan den ta? Antonomiteten är väl det som man har introducerat på senare tid. Det är väl den som är det som är känsligt. Vi har dock också självkörande bilar. Vilken etisk och moralisk pålaga kan jag göra i det här systemet? Vilka beslut kan fattas och på vilka grunder? Det kanske behövs en viss nivå av meningsfull mänsklig kontroll och en garanti att jag har det. Det blir ännu svårare i undervattenssystem där man inte ser. Där är det svårt att verifiera och skapa förtroende för de här systemen. Såsom machine learning - hur fattar den sina beslut? Speciellt när den kanske inte riktigt ser under vatten. Den tar kanske logiska beslut i de flesta fall, men man vet inte hur den har kommit dit riktigt. Det blir kontroversiellt. Det är oerhört mytomspunnet kring AI och autonomi. Då blir det automatiskt en terminator, tänker folk.

Anna: Det blir allsmäktigt läskigt. Superläskigt. Just den här introduktionen av autonomt och att fatta beslut själv - att enheten gör det utan en människa. Kanske inte lika läskigt med en minröjare som styrs av en människa 100%, men en drönare som bär på ett vapen och kan navigera sig själv 100 mil bort - det är superläskigt i jämförelse, men om vi återgår ned i djupet - i vattnet. Varför är det svårare att övervaka, styra och kommunicera med en enhet i vatten än i luften och vilka tillvägagångssätt finns det?

Therese: Radiovågor äts upp eller dämpas i vatten. Det som vi ser som självklart - att föra över ganska stora mängder med information, med hjälp av drönare och radiovågor och så vidare, eller självstyrande, det blir svårare i vatten. Vattendrönare med undervattensinformation transporteras ofta akustiskt - med ljud, en lång våg. Den har inte samma möjlighet att bära lika mycket bandbredd. Oftast blir infon begränsad och röjer dig om det är ett system som ska vara relativt dolt. Vi tittar på forskning på optisk kommunikation - då vinner man bandbredd, men förlorar i avstånd. Då måste man komma nära för att lämna över informationen. Att samla in information eller letar efter saker - det kan vara drönarens syfte. Hur skapar man bästa förutsättningarna för att systemet ska bli användbart? Det finns tre sätt att överföra informationen på: med radiovågar, ljud och ljus. Det bedrivs mycket forskning på detta. Det är ett svårare medium att röra sig i på det sättet - vatten jämfört med luft.

Anna: Har vi redan idag eller kommer vi i framtiden ha undervattensdrönare som utför uppgifter och vad för uppgifter i så fall?

Therese: Vi har redan på prov och försök idag med undervattensfarkoster. De kan leta personer, föremål och så vidare. De kan fortsätta att söka information och bedriva underrättelseinhämtning, minröjning och så vidare. Ofta det som är tråkigt, farligt och så vidare - det vill säga dull, dirty and/or dangerous, helt enkelt,. De sakerna som är självklara - då behöver man inte gå in på det kontroversiella med vapenbärare. Att exempelvis fota och söka info känns inte så konstigt. Att lyssna på andra fartyg, fotografera infrastruktur. Kolla om ryska militären har ubåtar i skärgården. Det finns många sådana applikationsområden. De är inte så kontroversiella som diskussionen med vapenverkan.

Anna: Vad finns det för internationella lagar och regler kring obemannade farkoster?

Therese: Likaväl som det finns på landså finns det till sjöss, men vi har inte kommit så långt i den lagstiftningen. Vi har navigationsregler, som att man inte ska kollidera med saker och ting och inte kränka. De är dock inte helt applicerbara på obemannat. Vem är i det fallet befälhavare? När det inte finns någon ombord. Det fungerar inte fullt ut med obemannat. Om man tittar i olika kategorier - ur ett försvarsperspektiv, men också med smarta fartyg och fordon. Vad man vet, men stora nationer ligger oftast väldigt långt fram i olika teknikspår. Våra samarbetspartners tittar på denna typ av teknik. Nato, men också EU, såklart och vi utför olika övningar, samarbeten och tittar i alla olika domäner - vatten och under ytan, på land och i luften. Utvecklingen är inte rent militärt. Det sker på civila företag och sedan applicerar vi den här typen av teknik på vårt användningsområde. Vi tittar mycket på privata aktörer. Vi är heller ingen tillverkande enhet. Vi är en beställande myndighet. Vi har samarbete med industri, forskning och akademin.

Anna Historiskt har militären banat vägen för ny teknik, och gör fortfarande, men nu är det också mycket som händer, med den långa tiden av fred, på industrisidan också. Hur spanar ni på industrisidan och inspireras?

Therese: Generellt är det inte försvarsmakten eller militären som är drivande i något teknikspår. Vi nyttjar både teknikområden och tekniska komponenter för att använda det i vår egen setup. Vi vill få en förmåga av det här. Det är ett jättestort beroende och vi har en dialog med akademin - som jag sitter väldigt nära just nu i det här - och på vad vi forskar på just nu. Försvarets materielverk är en upphandlande myndighet. Försvarets forskningsinstitut sysslar med grundforskning. Allmän teknik tittar vi på hela tiden och ställer oss frågan “vilka motstånd kan vi tänka oss se?”.

Anna: Vad för trender globalt och parallellt till kriget i Ukraina ser du? Hur formar det försvarsmakten och dess framtida satsningar?

Therese: Rent konkret så har det format oss så tillvida att vi har en Nato-ansökan som vi håller på att hantera på olika sätt. Det ändrar spelplanen på olika sätt. Vi samarbetar med alla, operationellt men också tekniskt. I Ukraina har obemannade farkoster använts på ett helt annat sätt än man tänkt tidigare. Bland annat har det varit snabbare insättning av ny materiel. Det tar lite tid ur ett säkerhetsperspektiv att utveckla. Hur ska man vara snabbare? Hur ska man få hitech tillsammans med low-tech? Det är tydligt - låg teknik, låg teknikgrad, men med stora resultat. Stora samarbeten och mycket information. Vi måste kombinera high tech tillsammans med low tech.

Anna: Små billiga drönare i Ukraina och 80 % av dem skjuts ned, men det kanske inte gör någonting. Informationen är viktig. Var kan vi läsa mer om er och era tjänster?

Therese: På Försvarsmaktens hemsidor och på försvarets materielverk kan du läsa om vilka olika typer av system tittar vi på just nu och teknikområden. Generell forskning finns på KTH och där finns väldigt mycket publicerat.

Anna: Vilka roller och typer av ingenjörer och utmaningar behöver ni hjälp med härnäst och var finns de i landet?

Therese: Vi behöver jättemånga ingenjörer. Vi har rekryterat försvarsingenjörer. Det vill säga, färdiga civilingenjörer och ger dem en anpassad officersutbildning. Alla kategorier av ingenjörer behövs. Vi tror dock att det är mer effektivt att ta färdiga ingenjörer och sedan utbilda dem till officerare. Vi har också olika försvarsgrenar såsom marinen, armén, flygvapnet och så vidare och vi finns längst upp i norr och längst ned i söder. FMV, försvarsmakten och Stockholm är den största orten och med högkvarteret, men vi är spridda över hela landet. Tekniken - det handlar om att förstå den och hur vi ska nyttja den.

Det och mycket mer i avsnittet. In och lyssna och glöm inte att prenumerera :)